Av Marie OlssonJag är utbildad vfu-handledare och har nu under en period haft en student som gjort sin sista verksamhetsförlagda utbildning innan examen. Under denna period som hon varit hos mig har det dykt upp funderingar från hennes sida inför framtiden. Bland annat hur det egentligen är att komma ut som ny och axla rollen som förskollärare i vardagen med ansvar och allt det innebär.
“Oj, ska jag kunna allt nu?”
Jag kommer ihåg känslan när jag själv tog examen för lite mer än elva år sedan. Nervositeten, osäkerheten men taggad på att få komma igång och arbeta på riktigt. Samtidigt kom oron över att “oj, ska jag kunna allt nu?” Men så är självklart inte fallet. Man växer in i sin förskollärarroll under tiden man arbetar och lär sig efter vägen. Även om man har mycket med sig från utbildningen så var det i verkligheten jag kopplade ihop det teoretiska med det praktiska.
När jag tog examen började jag arbeta måndagen efter med en kollega som också var nyexaminerad. Vi skulle starta upp en tillfällig avdelning och skola in 12 stycken 1-2 åringar. Vi hade ingen erfarenhet av just inskolning och kastades rakt in i kaoset. Men nu i efterhand var det också väldigt nyttigt. Det var vi som skulle leda utbildningen och skapa en verksamhet för barnen vi hade. Samtidigt hade vi inte arbetserfarenhet av just det! Denna period är något jag ofta tänker tillbaka på och haft nytta av genom åren.
När verkligheten kommer ikapp
När hösten kom lades den tillfälliga avdelningen ner och jag började på en annan förskola. Jag arbetade med erfarna kollegor som glatt delade med sig av erfarenheter. Och jag sög åt mig av deras kunskaper som en svamp! Men nu kom den andra delen av yrket fram som man inte såg så mycket av under utbildningens gång. Den som handlar om möten, både planerade och oplanerade, få tid till planering, utvecklingssamtal, tidspress, olikheter i arbetslag och alla hinder men även möjligheter man stöter på. Nu kom verkligheten ikapp! Jag mötte missnöjda vårdnadshavare där man som ny skulle stå och visa sin professionella sida, samtidigt som man inte riktigt visste vad man skulle säga som svar. Men för varje ny erfarenhet växte samtidigt tryggheten hos mig.
Nu har det gått mer än elva år sedan jag tog examen och älskar fortfarande mitt yrke. För mig tog det några år att bli trygg i min förskollärarroll och jag utvecklas fortfarande än idag. Det är självklart inte alltid regnbågar och solsken, utan periodvis tungt att arbeta i förskolan. Men tänk vad fantastiskt det är att få följa barnens utveckling och få vara deras trygghet när de är hos oss! Vi inom förskolan har i uppgift att lägga grunden för ett livslångt lärande, och stötta barnen och tillgodose deras behov. Men även att vara en trygg förebild och se dem för dem de är, och skapa förutsättningar för att de ska bli deras bästa jag.
Så att vara ny inom yrket kan kännas överväldigande, men något som jag tycker är skönt är att vi är ett arbetslag och ingen behöver kunna eller göra allt utan vi kompletterar varandra.
