Av Anders WikingFörändringens vindar sveper genom skol-Sverige. Kalla och råa tar de sig innanför kragen och skapar en ilande känsla i ett bräckligt ekonomiskt system byggt på överbelastning. Plötsligt är vi i en paradoxal situation med för få barn, för mycket personal samtidigt som där är för stora barngrupper med för få pedagoger. En intressant utveckling som kanske pekar på att så som det är inte är hållbart?
Man ser det över allt, barnafödandet är obefintlig, lägsta sedan 1700talet har jag hört och avdelningar står tomma, pedagogisk personal varslas, förskollärare som barnskötare, lockas med avgångsvederlag eller hotas med förflyttning eller att helt enkelt bli av med sitt jobb. Katastrof! Eller?
Vad gör vi då?
Vad ska vi göra då? Jag har sett vissa krönikörer skämtsamt skriva om att uppmuntra föräldrarna att skaffa syskon. Tja, det är ju en lösning. Fler barn. Det är i och för sig, enligt mitt tycke, en enfaldig lösning. Vill vi verkligen ha det som det är där barngrupperna bara växer och växer för att få ekonomin att fungera. För om ni inte redan vet det, men det gissar jag att ni gör, så är barn på förskolan = pengar på förskolan och ju yngre barnen är desto mer pengar per barn i så kallad ”barnpeng”. I det stora hela har löner och omkostnader ökat med raketfart, till skillnad mot barnpengen. Så drömmen om att ha 15st 3-5åringar och 9st 1-3åringar på 3 personal där minst en men gärna alla är förskollärare är lika rimlig som fyrtiotusenmiljarder svenska kronor.
Men om vi nu tar chansen. Barnantalet sjunker och vi kanske bara råkar hamna där, med rimliga barngrupper och bra arbetsmiljö på kuppen. Varför inte behålla och bygga en förskola där barnantal inte är det som driver ekonomin? Så istället för att uppmuntra till ”lite fler syskon” kan vi väl uppmuntra till en total rannsakan av det ekonomiska systemet? Det låter som en önskedröm, en omöjlig uppgift och det är det. Men bara för att vi säger att det är det.
Har jag några bra förslag då, istället för att bara gnälla?
Tja, kanske. Här är några snabba tankar:
1. Ha inte ekonomi per förskola utan istället en ekonomi för förskolan där barnantal är fast, pedagog-antal är fast och bra lokaler är ett krav, sen får det kosta vad det kostar.
2. Lägg inte ner förskolor för att där inte är beläggning just nu. Spara dem och ta kostnaden för att sedan fylla på i maklig takt när barnantal börjar höjas igen. På så vis överbelastas inte enstaka förskolor i väntan på att en ny ska öppnas. Vi vet ju att överbelastningen blir norm, det är så vi gör nu.
3. Inför deltidsförskola. Barn ska inte behöva arbeta heltid. Jag bryr mig inte vad ni säger, förskolan är barnens jobb. Normalisera hellre deltidsjobb för småbarnsföräldrar.
4. HÖJ BARNPENGEN! Det ska vara förskola och skola för alla, men gå på procent av inkomst. Ja det blir kanske orättvist när procenten i ett område är miljoner medans ett annat är noll, men det är där balansbudget kommer in i bilden. Utbildning kostar, men inte så mycket för oss här i Sverige, och om man tjänar bra med pengar kan man betala lite mer. Personligen hade jag gärna betalt mycket mer, men då ska det fan ta mig vara värt det!
