Att arbeta på en storförskola

Runt 2015 började det spridas bland personal i Malmö att det skulle byggas en förskola med plats för 300 barn. 300 barn som personal ska ha en relation till inklusive, generellt sett, 600 vårdnadshavare. Hur ska detta gå? undrade jag.

Min första tanke var att där vill jag aldrig jobba. Det kommer aldrig gå runt. Var är ”barnets bästa”-perspektivet och forskningen som säger att små barn ska ha färre relationer för att öka tryggheten? 2019 fick vi, på min dåvarande arbetsplats, besked om att förskolan skulle rivas för att bygga en ny förskola. Vi skulle i sin tur bli förflyttade till den snart färdigbyggda Rönneholms förskola.

Nu hade jag två val; leta ny tjänst eller följa med. Vi var många som var oroliga men vi följde med. Åtta avdelningar packade ihop och blev sju avdelningar med intakta arbetslag på Rönneholm tillsammans med gamla Rönneholm och började arbetet med att skapa ett vi.

Organisation

Rönneholm är Sveriges, men också Scandinaviens, största förskola med plats för 300barn. Dessa är uppdelade på fem kluster med 3-4 hemvister i varje. Bottenplan har 6-7 hemvister med barngrupper 1-4 år. Våning ett har sex hemvister med barngrupper 1-4 år och vån 2 har tre/fyra barngrupper 4-5år. 

Här arbetar 50 personer i barngrupperna samt två som ersätter vid frånvaro. Även stadens bemanningsteam har 2-3 personer placerade hos oss. Vi är som fem förskolor i en, där samarbete är grunden till ett bra arbete dagligen.

I ledningen arbetar rektor, två bitr rektorer samt två förste förskollärare.

Vi har eget kök med två kockar samt köksbiträden som lagar mat från grunden till oss och tre andra förskolor. Samarbetet är bra och vi kan önska ingredienser om vi vill baka/tillaga något på egen hand i de pedagogiska köken.

Från 15 till 17 hemvister 

Efter ett år kom även en tredje förskola att flytta in, då var vi 15 avdelningar. Huset är uppdelat i 5 kluster med olika färger och varje dag var en kamp för att få ihop ett samarbete. Mycket personal har lämnat och nya har tillkommit. Jag har tappat räkningen… 

Idag, fyra och ett halvt år senare, har hela ledningen bytts ut. Vi arbetar ständigt med att ha en öppen dialog medarbetare-ledning, och jag tycker vi har kommit långt. Vid behov öppnar vi upp en 16:e hemvist och behoven kan variera. Det kan vara allt från att samla en åldersgrupp inför skolstart till att ge barn i behov av stöd en anpassad grupp med färre barn, som ger möjlighet till anpassad undervisning. Nu har vi till och med öppnat vår 17:e hemvist, som är ute mycket på gården eller ute och rör sig i staden på lådcyklar. 

Hu funkar det på gården?

Gården är stor och uppdelad i flera olika gårdar; stora gården, lilla gården, lugna gården och planteringshörnan. Snart har vi även ”nya gården” som inte var tänkt till oss men som står orörd och vi har tillåtelse att använda även denna bit mark som lekyta för barnen. 

Som ett komplement till gården har vi en fin takterass med lekyta, scen och bord. Huset har, förutom klusterna, bokningsbara utrymmen som pedagogiska kök, ateljéer, rörelserum, bibliotek och övriga utrymmen öppna för undervisning i mindre grupper.

Ja, det är en stor förskola, men varje dag möts vuxna och barn i en glädje och nyfikenhet för det som inte är utforskat eller det man vill utforska närmre på. För att tydligt se skillnad på klustrets barn utomhus har vi västar i klusterfärger, även personalen har färgkodade västar på sig. 

Hur är den psykosociala arbetsmiljön?

Med 52 personer som arbetar i huset dagligen så är det inte varje dag vi möter alla. Det kollegiala lärandet är vår vardag i olika former. Vi har många olika forum där vi träffas och pratar om arbetsmiljö, struktur, förhållningssätt etc. Vi har förskollärarforum/barnskötarforum med olika teman. 

En gång i veckan har alla förskollärarna tid för verksamhetsutveckling samtidigt, då kan vi prata med varandra i olika konstellationer. Personalrummet är vår glädjeplats! Det är stort, ljust och rymmer alltid ett gäng glada kollegor som finns vid din sida om dagen varit kämpig. Där samlar vi kraft hos varandra och går tillbaka till barngruppen med ett leende på läpparna. Ledningen finns alltid där för att stötta oss, de har sina rum i anknytning till personalrummet. Är all personal i klustret närvarande kan vi vara övertaliga i klustret och förskollärarna kan ta extra tid för verksamhetsutveckling.

Hur är det idag?

För fem år sedan fasade jag för att flytta in i Sveriges största förskola. Jag ville verkligen inte arbeta på en plats där vi går emot forskningen om färre relationer för barnen. Jag har dessutom varit med och öppnat en förskola från grunden, en ny förskolebuss och massor av avdelningar. Som förskollärare ger jag så mycket av mig själv vid varje ny inskolning och varje gång jag ska möblera ett utrymme för en ny grupp barn. 

Hade jag inte fått så mycket glädje och tacksamhet tillbaka från barnen skulle jag vara tömd på energi efter dessa perioder. Att vara med och starta upp Rönneholms förskola är en erfarenhet jag aldrig skulle vilja vara utan. Det har varit höga berg och djupa dalar. 

Idag älskar jag att gå till mitt arbete. Jag kommer på morgonen och möter glada barn och kollegor, nöjda tacksamma vårdnadshavare som är så glada att just deras barn fick plats hos oss. Jag vet att vi är på väg mot att bli Barnens bästa förskola! För vet ni, jag ger inte upp, mina kollegor ger inte upp och vi är nu ett stabilt gäng som kämpar tillsammans.