Av Ann Kronberg LarssonLuciatåget
Jag sitter på knä, längst bak i luciatåget med en liten tärna i knät. Tillsammans med alla barnen på förskolan har vi gått i det långa tåget, ut på gården. Och hittat vår plats i luciatåget. Vi står nära husväggen, lite undanskymda, för att minska intrycken från allt nytt som händer och åskådarnas alla blickar. I frökens knä finns extra trygghet. Tärnan håller hårt i min arm. Vi sjunger med i sångerna som barnen sjunger. Men jag kan se att det är jobbigt med alla intryck, en liten stund till tecknar jag. Och vi står kvar lite till. När vi tågar tillbaka känner jag hur tärnan slappnar av. Efter bara några steg till – springer hon till föräldrarna. Och de går in för att ta för sig av fikat på avdelningen.
När luciafirandet är avslutat är jag stolt över att vi var med i tåget. Året innan var vi med och tränade på luciasångerna dagarna innan, men under själva firandet var det tryggt att stå och titta på medan barnen gick luciatåg, Nöjd över att vi fixade det i år. Sen övergår dagen i ett lugnare tempo. Några barn på avdelningen vill inte ta av sig tomtekläderna, när firandet är över. De sitter kvar hela dagen. Dagen därpå kommer de också i tomtekläder.
Tradition
För många i förskolan och skolan är Lucia en tradition vi vill uppmärksamma. Vi vill att vårdnadshavarna ska se barnen som tomtenissar, tärnor och lucior. Många av oss kan associera till egna minnen av sånger från luciatåget. Doften från kaffe, saffran eller pepparkakor. Vi vill att barnen ska få uppleva traditionen att gå i luciatåg för att den är så självklar. Ibland undrar jag om vi reflekterar över varför vi tycker att det är så viktigt.
Lucia och julstämningen
Ett Luciatåg är i sig utmanande för den som inte förstår vad som händer. Helt plötsligt sjunger man nya sånger på ett speciellt sätt inför publik. Dessutom förväntas man klä ut sig i kläder som man inte brukar ha på sig. Avdelningen pyntas och ändrar utseende. Att gå i tåg, är svårt nog om man har svårt att stå i kö. Förutsägbarhet är för många barn lika med att vardagarna ser likadana ut. Att man vet vad som händer från dag till dag. Men ibland kan förutsägbarhet vara svårt att skapa trots att vi använder bildstöd och förklaringar. Om barn har svårt att föreställa sig hur ett luciafirande går till. Det kan vara svårt att förstå varför de ska ha luciakläder. Kläderna i sig kan skapa kaos om man vill sova varje natt i tomtedräkten.
Perceptionskänslighet
Trots förberedelser och visuellt bildstöd, kan det vara svårt att få egna bilder av vad som ska ske. När den egna kommunikativa förmågan inte räcker till påverkar det också barns upplevelse av vad det innebär att vara med i luciatåget. En del barn har också svårt att lyssna på de traditionella ljuden från olika musikinstrument. Orgel och blåsinstrument låter högt och kan vara jobbigt även att lyssna på. För barn som har svårt med sammanhang är Luciafirande en stor utmaning. Här blir då frågan vad ska vi prioritera den levande musiken eller barnets upplevelse och delaktighet? Eller kan vi hitta sätt där allt får plats?
Läroplanen
I förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa. Förskolan ska också se till att olika kulturer synliggörs i utbildningen.Barnen ska ges tid, rum och ro till eget skapande. (LPFÖ18)
Idag har inte alla förskolor och skolor Luciafirande. Jultraditionerna är på väg att förändras: en del erbjuder alternativa Luciafirande. Jag tänker att det är viktigt att ta med sig barnens perspektiv på tid, rum och ro till eget skapande. Hur kan vi göra för att bygga broar mellan barnens delaktighet och samhällets traditioner?
Ett hållbart luciafirande
Kan vi skapa tillsammans genom att fira Lucia i små sammanhang. Sjunga luciasånger i små sammanhang. Fika i lugn och ro. Skapa alternativ till de barn som inte vill delta i att titta på lucia.
Att delta i luciafirandet måste inte vara en nödvändighet, utan vi behöver fundera på vad som är barnets bästa. För att barnen ska känna att det är roligt och givande. Då kanske också barnen behöver få vara med och tänka om hur luciafirandet ska gå till. De behöver också få dela tankar hur de vill vara med och julpyssla. Eller få uttrycka vilka jultraditioner de tycker är viktiga.
Barnperspektiv
Att utmana barnens nyfikenhet och kreativitet är en viktig del av utbildningen. På ett sätt kan man säga att det är själva ryggraden i dagens förskolepedagogik. Förskolan vilar på demokratins grund. Skollagen slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. I podden Julfriden och julstressen resonerar Johan, Maria, Lotta och Carl-Johan om luciafirande.
Vad lägger vi in i begreppet tradition? Är det en gemensam tradition av sång som är viktig? Eller är det traditionen med Lucia ur ett större perspektiv som är det viktigaste? Hur låter vi barnen bli delaktiga i julpyssel eller utformning av Luciatåg? Får de vara delaktiga – eller styr pedagogernas egna åsikter Luciatåget och julpysslets utformande?.
Egna erfarenheter
Tärnan då i det inledande exemplet. Efter att ha mött många barn i behov av särskilt stöd, är jag idag säker på att det viktigaste inte är att delta i ett Luciatåget. Det viktigaste är att bli sedd, hörd och lyssnad på. Alla vi som arbetar med barn har egna erfarenheter. Jag är själv förälder och har mer än en gång burit eller tröstat hem en stukad tärna i kaos på en luciadag.
Att få stöd av sina vänner och en vuxen hand att hålla i, gjorde att ett barn kunde vara med och se luciatåget på skolan. Sång med toner från valthorn blev möjligt att vara med om och formar ett av mina finaste minnen från en luciadag.
