Av Agnes Knutsson”Tänk vad stora känslor en så liten kropp behöver känna”– räddningen för mig de gånger ett barn totalt gått in i affekt och blivit helt icke-nårbart. Ändå kliar det i kroppen, jag vill ta bort den här jobbiga känslan från både mig och från barnet! Varför är det så egentligen?
Vi ska ha det bra på förskolan
Jag tror mycket kommer från synen på vad som är ’bra’ känslor. Samt hur vi har en bra dag på förskolan. Vi vill ju kunna berätta för föräldrarna i slutet på dagen att ’allt har varit bra!’. För då har vi ju tagit hand om barnet. Att det skulle kunna finnas omsorg och nytta i att ha det svårt en dag känns svårt, för hur förklarar jag detta för föräldrarna? Det låter ju inte så bra att ha gråtit, eller varit jättearg och missat samlingen. Då har man ju inte haft en bra dag och då har vi misslyckats med vårt uppdrag!
Men jag tror det finns en nytta och omsorgs-aspekt i att gynna andra känslor. Självklart ska vi inte medvetet göra barn arga eller ledsna. Men jag tror inte heller att vi ska försöka få bort barnens känsla utan att låta den finnas en stund. För ibland blir man ju arg. Och hur bra hade det inte varit ifall man redan från förskoleålder börjat lära sig att hantera sina känslor på ett hälsosamt sätt!
För vi visar ju även barnen runt oss hur vi tar hand om våra medmänniskor när vi tar hand om varandras känslor. Om vi då modellerar en respekt för barnens känsla, stöttning i att hantera och ta sig ur den när det är dags och stöd för att bli glad igen så tror jag att vi kommer väldigt långt.
Hur hanterar du barns olika känslor under dagen?
