Av Lina KarlströmNu ska ni få hjälpa mig att tänka lite för detta är något jag funderar på då och då – varför samlas man i vuxenklunga utomhus när man inte gör det inomhus?
Jag ska ge er lite bakgrund till mina tankar.
Jag arbetar på en uteförskola vilket betyder att vi är ute hela tiden. Att vara utomhus är liksom utgångspunkten i vår utbildning. Vi vilar ute. Äter ute. Leker ute. Lär oss ute. Läser ute. Skrattar ute. Upptäcker ute. Arbetar med projekt ute. Pärlar ute. Ja, ni fattar. Vi gör typ allt utomhus. Det är vår grej. Och när vi väl går in så gör vi det för att vi behöver (ex pga lite väl orimligt väder) eller för att det vi vill/behöver göra inte går att göra utomhus just då (oftast pga lite väl orimligt väder).
Samma fast tvärtom.
På en mer traditionell inneförskola så börjar kanske dagen inomhus. Sen äter man inne, man jobbar kanske med projekt och lek och skapande inne. Man har sin ateljé inomhus och så vidare. Jag tänker att man på en traditionell inneförskola utgår från inne och sen går ut medan en uteförskola utgår från ute och sen går in. Hänger ni med hur jag menar? Samma fast tvärtom.
Det jag uppfattar att många pedagoger brottas med är just svårigheten med att vuxna har en tendens att samlas i klungor när man är utomhus och där mest står och snackar med varandra istället för att vara tillsammans med barnen. Jag förstår absolut att man kan behöva ventilera saker med sina kollegor – men varför sker det när man är ute och bedriver undervisning och inte då man är inne och bedriver undervisning?
När vi väl behöver gå in så brukar vi rent organisatoriskt göra likadant inomhus som vi gör utomhus. Vi ordnar/har stationer i innemiljön som utgår från samma premisser som när vi är ute, det vill säga fokus på att vara en närvarande och nyfiken vuxen som deltar tillsammans med barnen. Precis som ute försöker vi organisera för att inte hamna i en vuxenklunga då vi går in. Vi försöker organisera så att vi i så stor utsträckning som möjligt ska kunna vara tillsammans med barnen, så vi kan ge stöd, uppmuntra samtal, skapa relation. Allt det där viktiga ni vet. Så vi kan delta och närvara på riktigt – oavsett om man är inne eller ute.
Men jag hör alltför ofta pedagoger som jobbar på mer traditionella inneförskolor berätta att det blir ett annat, mer avståndstagande förhållningssätt då man är utomhus.
Och om det nu är så att man i större utsträckning samlas i vuxenklungor utomhus än vad man gör inomhus – vad beror det på?
- Ser man utevistelsen som en paus, en chans att andas lite extra?
- Ser man utevistelsen som den tid då man kan snacka ifatt sig med kollegorna om stort och smått? Och varför görs det isf ute och inte inne?
- Tycker man att utemiljön är en plats där barn helt plötsligt kan klara sig själva och inte längre behöver närvaro och stöd från nyfikna pedagoger, stöd i att kunna hantera och utveckla sina kompisrelationer? ”Spring och lek!” och sen vinkar man av barnen och hoppas på att allt har gått bra när man väl ropar in dem till mellis.
- Är man ovan att uppmuntra lek och skapa undervisning utomhus?
- Handlar det om ljudnivå? ATT NI INTE HÖR VARANDRA DÄR INNE PGA ALLT LJUD?
För jag förstår inte helt varför man samlas i klunga och snackar då man är ute om man inte gör det då man är inne.
Så…. vad är din erfarenhet och upplevelse?
Är det så att vuxenklungorna förekommer i lika stor utsträckning inomhus som utomhus?
Om nej, vad tror du att det beror på?
Jag ger er dock inga svar – för jag har inga svar.
Jag tänker mest högt.
Men ni får gärna hjälpa mig att fundera kring detta.
Det är en väldigt intressant fråga du ställer, och det finns nog flera faktorer som kan påverka beteendet hos pedagoger i en uteförskola jämfört med en inneförskola. Här är några tankar jag har och reflektioner kring de aspekter du tar upp.
•Skillnaden mellan ute och inne som utgångspunkt
Du beskriver väldigt väl hur en uteförskola och en inneförskola kan fungera på olika sätt. Uteförskolan har utemiljön som sin primära bas och går in när det är absolut nödvändigt, medan en inneförskola gör det motsatta. Den här skillnaden i utgångspunkt påverkar nog pedagogernas syn på utevistelsen.
På en inneförskola kan utevistelsen upplevas som en paus från den mer strukturerade inomhusmiljön. Ute kan det upplevas som en stund där barnen får mer fri lek och därmed kanske mindre behov av vuxen närvaro – något som kan leda till att pedagogerna samlas och pratar med varandra istället. I en uteförskola, där utevistelsen är normalläget, finns kanske en annan förståelse för att undervisning och delaktighet med barnen även sker utomhus.
•Utevistelsen som paus och social tid.
Det är möjligt att många pedagoger på en inneförskola ser tiden utomhus som en chans att andas ut och kanske prata av sig med kollegor, eftersom inneförskolan ofta förknippas med en mer strukturerad och intensiv undervisning. Att vara utomhus kan upplevas som mindre formellt och mer som en “paus” i dagens rutiner.
I en uteförskola, där ni arbetar för att skapa samma engagemang ute som inne, har ni förmodligen en annan uppfattning om utemiljöns roll. För er är utomhusmiljön lika mycket en plats för pedagogik, relationer och närvaro, medan det för vissa inneförskolor kan kännas mer som en paus från det strukturerade arbetet inomhus.
•Ljudnivå och miljöns påverkan.
Du nämner ljudnivå som en möjlig faktor, och det är en viktig aspekt att beakta. Inomhus kan ljudnivån ibland vara hög och stressande, vilket kan göra det svårt för pedagoger att prata med varandra. Utomhus finns det mer plats och naturligt buller, vilket kanske gör det lättare för vuxna att prata ostört, samtidigt som barnen har större utrymme att leka utan att de ständigt måste hållas under uppsikt.
Det kan leda till att man omedvetet ser utevistelsen som en tid där man kan få lite mer andrum och utrymme att prata med kollegorna, eftersom ljudnivån och den större ytan skapar en känsla av att barnen klarar sig själva bättre.
• Vuxnas roll i barns lek utomhus.
En annan faktor kan vara vuxnas syn på barns lek i utemiljö. Det kan finnas en föreställning om att barn behöver mindre stöd och närvaro när de är ute och leker. Utemiljön uppfattas ofta som mer fri och tillåtande, där barn får utforska och upptäcka på egen hand.
Men precis som du nämner, kan barn även utomhus behöva stöd i sin lek, hjälp med att hantera konflikter, eller stöttning för att utveckla sina relationer med andra barn. Här kan det finnas en skillnad i pedagogisk syn mellan uteförskolor och inneförskolor, där uteförskolor är vana vid att arbeta nära barnen i den utomhusbaserade undervisningen, medan pedagoger i inneförskolor kanske ser utemiljön som mer självständig.
•Ovana eller osäkerhet kring undervisning utomhus.
Det kan också handla om en osäkerhet kring hur man som pedagog skapar lärandesituationer utomhus. Om man är van vid att arbeta med barnens lärande i en ateljé eller annan inomhusmiljö, kan man känna sig mer osäker på hur man tar med sig den pedagogiska rollen utomhus. Då kan det vara lättare att falla tillbaka på att barnen ”springer och leker” medan man som vuxen pratar med kollegorna.
Sammanfattning
Det verkar som att det finns en kombination av faktorer som påverkar varför pedagoger kan tendera att samlas i klungor utomhus: synen på utevistelsen som en paus, sociala behov av att prata med kollegor, ljudnivån och uppfattningar om barns behov av stöd utomhus. Det är förståeligt att detta kan skapa en krock mellan pedagogers förhållningssätt i olika typer av förskolor.
Kanske kan ett steg framåt vara att försöka diskutera och reflektera över vad utevistelsen betyder i pedagogernas vardag, och hur man kan hitta sätt att vara närvarande med barnen både ute och inne.
Nästan ett inlägg i sig detta! Låter Lina bemöta. /Johan
Hej och tack Åsa!
Jag tror som du säger att det handkar om vana i miljöer. Vi behöver hela tiden omvandla sätt att göra saker på så de passar en uteverksamhet. Litteratur och fortbildning utgår nästan alltid från förskolan som en plats där man är ”inne och går ut ibland” istället för tvärtom vilket gör att vi behöver göra om det vi läser så det passar oss där ute. Hur jobbar vi med relationer ute? Ubdervisning ute? Atelje och skapande ute? Det finns inte lika klara manualer för verksamheten ute som det gör för inneförskolor just för att inne är norm.
Tack för din oerhört gedigna kommentar, jag uppskattar enormt att du tog dig tid att skriva den.
[…] jag skrev mitt inlägg om vuxenklungor ute på gårdarna tänkte jag att reaktionerna skulle bli 50/50. Och så var det. Hälften ropade ”Ja, såhär […]