Fantisera del 1: berätta det som en saga!

Den kommande människan uppnår allt med hjälp av den skapande fantasin: att orientera sig i framtidens värld och skapa ett beteende, som grundar sig på denna framtid och utgår ifrån den, är den allra viktigaste funktionen hos fantasin.

Vygotskij, Lev. S.

Språkutveckling, språkutvecklingsarbete, en språkutvecklande förskola. Viktiga saker. Absolut. Och, om jag förstår det rätt, så blir barn sämre och sämre på språk, både att förstå och att uttrycka sig. Vilket är väldigt dåligt, med undermålig språkförståelse är det ju inte bara så att man inte förstår vad någon säger, man förstår inte heller vad de menar. Inte heller vad man läser och kan inte läsa mellan raderna. Nyanserna i språket som behövs för att tolka all denna information och alla dessa underliggande meddelanden vi har när vi säger saker till varandra. Att tolka detta är lättare i tal än i text, för alla läser i affekt, oavsett affekt, så därför måste vi lägga till bildstöd med smileys så ingen blir kränkt av ett sms. Jämför till exempel:

• ”Lägg av”
• ”Lägg av :D”
• ”Lägg av :(”

Första tolkar du i affekt, de andra två med bildstöd. Språkets makt och språkkunskapens makt. 

Allt det är viktigt, väldigt viktigt, men finns det något osexigare och mindre inspirerande än språkutveckling? Det är så klart personligt, men för mig är det så. Kalla det för sagor, sagopedagogik, sagoutveckling, sagoutvecklande förskola eller vad som helst i den riktningen så blir mitt intresse och min fantasi alert helt plötsligt. För i språkutveckling finns det läroplansmål men i sagornas värld finns där allt och inget annat, fantasins gränser. 

Berätta det som en saga

Jag tänker att om man börjar något man vill berätta för barnen, egentligen precis vad som helst, med ”Det var en gång” eller ”det var en gång, för länge sedan”, denna klassiska och mest effektiva mening att fång någons uppmärksamhet med, blir de plötsligt intresserade. Det bygger upp en förväntan, vem vill inte veta vad som hände en gång? Tänk er att ta upp moraliska dilemman med bangruppen som en saga. ”Det var en gång ett barn som lekte med en leksak, det var den bästa leksaken barnet visste och just nu lektes den roligaste leken någonsin.

Men då plötsligt kom två andra barn. De tyckte leken såg så kul ut att de ville ta leksaken och göra det själv. De två barnen puttade och tog sedan leksaken. Får man göra så?” …ja ni ser vad jag menar. Men om vi nu ska flytta oss från moraliserande och uppfostrande till kul i stället. 

Vår tids bästa berättelse?

Bockarna bruse. Denna sagornas saga. Jaaaaaa jag hör er sucka av uppgivenhet och känner alla år av bockarna bruse bygga upp en gråtfärdig klump halsen, men vi ska inte sticka under stolen med att det kan vara den bäst och mest effektiva sagan någonsin berättad och nedskriven. Jag har nog inte träffat en enda pedagog in inte jobbat med den under flera år, ingen som inte hört den och inget barn som inte lärt sig den efter att ha hört den, lekt den och älskat den. Mänsklighetens? Starkaste handling och saga.

Den har allt. Spänning, troll, skog, bockar, bro och action. Den är så simpelt i sin genialitet att en ettåring förstår både struktur och handling. För vad händer egentligen i den. 3 bockar ska över en bro, ett troll hotar att äta upp dem, det blir nedstångat, slut. Brilliant! Så simpelt! Så simpelt att det nästan är vad för bilder som målas upp i huvudet mer än den briljanta storyn som är grejen. Bilderna i huvudet är allt. Där bor fantasin. Och med tanke på den simpla storyn så kan de allra yngsta relatera och se det framför sig på sitt sätt. Resten lägger vi själva in med känslan av hot, sättet det presenteras, vilket humör. SÅ precis som ett sms tolkar vi det i affekt och behöver ibland bildstöd för att inte bli helt för rädda av trollet, eller helt enkelt provocerade 🙂

Skriv en saga

Sagans kraft är ju att den tar allt vi vill ha från det torra ordet ”språkutveckling” och gör det magiskt. För allt kommer in i det, både själva ord-badandet och  talspråket men även tolkning och inlevelse. Både att kunna läsa och förstå vad man läser eller hör. 

Om vi då vill jobba med sagor och ta det till nästa nivå, skriva en egen saga med barnen.Hur kan man tänka då? Jag tror att alla kan skriva en saga, inte en bockarna bruse, men en saga. Sen är det en övningssak att bli bättre och bättre, inget är en talang, allt är medveten övning. Där finns så klart lite ideer och metoder som kan användas för att få fantasin att flöda.

Märk väl att jag INTE är det minsta utbildad i litteraturkunskap, kreativt skrivande eller liknande. Jag är blott en glad sagoskrivare som gjort det mycket och ofta. 

Det simplaste tricket är att ta en saga alla kan och lägga till nya saker. Vi kör på bockarna bruse för enkelhetens skull. Ta fram en låda leksaker och låt barnen bestämma vilka som är de olika karaktärerna. Lilla dinosauren bruse, mellanhästen bruse, stora kaninen bruse och under trollet bor det elaka fåret. Spela upp det med dessa karaktärer. Nästa nivå är att låta barnen bestämma handlingen. Äter fåret upp alla? Blir fåret omedelbart ihjälstångat? Vem vet, låt barnen bestämma och häng på. Där finns så klart gränser, en gång satte jag stopp vid något som bäst kan beskrivas som ett förhör ut en maffiafilm. 

Sagor med helt eget innehåll är lite knivigare, men inte mycket.

Här finns några sätt att jobba. Det lättaste är att ha sagotärniningar, vet ni inte vad det är så googla, och slå dem. Lägg in saga i det som kommer upp. Tex en gubbe och en ö? Var är ön. slå en gång till och se vad som hände på ön. Och så vidare. 

För att jobba ännu mer med fantasi och att beskriva och att barnen själv ska få komma på så låt alla hitta på en liten del. Här kan man sitta i ring om man vill, eller just den formen är inte ett krav men någon slags systematik behövs. Ha en ”talarsten” detta kan vara en boll, kula eller vad som helst som betyder att den som håller ska prata. Börja med ”det var en gång en” och ge sedan talarstenen till nästa, den får lägga till vad den vill och sedan ge vidare.Det är upp till pedagogen att summera och driva historien vidare. Exempel. ”Det var en gång” – ”eeen bajskorv”  – ” som bajsa” – ”i toaletten” – ” okej, det var en gång en bajskorv som bajsa i toaletten. Men när den skulle spola så trillade den i och då plötsligt” – osv osv osv. 

Dessa sagor kan bli VÄLDIGT kul och ett tips är att ha igång en diktafon, voicememo på iPhones är det bästa, skrev sedan ner de roligaste sagorna och använd som högläsning. 

Sist, roligast och svårast,

för att det utmanar pedagogen, är metoden att barnen får bestämma en sak och en plats sen ska pedagogen berätta en berättelse som innehåller dessa. Kan vara banan och tåg. Men varje gång pedagogen sagt saken, alltså banan, så ska barnen komma på en ny sak som ska vara med. Här är utmaningen att dra ut på det, ingen gillar sagan ”det var en gång en banan på ett tåg” utan beskrev varför du är på tåget, var du ska, hur där ser ut… bygg upp en värld! Var satte du dig, hur såg personen du satte dig bredvid ut. Och när du satte dig där så satte du dig på EN BANAN!!!!

Till alla dessa metoder så kan ni använda sagotärningar, bildkort eller vad som helst för att hjälpa fantasin på traven. Men det allra viktigaste är att tillåta fantasi, tillåta att det inte blir som man tänkt, tillåta att barnen säger saker som de tycker är roligt eller precis hört.

Men det allra viktigaste är att HA KUL!!!!!

Jag kan inte trycka på det hårt nog HA KUL!!!