Att undervisa i grupp – en dröm eller sanning?

Att få träna på att hålla i samling och undervisa i förskolegrupp är den del av min undervisning som jag är, nästan allra mest, tacksam för. Att läsa, skriva och reflektera kring undervisningsmetoder kan ALDRIG bytas ut mot faktiska upplevelser. Där får du får testa vad som funkar och vad som inte funkar. Men en sak som jag inte kan släppa är – undervisa själv eller i grupp?

Under min utbildning, som är musikprofilerad, har vi möjligheten att undervisa både två och två samt ensam. Medan vi inte blir uppmanade åt varken det ena eller det andra hållet får vi ofta höra hur bra det är att prova undervisa tillsammans. Främst för att kunna utföra musikundervisning på ett smidigare sätt. Är detta sant, och finns det ställen där man undervisar tillsammans även i verkligheten utanför universitetet?

Varför tillsammans?

Mina första känslor inför att undervisar tillsammans med någon annan under mina verksamhetsförlagda undervisningsdagar var starkt negativa. Jag hade aldrig under min, inte superlånga men förhållandevis erfarenhetstunga, karriär som vikarie aldrig sett förr! Visserligen brukade all personal sitta med under samlingar, men inte lärde de väl ut tillsammans? De andra i personalen var ju där mer för att ta hand om gruppen och hålla koll så att saker inte började gå utför.

Men ju mer jag tänkte på det och ju mer vi fick träna på det (för nästintill all ’undervisning’ vi fått ha i workshops på skolan har varit i grupp) började jag förstå fördelen med att undervisa tillsammans. Att kunna fördela arbetsuppgifterna under undervisningsstunden mellan två personer skapar dynamik och ger så mycket mer utrymme till musikens olika beståndsdelar. Tänk, en person kan spela med barnen och demonstrera medans den andre kan berätta och förklara!

På grund av många anledningar så blev det att jag undervisar själv på min förskola. Både egna preferenser, där jag ändå vill träna på att kunna styra båten själv, samt att jag är ensam musikprofilare på min förskola gjorde att det blev det bästa alternativet för mig. Men, jag förstår varför det inte är optimalt. Självklart lär man sig, och ju mer man tränar desto lättare blir det. Men jag kan inte släppa tanken på denna utopi, där all musikundervisning (och all undervisning för den delen!) skulle kunna utföras i grupp. Hur skulle det se ut, och finns det där ute?

Vad blir bäst i den riktiga världen?

Att detta skulle kunna vara en fungerande undervisningsform i förskolan är självklart inte så lätt att diskutera för utan att tänka realistiskt. Att ens använda begreppet undervisning i förskolan kan ju ses som tabu.

Sanningen är nog att det skulle krävas fler resurser. Alltså mer personal tillgänglig för att få ett sådant här upplägg att fungera. Varje avdelning behöver i största möjliga mån klara sig själva för att detta ska kunna gå runt. Annars är såklart risken att personal är själv. Och helt plötsligt måste ansvarig förskollärare tänka om och försöka få det att gå ihop. Då kan man ju lika gärna lära ut själva från början.

En annan farhåga är även omställningen för barnen. Kanske skulle det blir svårt att följa två samtidigt? Detta beror nog till stor del på hur arbetet på förskolan brukar se ut, leder förskollärarna tillsammans eller inte?

Vad är era tankar om detta, och hur arbetar ni på era förskolor?