Jag har en tendens att surfa runt på linkedIn och lägga näsan i blöt. Särskilt när det diskuteras förskola och vad som är viktigt. Det senaste året var min pet-peeve fokuset på digitalisering i skola och förskola. Så mycket snack om detta med allt vad det innebär. Diskussioner, debatter och strategier, massor av tid för att reda ut om det är bra eller dåligt.
Konspirationsteoretisk
Kalla mig konspirationsteoretisk. MEN det känns lite som att hela den diskussionen, som i min mening är både meningslös och en icke-fråga, är en avledningsmanöver från alla de verkligt brinnande frågorna som gäckar skolan och förskolan. Som det ser ut kommer 2024 inte bli nådig. Och hela 2023 har kantats av artiklar där samtliga skolformer skriker efter nåd och gehör men får noll tillbaka. Nu kommer kommunerna även ta alla pengar från skolorna och förskolorna. För att utmana oss till vår fulla potential, antar jag då.
Det vi ser är en systematisk nedmontering av skolan och en direkt attack på demokrati som händer mitt framför ögonen på oss medans vi bråkar om vilka appar som är bra eller ej. Utbildning är grundbulten i allt som bygger ett samhälle och försvagas den försvagas allt.
- Utan en gedigen utbildning kan man inte tänkta kritiskt, man har helt enkelt ingen kunskapsbank att jämföra ny information med.
- Utan en gedigen utbildning kan man inte se lösningar och alternativ. Man har inte lärt sig att tänka om, reflektera, resonera eller tänka annat.
- Utan en gedigen utbildning har man inga val. Man kan inte välja rikting på sin framtid för man vet inte vad som finns att välja.
- Utan en gedigen utbildning får man inte jobb. Utan jobb får man ingen chans att röra sig i samhället, ta del av utbudet, ta ansvar för sig själv och bli självständig.
Konsekvenser
Utan dessa, och många fler delar är det extremt lätt att bli rekryterad in i kriminalitet eller vad som helst. Varför inte? Några F i betyget gör vägen till jobb och val så mycket längre, ibland omöjligt lång, man kan inte ens gå IV längre eller komma in på mer praktiska program om man inte har fullständiga betyg. Varför? Akademi är absolut inte för alla.
Även de högre utbildningarna är drabbade. Förskollärarprogrammen är så icke-populära att vissa universitetet lagt ned sina och de andra ser ett fall på hundratals ansökningar. Fullt begripligt med tanke på vart det lider och hur vi, jag, du som läser och alla som skriver bloggen pratar om det som dessa personer ska lägga 3,5 år, massor av csn och energi på att bli.
Varför har det blivit så då? Vem vill ha denna effekt och varför? Låt konspirationsteorierna hagla, jag har mina egna tankar om det, helt utan belägg så klart.
Så nu när ett nytt år börjar, vad ska vi tänka på, både alla som jobbar på avdelningar, ledningsgrupper, utbildare och forskare. Min tanke är att inte bli distraherade av alla röda bollar som kommer flygande och försöka se vad som är viktigt på riktigt. Vad vi kan göra för att vara viktiga vuxna och skapa starka smarta barn med val i livet?
För det där med digitalisering i förskola och skola.
Vem fan bryr sig om den diskussionen på riktigt?
Frågan är hur frågan om digitalisering blev så polariserande? Ibland känns det som att vi tvingades ta ställning mellan två fotbollslag – det går inte att hålla på båda.
Min tes är att det som kallades digitalisering blev ett innehåll och mål – i stället för ett redskap bland andra som pedagogen kunde välja utifrån erfarenhet och syfte.
Den här formen av styrning leder till avprofessionalisering och nervösa pedagoger hittar på konstiga aktiviteter för att ”få med digitalisering”. Frågan om vad barnen behöver kommer i andra hand.