Att skapa en mötesplats kring lera

Lermötesplatsen är min personliga favorit. När jag skriver lera menar jag inte play-doh utan naturlera, grålera, rödlera eller keramiklera- kärt barn har många namn. Naturleran har en dragningskraft och en förmåga att få många barn, men även vuxna att bli förundrade över lerans egenskaper. Leran är plastisk och föränderlig och kan ge skepnad och gestalta många olika uttryck.

Naturleran har många fördelar jämfört med andra leror. Den är lätt att skulptera och forma samt skapa detaljer som barnen kan fästa med slickers. Naturleran behöver vatten för att inte torka ut och momentet att spreja vatten på både lera och händer är mycket uppskattat av barn.

Det jag strävar efter är att barnen ska bli så självständiga som möjligt i ateljén. Att barnen själva ska kunna bestämma vilket uttryck de vill arbeta med. Men för att komma dit så måste jag visa barnen materialets olika egenskaper och tekniker som de kan arbeta med som de senare kan välja mellan. Något som är mycket viktigt i en ateljé är materialvård. Detta är en del i att vara självständig, men också i att värna om miljö och material.

Kan man spara det barnen gjort i lera?

Nej, för att spara barnens alster behöver man en brännugn, därför sparar man genom att ta en bild. Detta är inget konstigt för barnen, det är precis som när de arbetar med play-doh och lägger ner allt i lådan igen. Oftast är det de vuxna som tycker det är synd att inte får spara. Snarare blir barnen ledsna om de torkade verken går sönder. När leran torkar blir den mycket skör, särskilt om det är små delar och detaljer som sticker ut. Om man istället lägger ner leran i lådan igen, så har du ett material som är föränderligt och kan hålla länge i det fall man tar hand om den på rätt sätt.

När man arbetar med lera behövs det speciella verktyg som bara får användas tillsammans med naturleran. De får absolut inte användas som jag ibland har sett tillsammans med play-doh lera. Saltet från play-doh leran förstör både verktyg och naturleran.

Till lermötesplatsen behöver man:

• Förkläde
• Modelleringsverktyg 
• Miretter
• Skärtråd
• Tandborstar små delar av kammar eller gamla penslar
• Kavlar (lättast med tjockare rundstavar som är avsågade eller liknade kavlar som finns att köpa) 
• Låda med tätförslutande lock. (här förvarar man leran när man inte arbetar med den tillsammans med fuktiga trasor.)
• Trasor tyg/ vettex 
• Degskrapor 
• Vatten (jag brukar använda sprayflaskor eller skålar med vatten.) 
• Eventuellt träplattor som underlag
• Slickers eller som barnen kallar det för ”lerlim” eller ”leralim” 

Recept på slickers.

Detta är mycket roligt att göra tillsammans med barnen.

Torka lite lera, hacka eller mal ner den torra leran till ett pulver. Lägg allt i en burk med lock, häll på lite vatten och blanda. Häll på vatten och blanda tills konsistensen blir som filmjölk.  För att sammanfoga två delar av lera ruggar du upp ytan med tandborste eller liknande på de båda delarna sätter på slickers och trycker fast.

Naturleran är ett hållbart material och kan användas om och om igen. Allt som behövs är vatten. Till och med en helt genomtorr lerklös kan användas igen. Slå sönder den i mindre bitar (gärna så små som möjligt) och lägg i vatten, låt ligga och häll sedan av det överflödiga vattnet. Upp med ”lergeggan” på en gipsplatta, låt gipsplattan suga upp det överflödiga vattnet och vips har du mjuk lera igen. Om leran skulle stå under en längre tid och blir hård så kan du skära leran i mindre delar göra hål samt tillsätta mer vatten.

Nästa del kommer fortsatt handla om lera, men med fokus på olika skapande tekniker, och tips på hur man kan arbeta med lera tillsammans med barnen utifrån ålder och progression.