’Men Agnes, försvarade du inte nyss vikarier??’ kan jag höra er alla skrika från era datorer. Jo, det gör jag fortfarande, det är ett berg jag kommer dö på! Vikarier är viktiga och behöver få fler förutsättningar för att göra ett bra jobb. Och vad jag tänker skriva om idag tycker jag faktiskt ingår i detta arbetet för att höja kvalitén på våra vikarier.
Det är en stressig morgon på förskolan Lövet. Två ur personalen på avdelningen Pilen är idag sjuka, och vikarier har tagits in för att fylla ut personalstyrkan. Vid klockan 9 kommer ytterligare en person in på avdelningen. Y blir först förvirrad, men då hen ser hur personen direkt börjar prata med X så blir dem lugna. Det är säkert bara en vikarie de aldrig träffat förut, det händer ju titt som tätt. Dagen går, och det är dags för vila. Under hela dagen har personalen blivit irriterad av den nya ’vikarien’. Hen hjälper inte till vid måltider eller dylikt, och verkar bara prata med X. När Y äntligen frågar vikarien ifall de inte kan ta vilan, så att hen kan gå på rast, säger hen ’Nej, jag får inte ha det ansvaret’. Men va, vad hände nu??
Eller ja, det är inte säkert att ’vikarien’ kommer säga nej. Men ändå, varför skulle man säga nej? Ja, just det ska jag ge mig på att försöka förklara nu.
(För sekretessens skull är detta inte relaterat till eventuella riktiga förskolor med namnet Lövet, utan högst fiktivt, med reservation för att denna situation säkert kan ha hänt på förskolan Lövet).
Vad är skillnaden då?
Detta kan vara svårt att förstå, ska jag vara ärlig så visste jag faktiskt inte detta från början. Som steg ett vill jag förtydliga att jag kommer tala ur ett perspektiv av en universitetsstuderande, framtid förskollärare. Vad jag kommer förklara kanske inte nödvändigtvis stämmer in på de personer som läser vård och omsorg, eller på annat sätt pluggar till barnskötare.
Med det sagt, vad innebär det då för en student att vara just detta, en student på en förskola? Ja, det kan kännas lite diffust. Under min första VFU-period, som jag just nu går igenom, ligger fokus på:
- Planera, utföra och utvärdera undervisning
- Jobba aktivt med omsorg och skapa relationer till barn, personal och vårdnadshavare
- Argumentera för förskolans och förskollärarens ansvar
Det låter ju exakt som det vi ska göra sen! Och det är väldigt frustrerande att inte få ta större ansvar, om vi nu ska få öva och sedan få betyg i vår förmåga att utföra dessa kursmål. Men det är just det, vi får inte ta så stort ansvar egentligen. Det yttersta ansvaret ligger på förskolan och den anställda personal som är på plats. Och det är kanske just där saken verkligen blir markant.
Som VFU-student är du en heltidsstuderande student, som ej är anställd, och är på förskolor för att utföra en del av vår utbildning. Vi är inte anställda, och vi är inte där för avlastning. Kanske, om man ska vara krass, exakt tvärtemot. Självklart ska din VFU-student inte vara en extra belastning som gör ditt arbete svårt, men det är också ett till jobb.
Men låt mig testa!
Med allt detta sagt, vill jag trycka på hur viktigt det är att få testa och få utmanas. Jag är väldigt nöjd med mig VFU-placering och känner att jag får lov att testa så mycket jag vill. Dels för att jag har en riktigt bra handledare, dels för att vi har en aktivt dialog om vad jag vill få göra. Och det tror jag är nyckeln! Lyssna in studenten, se var personen är i sin yrkesutveckling och utmana så mycket de behöver. Men samtidigt, om de inte är mer bekväma så ge dem utrymme att bli bekväma, och försök skapa förutsättningar som kan ge trygghet.
Och här kommer vikarier in i detta. Det jag tror är att förskolan behöver ge legitimitet till båda dessa grupper. Förskollärarstudenter måste få vara studenter, och vikarier behöver få vara vikarier. För vikarier får vara själva med barnen, de får ett ansvar. Studenter får inte det, deras ansvar ligger på att bli en bra lärare. Och ifall vi ge båda dessa grupperna denna förståelsen, tror jag vi kommer ett steg närmre att skapa en bättre miljö för alla.
Och vem vet, det kanske helt plötsligt blir jättekul att ha student!