Bedömning i förskolan – behövs det?

Skolverket menar att arbetslaget i förskolan ska kontinuerligt och systematiskt kunna följa, dokumentera och analysera varje barns utveckling och lärande. Arbetslaget ska bedöma hur undervisningen sker utifrån målen i läroplanen.

Vi behöver metoder som hjälper oss analysera undervisningen. Många arbetar med systematiskt kvalitétsarbete och känner sig trygga med det. Barns utveckling beskrivs i den pedagogiska dokumentationen och synliggörs i pedagogernas återspegling av det pedagogiska arbetet. Förskollärare är skickliga på att beskriva lärandet som sker i barngruppen och fånga samspelet i dokumentationen.

Samtidigt gör förskollärare en värdebedömning när de bestämmer vad som ska återspeglas i den pedagogiska dokumentationen. Den ska spegla innehållet i undervisningen. Men den kan skifta från att vara några få barns lärande som ingång i ett projektarbete till att visa hela gruppens kunnande.

Det lilla stora ordet bedömning

Många förskollärare är kluvna till ordet bedömning. Särskilt summativ bedömning. Summativ bedömning förknippas med krav, betyg och mätande. Exempel på summativ bedömning är när barns utveckling mäts efter checklistor i motorik. En ruta kryssas i när barn kan slå kullerbyttor, klippa med sax, stå på ett ben eller knyta skorna. Förskolan har över tid mätt barns kunskap på olika sätt med checklistor.

Numer har många förskolor utvecklingsområden som formas i det systematiska kvalitetsarbetet. Kartläggningen i språk och matematik i förskoleklass har bidragit till att många förskolor satsar mycket tid på att utveckla barns kunskaper i de ämnena redan i förskolan. Ofta skapar kommuner också egna kvalitétsmål i språk och matematik. Förskolor får i uppdrag att arbeta med att höja barns faktakunskaper över tid i matematik.

Exempel på kommunala utvecklingsmål över tid kan vara att:

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för rum, tid och form, och grundläggande egenskaper hos mängder, mönster, antal, ordning, tal, mätning och förändring, samt att resonera matematiskt om detta, förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp.

Alla förskolor får i uppgift att kartlägga om förskolans miljö innehåller material för att utveckla målen. Diskutera och dokumentera hur ni arbetar för att synliggöra målen.

Målen är utifrån läroplanen, men syftet med de interna målen är också att höja barns faktakunskaper i matematik. De summativa bedömningarna säger ingenting om vilka förkunskaper barnen fått med sig från förskolan. Utan kommunen använder resultatet av kartläggningen för att jämföra och mäta hur väl olika förskolor lyckas med undervisningsmålen. Tyst ökar kraven på att förskolan ska öka faktakunskaper in från samhället och vårdnadshavare.

Skolverket menar att det finns en stor förvirring om vad bedömning i förskolan är. De framhärdar att bedömning behövs för att förskolan ska bli likvärdig. Då behöver också förskollärarna som är proffs på sin egen verksamhet få vara med i diskussionen. Åsikterna om bedömning är känslig för många i förskolan. Framför allt själva ordet bedömning – med betoning på döma. Något som många förskollärare är starkt kritiska till. Förskolans uppgift är nämligen att lägga grunden till barns utveckling, snarare än att döma resultatet av barns utveckling. Anna Westerholm på skolverket poängterar att ”utbildningen ska utgå från vad som bedöms bara barns bästa” Eftersom det inte finns uppnåendemål i förskolan så handlar bedömning inte om att bedöma barn utan att använda bedömning för att utveckla förskolans undervisning.

Överlämningen till förskoleklass

Vid överlämningen till förskoleklass är lärarna i förskoleklass oftast intresserade av barns läs- och skrivutveckling. De är även intresserade av barns sociala utveckling. Inför planeringen till nästa läsår vill de veta om barnen kan delta i en lektion. Om de kan lyssna på en högläsningsbok. Men fokus är på de sociala förutsättningarna för att kunna ta en plats i gruppen, snarare än på förståelsen av vad sociala sammanhang innebär. Här behöver förskoleklassens lärare lyssna på förskolan då både arbetssätten och läroplanen är mycket olika. Det är olika läroplaner, olika arbetssätt och olika kulturer. Därför behövs en gemensam diskussion också om erfarenheter av undervisningen.

Formativ bedömning

Det finns en annan sorts bedömning som kan användas för att ge återkoppling på de processer som sker i undervisningen. Det är en framåtsyftande bedömning av arbetslagets undervisning har bidragit till att utveckla barnens kunnande. Formativ bedömning är fokuserar på att visa hur barn erövrat ett eget lärande. Till exempel när barn lär sig slå kullerbyttor eller för att visa glädjen när de lyckas klippa rakt med sax första gången.

Även pedagogisk dokumentation kan vara framåtsyftande när den beskriver utveckling över tid. När förskollärarna beskriver verksamheten med fokus på vart barns lärande är på väg, skapas en framåtsyftande beskrivning. Fokus är på barns erfarenheter av lärande och det synliggörs i kvalitétsarbetet. Formativ bedömning är en annan form av framåtsyftande beskrivning som beskriver barns erfarenheter av lärande. Inte barns faktakunskaper, utan mer på vilket sätt barn lärt sig olika erfarenheter. Till exempel genom att filma eller fotografera de momenten de lärt sig.

Dessa bedömningar måste vi diskutera

Men allra mest behöver vi lyfta alla de omedvetna bedömningarna vi gör varje dag i förskolan. Vi behöver tala om värderingarna vi gör av barnen. I våra språkliga handlingar i vardagen. Vi pratar om Ture som har svårt att sitta still. Vi pratar om Elin som inte kan lyssna på boken när vi läser. Snabba värderingar formas till bedömningar om barn. Som i sin tur senare påverkar när vi ska diskutera varje barns lärande och utveckling. Som arbetslag behöver vi prata om hur vi reflekterar över barnens lärande under året. De språkliga värderingarna är viktiga att diskutera i arbetslaget. Eftersom de i sin tur också påverkar hur vi bemöter barn med behov av särskilt stöd. Men det återkommer vi till framöver.