Stormiga måndagar på förskolan

”Svart på vitt och tydligt inrutad framträder veckan och dess dagar. Förskolans stora whiteboardtavla är något av det första jag möter på morgonen, redan innan arbetsdagen har börjat. Där den är placerad utanför förskolans kök fungerar den som ett nav för verksamheten och ger en överblick över möten och aktiviteter. Ibland med ett glatt tillrop nedtecknat lite på tvären, men nu i februari desto oftare en kolumn fulltecknad med personalfrånvaro. Att redan på måndag morgon ställas inför en sådan vecka kan vara nog så tungt och också ge en förklaring till den där tecknade blomman och utropet ”Äntligen fredag!!” som står skrivet längst ner på tavlan.” (Egen anteckning, februari 2019)’

Kontrasten mellan förskoleveckans inledning med måndagens tunga start i ovisshet och fredagens avslut i lätthet är det som jag är intresserad av – så inleds min masteruppsats i pedagogik ”Blå måndagar på förskolan”.

Början på en lång historia

Min historia tar sin början i fredagen. Slutet på arbetsveckan, uppsluppna fredagar i personalrummet, blev inledningen, den första gnistan som satte igång mina funderingar kring kontrasterna mellan dagarna. Men eftersom jag tyckte att ”Blå måndagar” var en lämpligare titel än till exempel ”Fräcka fredag” (och för att jag lyssnat en hel del på Fats Domino) så är det måndagen som står där nu och för alltid på uppsatsens titelblad. När jag nu återbesöker texten för en nypresentation här tar jag tillfället i akt att döpa om den till ”Stormiga måndagar på förskolan” som jag nu tycker är en mer korrekt beskrivning av arbetsveckans inledning på förskolan. Ja, egentligen tyckte jag det redan då jag lämnade uppsatsen ifrån mig. Fyra år sedan?! Det är ju gammal skåpmat! Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess, men ämnet är kanske än mer relevant nu. Det tål att tänkas på, ämnet. Att ställa krav på mina läsare vill jag inte göra, men min förhoppning är att texten väcker något att ta med tillbaka till förskolan.

Varför tycker jag att ämnet – som jag valde enkom av lust och för möjligheten att strössla populärkulturella referenser där de inte brukar vara – fortfarande är relevant? Jo, det som framgick för mig, framför allt i de intervjuer jag gjorde, var att frågorna om arbetsveckans dagar blev en ingång för förskolepersonalen att tänka och prata om förskolans arbetsmiljö.

Min ursprungliga ingång till undersökningen var ett barnperspektiv, men praktiska förutsättningar och det GDPR-krångel som är förenat med att bedriva forskning i barngrupp gjorde att jag flyttade fokus till personalen på förskolan och förskolans organisation. Så här i efterhand tycker jag att det var ett lyckosamt perspektivbyte, som handlar om förskolan som arbetsplats. I intervjuer med förskolans personal upptar frågor om stress och arbetets förutsättningar mycket av resonemangen om måndagar och fredagar. Jag ser min undersökning som ett viktigt inlägg i debatten om förskolans organisatoriska och sociala arbetsmiljö.

Tidigare forskning

Tidigare forskning med fokus på veckodagsrelaterade fenomen finns inom flera olika områden – ekonomi, sjukvård, psykologi och etnografi för att nämna några exempel – och har gett upphov till sådant som ”Blue Monday”-syndromet och ”Thank God It’s Friday”-. Här görs kopplingar mellan veckodagarna och sådant som humör, risktagande och operationsresultat. Ingen forskning har gjorts om veckodagarnas betydelse i förskolans värld, men teorier och begrepp som jag använder för att titta på mitt material hämtar jag från sociologin, etnografin och även den pedagogiska forskningen och tjusiga namn som Zerubavel, Lefevbre och Corsaro. Rytm handlar om förskolan som en klockstyrd miljö, att få syn på och ge vardagliga rutiner betydelse. Rutiner beskrivs som ett sätt att skapa trygghet och gemenskap, men problematiseras också i kontrasten mellan spontanitet och förutsägbarhet. Ehn och Löfgren (2009) menar att rutiner är intressanta, eftersom det bakom det skenbart obetydliga och osynliga döljer sig frågor om makt, frihet och kontroll. 

Veckan

Veckan är en konstruktion av människan. Det finns inga tecken i naturen att tolka som visar vilken veckodag det är. Måndagar och fredagar avslöjar sig genom att de ligger innan och efter helgen och de övergångshandlingar som visar sig dessa dagar. Måndagen och fredagen sticker ut från resten av förskoleveckan. Det framgår av de intervjuer och veckoplaneringar som ingår i min undersökning.

Forskning slår  fast att måndagen och fredagen är de dagar som som inte blandas ihop med andra dagar, resten av veckans dagar kan flyta ihop och förväxlas. Måndagar är starkt förknippad med negativa känslor och fredagen med positiva känslor. I min undersökning finns det också de som inte ser någon skillnad på dagarna och inte känner någon stress

Stormig måndag!

Frånvaron av lugn och upplevelsen av oro, stress och stök präglar många skildringar av måndagen och är drag som också beskriver övergången mellan helg och vardag. Det finns en trötthetsnorm som kommer till uttryck, men också undantag som bekräftar regeln med den som tycker att måndagen är veckans bästa dag och att vara ”mer pepp i början på vecka. Sen blir man tröttare och tröttare.” Med rytmens koppling till musikens begreppsvärld blir måndagen upptakten för veckan – med ett hårt eller mjukt anslag – som också kan ge eko under resten av veckan. Måndagen handlar om att hantera den personalsituation som man står inför efter helgen, där stressen inför måndagen kan komma redan på söndagen.

Det är fredag!

Fredagen beskrivs i en intervju som ”en målgång med flaggan i topp”. Är det bilden av en idrottsprestation att applådera eller ett skepp som går under? Förskollärarens uppdrag upplevs som gränslöst och det kan vara svårt att känna sig nöjd med sin arbetsinsats under veckan. ”Jag älskar mitt jobb, men jag älskar också fredagar. Alltså, det är wow! Folk är gladare på jobb, det är roligare, det är lättare” ”På fredagen när man kommer in så känns lite som mer lätthet än en måndag”, sägs det i en annan intervju. En beskrivning som påminner om när Hjelle sjunger ”fast jag ska jobba hela dagen så känns det lite lättare i kroppen” i låten ”Det är fredag” från 2016.

Det finns en önskan hos personalen att fredagen ska vara en lugn avslutning på veckan, med återhämtning och en tillbakablick på veckan som gått. Enligt de medverkande förskolornas veckoplaneringar  innehåller fredagarna sådana aktiviteter som disko, filmvisning och leksaksdag.  Fredagen framstår också som spontanitetens sista utpost på förskolan, när man sänker garden litegrann.

Ett avslutat kapitel och en möjlig uppföljare

Min uppsats är ett avslutat kapitel, men tankar och teorier vaknar ofta till liv under arbetsveckan. I en tänkt uppföljare skulle det vara frågor om arbetsmiljö och organisation som stod i fokus. Kan vi ta oss an den stress och arbetsglädje som beskrivs i verksamheten och arbeta vidare med det? Men var kommer barnen in, ska vi inte utgå från dom? Jo, men det hänger ihop! ”Om vi är lite mer så här glada och avslappnade så blir väl barngruppen också det, kanske” var en koppling som gjordes i en av intervjuerna. Forskarens språkdräkt kändes trång och när jag väl blivit varm i kläderna var det dags att avsluta uppsatsen. Mina begränsningar bestämde delvis också vilka spår jag följde i  undersökningen och vilka spår som lämnades outforskade.

Jag har frågor som jag tänker vidare på och ni kan kanske komma på fler.

• Går vi in med olika inställningar måndagen och fredagen? 
• Kan måndagens och fredagens övergångar vara en utgångspunkt för att arbeta med förskolans organisatoriska och sociala arbetsmiljö? 

Nyfiken på att läsa mer:

Spendrup, P. (2020). Blå måndagar på förskolan. Malmö: Malmö universitet.