Är vi alla rockande stjärnor?

23 år, 3 månader och 26 dagar. Det är min anställningstid vid skrivande stund hos Umeå kommun. 22 år av dessa har jag arbetat som förskollärare och tiden innan som barnskötare. 

Jag bestämde mig rätt tidigt i livet att det var inom förskolan jag skulle verka. Det var på förskola eller som kustbevakare. Jag var 14 år och tyckte att det verkade rätt mäktigt att köra omkring på havet och bevaka skärgården utanför Holmsund där jag hade växt upp. Samtidigt hade jag gjort en när prao på ett dagis. (Sätt inte kaffet i fel strupe nu då jag skrev dagis, det här var i början på 90-talet och läroplanen och förskolan var ett gäng år bort i framtiden). Efter den veckan så fick jag en del tvivel om mitt framtida liv som kustbevakare. Arbetet med barnen verkade så mycket roligare och viktigare.

Sagt och gjort, så blev det!

En förskollärares tankar mitt i livet

Nu när jag snart kan casha in min guldklocka för lång och trogen tjänst så har jag börjat att utvärdera livet som förskollärare. Blev det som jag tänkt mig? Vad var det som gjorde att jag valde det här arbetet egentligen? Är det inom förskolan jag ska tillbringa mina nästkommande 20 år innan jag kanske får smaka på pensionen? 

Inom förskolan är vi vana, och bra på, att reflektera och analysera kring vårt uppdrag och jag känner att det är dags att analysera och reflektera kring mig själv och min förskollärarroll. Dokumentationsbördan blev genast lite tyngre på mina axlar men jag ska göra ett försök. 

En sak som har varit fantastiskt med yrket är att man kan kombinera sina intressen med själva arbetet. I hur många andra yrken kan man göra det tänker jag? Låt säga att du är intresserad av skog, mark och friluftsliv. Eller av drama och teater. Eller kanske är du intresserad av bild och form? Alla dessa intressen kan vi ta med oss in i yrket och samtidigt genomföra undervisning som går i linje med läroplanens mål.

Hur häftigt är inte det?

I mitt fall är det musiken som är det stora intresset utanför arbetet. Jag är musiker och har en semiprofessionell karriär inom området. Det har gått bra att kombinera livet som förskollärare och turnerande musiker genom åren och det har jag att tacka en rad förstående kollegor och rektorer för.

Mitt stora intresse för musik har gjort att det är ett av de verktyg som jag har utvecklat inom mitt yrke som förskollärare. Det är någonting magiskt och universellt med sång, rörelse, rytm och dans. Att uttrycka musik är att bygga gemenskap. En gemenskap vi har nytta av i andra situationer och sammanhang. Musik är också matematik, språkutveckling, fantasi och kommunikation. 

Guldklocka eller guldskiva?

Om jag fortsätter att analysera mina år så är det såklart barnen, vårdnadshavarna och kollegorna som gör att arbetet har varit och är så intressant som det är. Fantastiskt och komplext kan sammanfatta yrket. Så den stora frågan är om jag ska fortsätta några 20 år till eller om jag ska satsa på något annat? Jag drömmer mig ofta bort och fantiserar om en karriär som musiker. Kanske är det dags att ta steget fullt ut på scenerna därute? Kanske det är dags att byta ut guldklockan mot en guldskiva?

Dagdrömmarna snurrar på men plötsligt så kommer verkligheten i kapp.

Min senaste utbetalning från STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå) meddelade att jag fick 117,40 kronor. 117 kronor och 40 öre!!! En av mina låtar hade spelat in 0,01 kronor. Då förstår ni att det betalar man inga huslån med direkt… Nog för att en förskollärarlön här uppe i Umeå inte är så mycket att vifta med; vi ligger väl nästan sämst i landet lönemässigt. Men det ger betydligt mer än mina stim-pengar i alla fall. 

Nu är det ju inte pengarna det handlar om. Jag menar – jag är ju ingen kapitalist i hårdrockskläder men nog kan man behöva lite mer än 117 kronor och 40 öre att röra sig med kan man tycka.

Arbetsförmedlingen rekommenderar 

Okej, så musiken verkar inte vara vägen framåt för mig. Så vad finns det för andra yrken därute som skulle kunna passa? Jag gjorde ett test via Arbetsförmedlingens hemsida och resultatet blev följande yrken. Jag fick starka träffar på tatuerare, nagelterapeut, psykiatrisjuksköterska, diakon, präst och tolk. 

Men jag fick också starka träffar på musiklärare, speciallärare och förskollärare. 

Jaha förskollärare kommer upp, kanske inte helt oväntat. Jag skrev tidigare att förskolläraryrket är fantastiskt och komplext. Det är verkligen det och även väldigt omväxlande. Det blir aldrig tråkigt, det händer alltid saker, det är planerat men kan också vara väldigt spontant. Det är helt enkelt fantastiskt att få tillbringa dagarna tillsammans med människor som är i början av livet.

Jag menar, tänk er att varje dag få spela och sjunga tillsammans. Varje dag innan lunch håller jag i en samling som är fylld med musik. Vi håller på ungefär 20 minuter med våra sångsamlingar. 20 minuter av ren energi och glädje. Där har vi det!!!

 20 minuter om dagen känner jag mig som en rockstjärna!

20 minuter om dagen får jag betalt för att spela och sjunga tillsammans med barn och andra vuxna. Jag får betydligt mer betalt per låt än 0,01 kr och jag har de bästa förutsättningarna för att musik ska skapas, nämligen barnen. 

20 minuter om dagen känner jag mig som en rockstjärna, och det gott folk ska jag fortsätta med!