Ateljén som en transdisciplinär arena

Om vi tänker på ateljén som förskolans hjärta där förskolans projekt, tema och idéer möts och förverkligas: då har vi en perfekt arena för det transdisciplinära lärandet. I ett transdisciplinär lärande suddas gränser mellan lär-och kunskapsämnen ut – går ihop och till och med skapar nya ämnesformer. Jag tror att det förekommer ganska ofta att man tänker på skapandet i ateljén som ett innehåll, där de estetiska processerna är undervisningens syfte. Det kan de också vara om vi exempelvis arbetar med en teknik, material eller färglära. Men om vi tänker estetiska processer i ateljén som en metod där vi kopplar läroplanens mål från andra ämne då öppnar sig helt nya möjligheter.  

Det är ganska förekommande att kombinera estetiska ämne med matematiken. Det vill säga lära sig det svåra på ett roligare sätt. På sina håll arbetar förskolor redan med tex ”mattemusik” där man lär matematiska begrepp genom musik, dans och rörelse. Den här gången skriver jag mer om hur just matematiken kan kopplas till estetiska uttrycksformer, närmare bestämt bild och form.

Matematik i ateljén 

I skolan hade jag en mattelärare som påstod att matematiken är grunden till allt och att t.ex. musiken är inget annat än kombinationer och permutationer i notsystemet. Enligt visa källor, tänkte man i dessa banor redan i den gamla Grekland och enligt Euripides (480f.k.-406 f.k) citat “Mighty is geometry; joined with art, resistless.” Geometrin, liksom proportioner, symmetrin, linjer, mönster, ordning, fraktaler med mera är gemensamma grundelement för matematiken och bild och form. 

Geometriska former 

är en av bildens grunder och en av de stora område i matematik-undervisningen.  Allt omkring oss och i naturen har en form, struktur och mönster. Genom att rita en cirkel, en triangel och några rektanglar får vi ihop en människokropp som ett andra steg i ritutvecklingen (om vi tänker att streckgubben är den första). Jag ser ibland trenden att barnen ritar människokroppar med hjälp av hjärtformen. Helt underbart, tänker jag, att hitta egna kreativa strategier.   

 Om vi däremot jobbar med geometriska former, som en del av att erbjuda barnen möjlighet att utveckla förståelse kring matematiska begrepp. Då kan måleri, kreativt skapande och konst vara en metod för det.  I såna fall brukar jag använda mig av kända konstnärer som inspiration t.ex. Mondrian och Kandinsky, då många av deras verk består av kompositioner med geometriska figurer eller former.  En av mina återkommande favoritinspirations-tavlor är Farbstudie Quadrate (1913) från Kandinskij (1866–1944), som kan kopplas till både former, färg och variations-teorin. 

Pärlplattor 

är också ett typiskt exempel där matematiken kommer in i de estetiska processerna. De flesta barn kommer under sin förskoletid underfund hur man skapar egna mönster på pärlplattor, eller massproducerade hals- och armband. Men varför inte utmana lite genom att till exempel skissa egna mönster innan man börja pärla? Eller att skapa ett mönster på halsbandet med ett bestämt antal färger? Rutig, randig och prickig. Mönster finns överallt och varför inte öppna upp barnens ögon för det genom att inspireras av Kusama och hennes prickiga verk. Eller leta mönster i naturen eller på varandras kläder och återskapa. Det handlar om att rikta uppmärksamhet på det som finns runt om oss och upptäcka det matematiska perspektivet.    

Play-do-lera brukar vi göra tillsammans med barnen och genom att följa receptet och benämna matematiska begrepp som exempelvis mått och mängd. Där är vi redan i den matematiska zonen. Själva leken med leran ger möjligheten att möta matematiska begrepp som bland annat antal, storlek, form och ordningstal. Detta redan med de allra yngsta barnen.  Hur enkelt är det inte att rulla tre bollar i olika storlekar och en stabil halvcirkel? Titta! Först kommer den lilla bocken… sedan kommer mellanbocken… och sist den stooraaa bocken. Eller Rulla, rulla en liten bulla… Rulla, rulla, mellan bulla…osv. Tänk hur många matematiska begrepp som inbegrips i en enda lerstund. Men detta kan vi redan. Eller hur?  

Avslutning

Varför kan det vara viktigt att se en koppling mellan matematik och estetiska processer? Det är alldeles för många barn och pedagoger som inte har tillräcklig tillit till sin egen skapande förmåga. Har man svårt att få ihop proportioner, symmetri eller raka linjer med fri hand? Då kan det vara ett hjälpmedel att använda ett rutigt block, som sedvanligt används i matematikundervisningen, för att öva på teckning.  

Idag finns det till och med högteknologiska rutiga skissblock där rutorna blir osynliga vid kopieringen. På samma sätt är linjaler, passare, olika former att ”rita av formen”, mallar och digitala verktyg välkomna för att känna att man lyckas i sitt skapande. I de estetiska processerna finns inget rätt eller fel. Men det finns ändå visa parametrar som avgör vad ögat uppfattar som estetisk tilltalande och en del av de parametrarna ligger i matematiken. 

Å andra sidan är det många pedagoger som saknar det matematiska självförtroendet. Och då kan det vara en bra början att uppleva matematiken från den roligare sidan än man, förmodligen gjorde det i skolbänken. Man kan också börja med att hitta och definiera matematiska begrepp i vardagen. För matematiken finns överallt och är grunden till allt, om man ska tro visa gamla lärare.