Av Anders WikingDecember är här och med den kommer en av årets hetaste potatisar, Luciafirandet på förskolan. En högtid som präglas av föreställningar av hur man ska göra, och när. Traditioner i ”så här har vi alltid gjort”, krav från vårdnadshavare att vi på förskolorna ska anordna så de kan komma och bli underhållna samt att barnen utklädda till tomtar, lucior, stjärngossar och de å så kontroversiella pepparkaksgubbarna.
Många föreställer sig nog en mörk glöggdoftande sal upplyst av endast levande ljus. Längst fram i salen står stolta utklädda barn som finstämt sjunger sånger om tomtar och annat oknytt och att alla föräldrar tar sina bilder och filmer medan stoltheten tindrar i ögonen och tårarna rinner till den där tipp tapp. Efteråt minglas det och bjuds på pepparkakor, alkoholfri glögg eller kaffe till tonerna av Carolas fjortonde julskiva.
Så tänker folk, men är det så?
Njäää, det kan vara men det är generellt inte så. Mängden jobb som både personal och barn ska göra för att detta ska hända går obemärkt förbi och vi måste fråga oss varför vi gör detta? Är det för vårdnadshavare kräver det? Eller är det för att personalen tycker om det? Är det för att det alltid varit så? Är det för barnen? Och vem är vi egentligen där för?
Jag tänker för barnen samt att vi ska ge barnen saker, borde inte de som mest vrålbölar och står paralyserade i strålkastarljuset få slippa? Detta känns precis som en tradition skapad för att visa upp något för andra, som så många saker som gör i livet. Måste vi då göra det? Eller kan det göras på ett annat sätt? Måste vårdnadshavarna komma och varför?
Rent GDPR-mässigt är det svårt, nån stackare ska se till att vårdnadshavarna inte fotar och filmar, vilket de ändå kommer göra. Nu säger jag inte att man inte kan styra upp ett litet tåg, gör det tillsammans på avdelningen, eller för en grannavdelning. Det behöver inte tvunget vara en stor konsert. Och innan DU börjar argumentera emot så tänk på alla gånger du inte vill stå i centrum. Jag har hört att stå på scen framför andra tala, tänk då sjunga, är en av de största och vanligaste rädslorna folk har. Men det ska vi så klart få barnen att göra.
Barnen då??
Men om vi då utgår från barnen, hur kan detta bli en minnesvärd och kul upplevelse för dem?
På en av mina tidigare arbetsplatser bestämde vi oss för att ta bort den kravbild som vi lägger på hela grejen och vända på steken; personalen har julkonsert för barnen.
Alla barn får så klart klä ut sig och är inbjudna till luciafirande. Ett gäng pedagoger, på den förskolan jag jobbade på var det torgpedagoger, avdelningspedagoger samt biträdande, rektor och specialpedagog. Alla var med.
Vi klädde ut oss till våra bästa lucior, tomtar, sockerbagare, snögubbar eller vad vi nu kom på. Sen gick vi ner och höll en hej-dundrandes konsert för barnen. Inget avancerat. Vi sjöng låtarna som en ”kör” och alla barn sjöng med, de hade sjungit låtarna på avdelningarna under månaden innan. Vi fick så mycket positiv feedback från barn och vårdnadshavare, det blev succé och vårt nya förhållningssätt av lucia.
Vad försöker jag då säga med denna text?
Jo. Tänk om och tänk på vem vi gör detta för och vem vi egentligen är på jobb för. Är de traditioner vi fått med oss viktigare än att det blir kul? Och än en gång, fråga er frågan ”vad händer om vi…..”
Lycka till!!
Tack för denna text! Tack🙏🏼 Och ja, när personalen kör luciatåg för barnen, då brukar det bli succé. Barnen äälskar när vi sjunger och teatrar för dem. Och då brukar alla vara positiva.
De barn som gillar att uppträda för sina föräldrar och andra, kan ju säkert få gå med i en barnkör och vips kan föräldrarna få se dem i lusselinnet. Alternativt kan man göra som vi barn på 70-talet; man kör lussetåg för grannarna. Kan man tigga godis kan man ju sjunga liksom. Vad hände med det? Det var banne mig en ganska mysig tradition som förvisso kräver lite mer av föräldrarna än att leverera dem kissade och klara på förskolan kl 07.15.
Nåväl, vi ska lära ut våra traditioner. Huret, det äger vi.
Vi slopade det traditionella lussetåget för en 3-4 år sen och har antingen mingel och lussefika eller som på min avdelning, sångsamling utomhus runt eld. Barnen sitter tillsammans med sin/sina vårdnadshavare, alla (barn som vuxna) sjunger med i de fyra sånger barnen valt ut. De får sina täljda lucialjus och sen blir det fika och mingel kring elden i all enkelhet. Barnen ser fram emot det, speciellt att vi ska elda och fika så då är det just det som får vara det viktiga.
Barnpsykologerna om Luciatågen. Nervositet är bra.
Vi hare Luciatåg som de äldre barnen gör för de yngre . Utan vh. Drop in fika dagen innan. I dag berättade ett av våra äldre barn hemma att detta var den bästa dagen han haft på förskolan någonsin. Det värmer.