Alla vet att hus byggs bäst med en bra grund…

När jag gick på universitetet och intervjuade en förskollärare under mitt arbete kring min c-uppsats som handlade om maskrosbarn, sa hon;

”Fråga mig vilka tre barn jag haft, som nu tjugo år senare hamnat snett och jag lovar dig att jag kommer få tre rätt av tre möjliga”. Jag minns att jag tyckte det verkade märkligt, men det hon sa har satt sig hos mig… och tyvärr kan jag nu, nästan 30 år senare, intyga att hon hade rätt.

Vi vet vilka de är, vilka de har varit och varför det blev som det blev. Vi har troligtvis viftat med röda flaggor, skrikit oss hesa, ropat på hjälp- om och om igen- för dessa individer. När de var barn. När de var ”våra” barn. Men ingen lyssnade!

De som bestämmer tittar åt andra hållet

Beslutsfattarna, huvudmännen, hobbypolitikerna som sitter på beslutsmandat och pengar, men ack för lite kunskap, tittar åt ett annat håll och låtsas inte höra. Nu som då… Sedan ska dessa barn som nu är unga vuxna, dubbelbestraffas. De får ingen hjälp när de söker den, inte då, inte nu. Men när det väl går åt helvete, för det sker allt som oftast, då ska man ge längre och hårdare straff. Så de lär sig veta hut! Det tycker våra politiker är rätt väg att gå. Det tycker inte jag.

Alla vet att hus byggs bäst med en bra grund och slarvar man med den, finns det risk att huset rasar. Alla vet att barn behöver en trygg uppväxt, för att inte riskera att rasa som vuxna . De flesta vet att många barn befinner sig en stor del av sina första år i förskolan. Ändå struntar man i hur den tiden blir där och om de får uppleva en trygg, kvalitativ och stimulerande miljö med trygga vuxna som finns där enbart för dem. Vuxna som är utbildade just för att ge våra barn exakt vad de behöver för att få den där trygga grunden.

Vad behövs?

Grunden de behöver, för att förutsättningarna för skriv- och läsinlärning samt socialt samspel, ska vara så goda som möjligt. ”Man” i det här fallet är ju de som sitter på pengarna och mandatet att bestämma. De personerna verkar vara mer intresserade för hur många röster de får och hur deras mandatperiod går än vad de faktiskt utför under den tiden. Sedan skyller de alla misslyckande på ”de som bestämde före dem”. Om och om igen. På allas bekostnad och främst på våra barn och unga vuxnas bekostnad. Hur är det möjligt att det får fortgå?

Och hur länge har vi som arbetat inom förskolan skrikit oss hesa? Hur länge har vi försökt förklara konsekvenserna för samhället om man inte satsar på förskolan? Svaret är länge, flera år faktiskt. Vi börjar nu dessutom se konsekvenserna. Vi ser att fler och fler unga lider av psykisk ohälsa, hamnar i utanförskap, börjar begå kriminella handlingar osv osv. Är någon som arbetar inom förskolan ens förvånad över samhällsutvecklingen? Nä, knappast!

Så vad väntar ni på?

Hobbypolitikerna ute i våra kommuner? Politiker i regering och riksdag? Uffe, Jimmy, Johan mfl. Vad mer ska behöva hända innan ni tar ert ansvar? För det ÄR ert jäkla ansvarsområde och det är dags att leverera. Det kommer dessutom på sikt vara mer lyckosamt, än förlänga straffen när det redan är för sent. För om inte ni gör något, vem tycker ni då ska göra det? Om ni inte gör något nu, när ska det då göras? Vad väntar ni på? Vi har liksom ingen tid kvar för väntan.

Vi är många som väntar på desto mer ”hockey” och lite mindre snack… Satsa på barnen, satsa på förskolan och ni skola finna det ni söker. Det, mina vänner, kan jag satsa ganska mycket pengar på.