Av Cecilia BrossFörsta gången det hände var jag ung och oerfaren – det får vara min ursäkt. Vi hade målat i ateljén och den sista femåringen höll på att krångla av sig sitt förkläde. Utan förvarning tittade hen plötsligt upp på mig med ögon till brädden fyllda av kärlek. ”Jag älskar dig, Cecilia.” Det dröjde en sekund och sedan svarade jag ”oj, tack”. Som tur var verkade barnet inte lägga någon större vikt vid mitt svar utan studsade glatt vidare mot badrummet. Kvar stod jag med mitt dåliga samvete – vad oproffsigt svarat! Vad skulle jag ha sagt i stället?
Kärlek i läroplanen?
Det finns få arbetsplatser där man kan belönas med så mycket kärlek som på förskolan. Våra styrdokument använder såklart inte känslomässiga ord som kärlek – ingenstans står det att uppdraget är att älska alla barn. Men det barnen får är ganska snarlikt – de vistas på en trygg plats och bemöts med omsorg, lyhördhet och respekt. Precis som Lina Karlström skriver i inlägget ”Bemötande som relationsskapande faktor” lägger ett genomtänkt bemötande grunden för varma och förtroendefulla relationer. I den jordmånen är det lätt för kärlek att växa.
Så kanske är ett ”jag älskar dig” ett tecken på att vi gör vårt jobb bra? Frågan är då bara hur vi bäst svarar på det? En kollega till mig brukar svara ”åh, vad glad jag blir” och hon låter verkligen jätteglad och så är de superglada tillsammans båda hon och barnet. Själv brukar jag nuförtiden säga ”och jag tycker jättemycket om dig”. Ett och annat uppmärksamt barn har reagerat på den formuleringen – är ”älska” och ”tycka om” samma sak? Nej, det är det ju inte och då är det ett perfekt samtalsämne att diskutera på till exempel en samling. Vad är skillnaden mellan att älska någon och att tycka om någon? Vilka älskar du? Älskar du alla på samma sätt? Älskar du din förälder på samma sätt som du älskar lördagsgodis? Diskussionen kan bli hur spännande som helst!
Jag hoppas alltså att du också får ett ”jag älskar dig” på jobbet ibland.
Vad brukar du svara?
