Av Helena LücknerVad vill vi ha? – En förskola med god kvalitet!
När vill vi ha det? – Nu! Nu! Nu!
En skulle ju kunna tro att enigheten som råder i hela ledet, från regering till dem som arbetar allra närmast barnen, borde garantera en relativt snabb måluppfyllelse. Visst borde det vara ganska enkelt? Forskning finns. Beprövad erfarenhet finns. 1+1=2.
Men vi ska bara utreda det lite först … Diskussioner måste föras, utspel måste göras och klyschor måste få hagla ännu ett tag. Och så är det ju en fråga för kommunen vars politiker skyller på riksdagspolitiker som skyller på kommunpolitiker … Och var landar ansvaret? Inte helt oväntat på axlar redan tyngda, på ryggar redan böjda och i ständigt malande tankar i huvudena på förskollärare och barnskötare som möter barnen varje dag.
Vems ansvar är förskolan?
Jag vill göra en sak väldigt tydlig – förskolan är inte förskollärarnas ansvar, inte kommunens ansvar – förskolan är samhällets ansvar. Statens ansvar, om ni så vill. Skollag och läroplan gäller. Förskollärarnas ansvar är detsamma varthän de än befinner sig, uppdraget är tydligt och inga undantag görs. Det är det som är det vackra och fina med just denna lag och läroplan – de är där för att säkra rätten till en god utbildning för alla barn, från Ystad till Haparanda.
Ansvar kan och ska utkrävas i hela linjen – från regering via kommunpolitiker till rektorer och förskollärare. Alla har ett ansvar och endast när ansvaret omhändertas kan ansvarsfrihet lämnas. Jag vill hävda att ju längre ifrån barnen vi synar ansvarskedjan ju sämre är det med omhändertagandet.
Närmast barnen krigar förskollärarna och barnskötarna outtröttligt varje dag, inte bara i sina uppdrag som just förskollärare och barnskötare utan också i och genom sina fackförbund. Engagemanget är imponerande, heroiskt närapå. Ansvarsfrihet beviljas utan en blinkning.
Men hur är det i andra änden av ledet? Vem tar ansvar på nationell nivå? Vilka är de folkvalda som prioriterar och arbetar hårt för förskolan? Inte bara stiftar lagar och författar läroplaner utan faktiskt på riktigt ser till att varje barn möter den förskola som beskrivs i dessa. Visst är det lite otydligare där? Lite mer diffust. Här kan ansvarsfrihet inte beviljas.
Vi är många som tröttnat på utspel och vackra, men tomma och innehållslösa, fraser. Att snickesnacka snyggt ger ingen förskola av god kvalitet. För det krävs ett ansvarstagande och kraftfullt agerande.
Vill ni ha förebilder?
Titta på dem närmast barnen!
Det är underligt, när jag växte upp fanns hur mycket resurser, stöd, kompetens och hjälp i förskolan/skolan som helst, fast ekonomin i Sverige var en bråkdel av vad den är i dag. Ekonomin i Sverige i dag är oerhört mycket rikare, men pengarna läggs på något helt annat än förskola och skola. Fast grunden för framtiden skapas i Förskolan.
Prioriteringarna är annorlunda idag och de ekonomiska fördelningsmodellerna också. Välfärden har varit utsatt för nedmontering under en lång tid. När det vänder är svårt att sia om men att det måste vända är ju obestridligt.
[…] sist måste vi förstå vad vårt ansvar gentemot barnen innebär i praktiken – och vad det inte […]