Det var mellanmåldags på småbarnsavdelningen jag jobbar på. Bröd, pålägg och allt som behövdes fanns framdukat på bordet och barnen var samlade runt ett bord. Då, just den här dagen, hade vi inte alla våra 12 barn. Alla ville ha smörgås samtidigt, någon ropade efter mjölk, någon tappade sitt glas, några tjatade efter pålägg. Men så småningom när alla fått det de ville ha, så la sig en liten tystnad. Helt plötsligt säger ett barn till mig, ”Fröken, jag hör klockan”. Jag stannade upp ett tag och lyssnade och visst hade barnet rätt. Tick tack, tick tack slog klockan ovanför dörren en bit bort i rummet. Ja, hur ofta stannar vi upp för att höra de gömda ljuden som finns på avdelningen? Och hur ofta får barnen en chans att bara få vara? Finns det tillfällen för dem att släppa ljuden som ständigt finns runt oss hela tiden?
Från det att vi kliver in på förskolan är vi bombarderade av sinnesintryck och framförallt alla ljuden. Barnen blir lämnade och ljudnivån stiger. Leksaker plockas fram, något tappas, någon höjer rösten, en låda med leksaker hälls ut på golvet, någon sjunger. En stol dras ut från bordet, någon har fått fram verktygslådan och en massa prat och skratt. Och så fortsätter ljuden hela dagen, ett konstant surrande av olika ljud.
Var finns tystnaden?
Då jag arbetar på en småbarnsavdelning blir avdelningen delvis väldigt tyst efter maten då barnen vilar på madrasser, soffan eller i vagnar. En del suger på sina nappar eller myser med en snuttefilt. Någon vill bli klappad på handen, någon får massage på en fot, en del blir smekta över pannan, några vaggas i vagnar. Allt för att släppa dagens alla ljud och intryck, att få komma ner i varv och slappna av. Lite lyxigt att vi vuxna också får en stund utan ljud.
På min rast sitter kollegorna, och även jag, med varsin mobiltelefon. Inte för att vi inte vill prata med varandra eller för att vi inte har något att säga, utan vi behöver också en stund av tystnad. Att hamna i vår egen lilla bubbla. Eller en kort promenad för att komma bort från allt ljud. Många av barnen befinner sig i förskolan mer timmar än vad vi pedagoger gör och de är bombarderade av intryck hela tiden. När får de tiden att hamna i sin egen lilla tysta värld?
De större barnen har också en stund att varva ner när vi har läsvila efter lunchen. Men sen är det lek, aktiviteter, utevistelse och samling. Full rulle och lite till. Men tiden däremellan finns det också behov för de äldre barnen att komma ifrån allt ljud eller bara får varva ner.
De små stunderna av tystnad
Jag tror det är väldigt viktigt att hitta de små stunderna där vi kan ge barnen en stund av tystnad. En stund av lite vila och en stund att komma ifrån ljuden. I verkligheten kan ju inte en pedagog lämna en grupp med barn för att gå iväg med ett annat barn då denne behöver en stund av tystnad. Givetvis kan vi dela in barnen i mindre grupper. Låta några få barn få vara kvar inne med en vuxen när de andra går ut, dela upp barnen i olika rum så de inte är så många åt gången för att få ner volymen. Vi kan givetvis inte ta bort alla ljud på förskolan, men vi kan ge barnen en liten stund att släppa aktiviteterna, leken och allt som händer runt omkring. När vi ger beröring eller en massagesaga på barnets rygg så kan de släppa världen runtomkring.
Det kan räcka med att vi tar ett barn i famnen och tar en leksaksbil eller boll och kör eller rullar sakta upp och ner för barnets rygg. Det märks nästan med en gång att barnet slappnar av, axlarna sänks och de hamnar liksom i en bubbla. Det är nätt och jämt att de kan yttra ett ord. Världen runtomkring tystnar och bara försvinner, och de koncentrerar sig så på hur det känns att bilen eller bollen rör sig upp och ner för deras rygg. Barnet sitter länge eller kanske bara en kort stund men återvänder gärna efter en stund och vill ha lite mer.
Avslutning
Samma sak händer när man tar en torr ren målarpensel och drar upp och ner för deras händer och fingrar. Många barn, oavsett om det är barn med mycket spring i benen eller de tysta barnen som inte tar plats, så behöver de den här lilla pyttestunden mitt i alla andras lek. Mitt i det lilla kaoset som finns och allt prat runtomkring, att få några minuter i sin lilla tysta bubbla. Nu säger jag inte att detta passar alla barn och givetvis får vi respektera deras önskan om de inte vill.
Det tar bara några minuter och det är så värdefulla minuter att kunna ge barn en stund att slappna av och varva ner.
Så hur ofta stannar vi upp och hör klockan?