Av Lina Karlström”Undervisning är när vi är medvetna om vad vi gör och hur det kan påverka barnet och barngruppen. Medvetna handlingar och medvetet förhållningssätt där du vet varför du gör det du gör = undervisning”
Dessa två meningar skrev jag som kommentar på ett inlägg i en diskussion om undervisning på Eva Lindströms (@snorpolisen) instagram. För visst handlar undervisning om att vi gör medvetna val och har en tanke på att om jag gör såhär så kan det bli såhär?
Ibland hillar vi in oss (skånska för att snärja in sig) i alla de stora orden om vad undervisning är och kan vara och glömmer kanske bort att vår medvetenhet kring våra handlingar och medvetenhet kring vårt förhållningssätt i vardagen kanske är de viktigaste faktorerna för att överhuvudtaget kunna lära någon något.
Så nu bjuder jag på tre verksamhetsnära exempel på undervisning:
– Jag håller mig nära leken för jag vet att barnen som leker kan behöva visst stöd när leken når en viss gräns. Leken pågår oftast fint fram tills dess. Jag har alltså noterat att denna lek-gräns existerar i just dessa barns lek och ser nu till att kunna vara där som stöd så att leken får en chans att komma vidare och fortsätta på ett sätt som känns ok för alla inblandade. Detta är undervisning.
– Vi är ute och tittar på småkryp och hittar gråsuggor. Massor av gråsuggor. Jag benämner gråsuggorna vid namn och fångar upp barnens reaktioner på gråsuggorna. Vissa är nyfikna, andra är försiktiga, vissa vill samla alla i en burk. Utifrån barnens reaktioner reglerar jag det jag gör och det jag säger för att vi ska kunna mötas i något gemensamt. Jag pratar med mjuk röst. ”Så många de är! Tror ni att alla bor här i stocken?” … ”Vi ska låta bli att lägga dem i burkar, gråsuggorna mår inte bra då. Men vi kan titta på dem med mikroskopet om ni vill” Detta är undervisning.
– Ett yngre barn kommer och ger mig en spade och ler stort. Jag sätter mig på huk, säger tack och tecknar tecknet för tack. Jag säger sen ”vill du ha tillbaka spaden?”. Barnet nickar och får tillbaka spaden. ”Varsågod!” säger jag. Barnet ler och ger mig spaden igen. Sen upprepar vi detta kontaktskapande turtagande MÅNGA gånger på raken. Jag visar med både kropp och mimik att jag har roligt och att vi är i kontakt med varandra. Och vi har roligt tillsammans! Detta är undervisning.
Vad är din vardagsdefinition av undervisning?
När och hur undervisar du?
Så bra skrivet! Är precis det jag oxå tänker kring undervisning!
/Annie
Tack!
Jag skiljer på planerad och spontan undervisning. Dina exempel ovan benämner jag som spontan undervisning, och är något jag själv blivit allt bättre på på senare år. Att vara lyhörd och nyfiken på barnens egna lekar och utforskande, för att kunna undervisa här och nu, utan att någon planering föreligger. I skolan har jag förstått att man benämner det som situationsbaserat lärande.
Hej! Ett medvetet förhållningssätt tycker jag är något som också ingår i en planerad undervisning. Eftersom det förmodligen finns ett återkommande medvetet förhållningssätt i undervisningen. Samma sak i första exemplet som också är ett fint exempel på lekträning. Att vara nära och tillåta egen lek, men samtidigt vara medveten om behovet av stöd i leken. Situationsbaserat lärande kräver att man är medveten om allmändidaktikens betydelse i vardagen.
Bra skrivet 👍 För mig framstår dina exempel som spontana undervisningstillfällen, där jag är närvarande och nyfiken på barnens görande och utforskar tillsammans med dem i stunden. Utifrån dessa spontana situationer fångar jag upp barnens intressen, nyfikenhet, upptäckter och utforskande, vilket sedan kan användas som utgångspunkt i mina planerade undervisningar. Där får barnen möjlighet att utforska vidare och fördjupa sitt lärande.
I vår verksamhet sker både spontana och planerade undervisningar, och vi ser att båda är viktiga och nödvändiga för barnens utveckling och lärande. Samtidigt kräver båda formerna av undervisning ett medvetet förhållningssätt från pedagogerna.