Att arbeta med de yngre barnen i förskolan och själv vara småbarnsförälder

Sedan examen från förskollärarutbildningen 2013 har jag arbetat i barngrupper med olika åldrar och under de första åren flöt allt på. När jag själv fick egna barn med allt vad det innebär (sömnbrist och noll energi) så ändrades både jag som pedagog och som person. All energi gick åt till jobbet och det fanns inget kvar när jag kom hem till mina egna barn. Jag var helt dränerad av intryck. Att då komma hem till små barn som också behövde närhet och omsorg gjorde att jag var nära en utmattning. Som tur nog stoppades den i tid. 

När jag själv blev förälder

För mig tog det några år innan jag landade i min förskollärarroll och när jag själv blev mamma fick jag en helt annan förståelse. Kommentarer som “jag kommer aldrig arbeta med små barn när jag själv får barn” har jag hört några gånger, och kan på ett sätt relatera. Alla barn är ju självklart olika. För mig var det en intensiv period första åren med många uppvak på nätterna. Sjukdomarna och vabbandet avlöste varandra och det var svårt att då vara på topp hela dagarna på arbetet.

När de första intensiva åren var förbi och mina barn blev äldre så upplevde jag att det blev lättare att arbeta med yngre barnen igen. Sömnen blev bättre, och energin började att komma tillbaka. Jag upplevde själv att jag fick en annan förståelse för barn och deras behov efter att jag blev mamma. Barn går igenom olika perioder där de är extra känsliga och behöver mer närhet, och har kämpigare dagar där tårarna är nära till hands. Men det är perioder som går över och mynnar ut i annat (och sedan kommer tillbaka igen..). 

Att få ihop vardagspusslet

Att balansera arbetet i förskolan och samtidigt vara förälder var för mig en svår balansgång i början. Jag har arbetat deltid sedan första barnet och är fortfarande ledig en dag i veckan nu när barnen är fem och åtta år. Ser jag tillbaka på de senaste elva åren så skulle jag ändå säga att arbeta i förskolan och samtidigt vara förälder har gynnat mig. Inom sina ramar är det ett rätt så fritt yrke, där arbetslaget lägger upp verksamheten tillsammans. Det är okej att ha dagar där man inte är på topp! Att ha stöttande kollegor och chefer är en stor del av att livspusslet går ihop.

När vi haft intensiva perioder med dålig sömn om nätterna så har det varit skönt att byta arbetspass. Att ha ett yrke där man kan ta ut flextid och komma senare har många gånger räddat vardagen. Mina barn har även varit en inspirationskälla och ibland försökskaniner när jag velat prova något nytt. Både på gott och ont..

Att vara förskollärare och få vara en del av barnens vardag och en trygg famn att krypa upp i är det som får mig att fortsätta arbeta inom yrket. Att tillsammans med kollegor och barn ha en rolig och utvecklande verksamhet där vi ser nyfikenheten och glädjen i barnens ögon gör att vi kämpar på även under perioder som är mer slitsamma.

Tillslut kommer vi ut på andra sidan.