Kan vi rädda förskolan? Replik!

Som en liten replik, eller kanske fortsättning, till Anders Wikings artikel ”Går det att rädda förskolan?” här på bloggen kommer här min egna fortsättning av hans resonemang!

Som jag tolkar Anders så går förskolan nog trots allt att rädda. Men vem är det som kan rädda förskolan? I den bästa av världar hade makten legat hos oss som arbetar i den. Men det kanske inte är upp till oss? För hur mycket vi än kämpar är det bara en bråkdel vi kan göra själva för att förbättra våra förutsättningar.

Makten ligger alltså hos någon annan. Lite mer av makten ligger hos våra chefer, våra chefers chefer, och våra chefers chefers chefer. Såklart. Ju högre upp – lite mer makt; det är väl så det funkar här i världen. Även om vi adderar hela chefsledets makt så blir cirkeln ändå inte full. Vilka är det som bestämmer då? Jo – politikerna såklart. Det är ju de som håller i pengarna…

Istället får vi, som medborgare, använda oss av röstsedeln och sen hålla varenda jävla tumme vi har för att den där personen vi kryssade på valsedeln kämpar för det som hen lovat. Tips! Läs på om de som står på valsedeln innan!

Jag hörde via några kontakter i Malmö Stad att den nytillträdda förskolenämnden varit lite besvikna över sina ”verksamhetsbesök” eftersom de känts lite tillrättalagda samt att de bara träffat ledningsgrupper. Har ni hört något så vansinnigt? De ska besöka verksamheten och får istället sitta tillsammans med rektorer, biträdande rektorer och förste förskollärare.

Lösningen!

Nä. Såhär får vi göra. Lösningen är enkel. Skriv in varenda en av de som sitter i de politiska nämnderna i vikariebanken. Se till att de får komma ut i verksamheten och se hur det ser ut ute på förskolorna en vanlig dag. Helst av all ska de komma oanmälda så inte de får se den tillrättalagda bilden som gärna ges vi planerade besök.

Först då kanske det börjar hända saker.