En framtid utan skärmar: När förskolan går offline

Tillbakablick: Från utbildningsstart till examensarbetet

Tre år och snart ett halvt år sedan klev jag in på Universitetet för första gången. Hur magisk känslan var. Några terminer gångna och jag blickar tillbaks med ett stort leende till min andra VFU-period. Där fick jag nämligen syn på något som skulle prägla mitt examensarbete – detta ”något” var digitala mikroskopsägg. Och hur hon, handledaren briljerade och trollade med dessa digitala verktyg gång på gång. Barnen var som trollbundna. Det delades nyplockade kastanjer med kniv på mitten. Barnen kunde sedan zooma in på kastanjens innanmäte och vilken stämning – helvilt.

Är digitala verktyg något för förskolan? Vad tillför digitala verktyg i undervisningssituationer, och vilka historier framträder när förskollärare delger egna erfarenheter kring barns förändrade lärande vid användandet av digitala verktyg? Detta leder oss till mitt examensarbete som kan läsas genom att trycka här.

Examensarbetet handlar dels om förskollärares inställningar och attityder – argument och resonemang till regeringens förslag om det eventuella borttagandet av digitaliseringsmålen. Men i detta arbetet utsöndras även utsagor om hur man kan förstå digitala verktyg  i relation till barns lärande och utveckling. Utsagorna består av intervjuade förskollärares erfarenheter av arbetet som pågår med digitala verktyg på respektive arbetsplats. Studiens utsagor tolkas och förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Några begrepp är: mediering, artefakter, scaffolding och proximal utvecklingszon.

Det är nämligen så att sådana erfarenheter och upplevelser som exemplifierades längst upp med nyplockade kastanjer riskerar att bli ett minne blott för barn i framtidens förskola. Detta eftersom regeringen har föreslagit att stryka alla skrivelser kring digitaliseringen ur Läroplanen. En läroplansremiss är utskickad som kan tala för att möjligheterna med digitaliseringen i förskolan kommer att begränsas. Men inte nödvändigtvis om vi är tillräckligt många ger oss in i en diskussion.

Om du inte är övertygad ännu..

Du behöver inte bläddra längre än inledningen för att få en holistisk bild av det som faktiskt försiggår – det har vi som författat möjliggjort för. Om du är nyfiken att bredda dina vyer, ta till dig både den ena sidan av myntet men också den andra sidan så är studien till för dig. Studien kan ses något metaforiskt som en gott och blandatpåse, vilket betyder att det finns något för alla däri. Inledningen redogör gediget för nästintill allt du behöver veta. Antingen kan man läsa studien som en nyintroduktion för att komma ikapp digitaliseringståget. Eller så kan den läsas för att hämta inspiration till hur man kan fördjupa sin förståelse. Studien är närmast värt att läsa endast av detta ovan skrivna.

Stillasittandet och skärmtid då? Sociala samspelet?

Ett resultat som utmynnas är: Separera diskussionen om ”skärmtid” från digitala verktyg i förskola respektive hemmet. Ett annat är att separera stillasittande från arbetet med digitala verktyg. Det behöver inte nödvändigtvis vara förknippat – det beror på vad själva syftet är. Stillasittande sker även när man lägger pussel, ritar eller bygger med klossar. Och man kan likväl dansa runt eller hoppa omkring till följd av en projicerad bild på väggen… Eller för att träna på att följa en rytm med färgkodning och Boomwhackers i ett kollektivt lekande och lärande.

En balanserad approach

Syftet är inte att jag ska reta upp någon med mitt inlägg – men lyft ett öga mot debatten. Debatten kretsar kring att barn i förskolan speglas genom skärmtid och stillasittande framför en skärm, samt att barn i stor utsträckning synliggörs som konsumenter och inaktiva. Jag menar att det är helt åt […] fel. Men vet ni vad? Det kan vi verksamma ändra på. Håll er yrkesstolthet vid liv genom att ge barn rika erfarenheter och visa dem var skåpet ska stå!

Kanske är nyckeln att hitta en balans? Att använda digitala verktyg på ett genomtänkt sätt, med tydliga pedagogiska syften, snarare än att helt ta bort dem eller använda dem oreflekterat.  Att använda digitala verktyg på ett reflekterande sätt är att inte låta de ta överhanden, men istället tillföra något till annat: som komplement till något större.

Vad tycker du?

Dela gärna era tankar i kommentarsfältet!