Vad ska vi göra med vikarien?

Jaha ni, det här med vikarier va. Jag vet att många fasar över detta ord (tyvärr, men det kan vi gå in på vid ett senare tillfälle). Och jag är inte förvånad. Som en person som tidigare jobbat som vikarie, och därmed har träffat otroligt många människor i vikarie-rollen, har jag sett både högt och lågt. Jag har träffat de finaste, mest dedikerade människorna som jag vid första anblick trott vara ’ordinarie’. Samt människor som får en att tänka ’gillar du ens barn, eller var detta ditt sista val?’.

Det låter taskigt att säga, det är jag mycket medveten om. Men, när man själv varit den där vikarien som verkligen försöker så blir man trött. Man blir trött på att inte tas på allvar. Och man blir trött på att mötas av fasa när man introducerar sig! För tydligen tycker vissa att alla vikarier en död vikt som man hatar att få till sin arbetsplats. Man blir trött på att behöva dra dubbla sin vikt för att man ska ses som en tillgång.

Vems last är det då?

Och det är väl just det, att dra sin last som är den stora diskussionen. För vad är egentligen in last att dra som vikarie? Och vad krävs av det arbetslag jag jobbar i för att jag ska kunna göra ett bra jobb?

Just detta med att fördela uppgifter (både i relation till det ordinarie arbetslaget samt vikarier) är något vi redan diskuterat mycket på utbildningen. Det heter att man ska kunna fördela arbetet i arbetslaget, och att alla ska hjälpas åt att utföra det som ingår under en dag på förskolan. Det är just undervisningen som är förskollärarens ansvar, det är vi som kan och får bedriva just detta i förskolan. Samtidigt har vi ansvaret för att se till att arbetet i arbetslaget fungerar som det ska. Men även att våra mål möts och att vi jobbar på ett sätt som funkar i längden. Och javisst, det är ett extra ansvar som krävs för att barnens ska få det så bra som möjligt. Samtidigt upplever jag att det är just här det lätt brister så fort någon är sjuk eller saknas en dag.

För att arbetet ska fortsätta fungera, även när det saknas s.k. ’ordinarie personal’ behövs det i min åsikt att arbetet fungerar nästintill felfritt när alla är på plats. Eller ja, felfritt är kanske inte rätt ord egentligen. I verkligheten krävs det nog mer tydlighet, både för personalen och för eventuella vikarier. För det är just detta jag upplevt när jag har vikarierat. Jag blir ofta mött med förvirring när jag som vikarie kommer till en ny avdelning. Ibland vet inte personalen vad de ska göra med mig. Alla involverade vet att vikarien behövs för att få dagen att gå runt! Men hur delar vi egentligen upp arbetet så att det faktiskt flyter på?

Dag till dag

Såklart fungerar (oftast) arbetet dag till dag i arbetslagen. För oftast är olika personers uttalade och outtalade arbetsuppgifter självklara då man jobbat ihop ett förhållningsätt som funkar för just de personerna. Man har, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, utarbetat ett sätt att få dagen att gå runt. Och när man faktiskt behöver reflektera över vad som krävs av vikarien som står framför en så fryser man. Man vet hur en vanlig dag ser ut, men vad krävs nu för att få samma flyt? Vad ska jag lägga på vikarien, och vad måste jag ta över nu för att detta ska funka?

Och det är väl inte så konstigt egentligen. Självklart finns det säkert kommuner och städer där man är otroligt tydlig med vad vikariens arbetsuppgift är och vad de kräver, men detta är inte min upplevelse. Tvärtemot känns det som att det finns outtalade krav. Beroende på ens erfarenhet och ambitionsnivå kommer man få olika mycket ansvar. På vissa arbetsplatser får man endast sitta med barnen och hålla dem engagerade, på vissa ställen blir man lämnad med barnen första dagen där.

Krav

För om det nu finnas tydlighet för vad som krävs av en förskollärare och barnskötare på en arbetsplats; då bör det kunna finnas tydlighet i vad som krävs av en vikarie. Genom denna tydlighet tror jag verkligen att arbetet mellan förskolor och vikarier kan bli bättre. Samt att det blir lättare att sortera ut vilka människor som faktiskt fungerar som vikarier. Såklart även vilka som inte är passande för rollen. Jag tror att man lättare kommer kunna definiera ifall vikarien gör sitt jobb om både vikarien i fråga har fått tydliga arbetsuppgifter, samt att förskolans personal får tydlig information om vad vikarierna kan stötta upp med. Då kan man lägga upp sitt arbete bättre, jobba tillsammans för att stötta upp varandra och skapa en välfungerande dag trots bristen på, ja vilken personal det en är som saknas den dagen.

En utopi?

Självklart är detta lite av en utopi. Det är inte så lätt att få fram all information till alla involverade.Det är heller inte så lätt att se till att det faktiskt skapas en fungerande arbetsplats. Men jag tror verkligen att ett tydligare fokus på vikarien plats på en förskola skulle skapa bättre förutsättningar för alla inblandade. Man skulle då kunna ställa högre krav på vikarier (om det är detta man är ute efter)! Man kan kräva mer samarbete mellan alla involverade, för man vet faktiskt vad det är man strävar mot. Människor som inte uppfyller kraven för att jobba som vikarie i ett arbetslag skulle inte få jobbet, för man vet faktiskt vad man söker.

Och till sist kanske man hade kunnat säga ’ja, vi kommer få en vikarie idag!!’.