Jag minns när jag först började arbeta som lärare i förskolan. Då var mitt fokus tydligt: barnens utveckling och lärande var min främsta uppgift. Jag har märkt att rollen för lärare i förskolan har förändrats – eller kanske snarare expanderat. Idag pratar vi allt oftare om lärarens pedagogiska ledarskap, en utveckling som fyller mig med stolthet men också väcker frågor om rollfördelning och ansvar. Ibland känns det som gränserna mellan rektorns och lärare i förskolans uppdrag blir allt mer flytande.
Läraren som pedagogisk ledare
Som lärare i förskolan är vårt uppdrag att leda det pedagogiska arbetet i barngruppen, och det innebär mycket mer än att bara planera aktiviteter. Vi skapar förutsättningar för lärande, formar trygga och inspirerande miljöer och hjälper barn att växa som individer. Men vårt pedagogiska ledarskap sträcker sig också till att vägleda kollegor, reflektera över verksamheten och driva kvalitetsutveckling.
På senare år har jag känt att detta ansvar har blivit alltmer omfattande. Ofta förväntas vi inte bara leda det dagliga pedagogiska arbetet, utan också bidra på strategisk nivå. Till exempel genom att hålla i arbetslagsmöten, utvecklingsplaner och ibland till och med interna utbildningar. Jag älskar den här delen av mitt jobb, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra: Är det fortfarande lärarens roll i förskolan, eller börjar vi kliva in på rektorns område?
Rektorns roll: Ett komplext uppdrag
Rektorns uppdrag är enligt skollagen tydligt. De ska vara högsta ansvariga för förskolans verksamhet, säkerställa att läroplanen följs och leda personalen. Men i praktiken, särskilt i stora förskolor eller verksamheter med många avdelningar, är det svårt för en rektor att vara närvarande i det dagliga pedagogiska arbetet. Här blir rollen som pedagogisk ledare central för lärare i förskolan – vi är länken mellan rektorn och det som sker i verksamheten.
Men just här, i detta samspel, märks också utmaningarna. När gränserna mellan rollerna blir otydliga kan det skapa förvirring. Jag har själv varit med om situationer där jag känt att jag förväntas axla ansvar som egentligen borde ligga hos rektorn. Det kan vara allt från att utveckla förskolans långsiktiga mål, introducera nytt arbetsmaterial till att hantera svåra personalsituationer. Samtidigt förstår jag att rektorerna har ett stort administrativt ansvar och ibland behöver avlastning. Så hur hittar vi balansen?
Möjligheter och utmaningar
Jag ser så många möjligheter i det pedagogiska ledarskapet. Att som lärare i förskolan få ta ansvar för verksamhetens utveckling stärker både yrkesrollen och självkänslan. Det ger oss en chans att påverka och forma förskolans framtid. Men jag ser också utmaningar. En av de största är att vi lärare i förskolan kan få ett ansvar som inte alltid backas upp av tydliga befogenheter eller resurser. Det skapar en slags ”gråzon” där vi förväntas leda utan att ha fullt mandat. En situation som kan bli frustrerande både för oss och för våra rektorer.
En annan utmaning är arbetsbelastningen. När vårt pedagogiska ansvar växer kan det kännas som att vi jonglerar flera roller samtidigt – utan att någon riktigt tydligt definierat vad som ingår i vårt uppdrag.
En reflektion: Vad vill vi med framtidens förskola?
Så vad innebär allt detta för förskolans framtid? Är det här en naturlig utveckling i takt med att förskolans pedagogiska uppdrag blir allt viktigare? Eller behöver vi hitta nya sätt att tydliggöra rollerna mellan lärare i förskolan och rektorer?
Personligen tror jag att lösningen ligger i balans. Lärare i förskolan behöver fortsatt få ta plats som pedagogiska ledare – det stärker både professionen och verksamheten. Men samtidigt måste vi tydligare definiera gränserna mellan våra och rektorns uppdrag, så att ingen känner sig överbelastad eller förbisedd.
Jag skulle gärna vilja höra era tankar. Har ni också märkt att gränserna mellan lärare i förskolan och rektor blivit suddigare? Vad ser ni som fördelar och utmaningar med det pedagogiska ledarskapet? Låt oss fortsätta samtalet – för det är tillsammans vi kan forma en stark och hållbar framtid för förskolan.
Jag håller med! Men det fattas en stor pusselbit i denna utveckling; att förskollärarutbildningen förbereder bättre på lederskap, kommunikationmetodik och organisationsförmåga som är aktuell för dagens förskola.
Som Emmelie skriver är problemet ofta att gränsen mellan rektors- och förskolläraransvaret är otydlig i många fall; vi saknar en arbetsbeskrivning som följer avtalet, som tydligt visar vad som ingår i mitt uppdrag.