Framtidsbyggarna

Torsdag kväll 20:23

Länge hade de spånat, räknat och sett över marknaden för just deras ide och, om man fick tro alla deras undersökningar var potentialen enorm. Deras ide var egentligen simpel, så simpel att det måste vara en slump att ingen redan genomfört det. Men ibland syns inte skogen bakom alla träd och då får man vara snabb att plocka frukten innan någon skövlar hela skogen. 

”Okej, men då är vi överens om själva ide-beskrivningen?” frågade Else samtidigt som hennes fingrar smattrade på laptopens tangentbord. ”Vi måste pitcha detta riktigt bra för att få med banken på noterna” fortsatte hon. Hanna lutade sig bak mot pinnstolens ryggstöd, nickade tankfullt och mötte Elses trötta blick över köksbordet

”Mmm… Jag kan inte komma på hur den kan bli bättre. Men om de inte skulle begripa vår idé så har vi ju resten av affärsplanen med, och den är ju super-tydlig och enkel” svarade hon och sneglade på den runda Ikea-väggklockan och noterade att den redan var 20:30. De hade suttit i tre timmar med detta idag igen. Nog för att alla ville få ihop projektet men de hade ju faktiskt jobb, familj och barn att tänka på också. 

Utanför fönstret virvlade regn genom ljusskenet från en gatlampa och dropparna hamrade rytmiskt fönsterblecken. 

”Ehm… Asså… tror ni att någon som inte varit med i alla våra diskussioner det senaste året kommer fatta vad vi vill? Jag menar, fattar vi själva egentligen? Vi fattar ju vad det är vi vill sälja, alltså resultatet, men HUR vi ska göra det är kanske rörigt, med alla olika arbetslag och så, och kunder och representanter och allt” sa Sanna plötsligt. ”Jag hatar att vara ’den där’ och jag älskar er entusiasm och all energi ni lägger, men jag vill verkligen att detta ska bli så bra som det kan bli”.

Else och Hanna nickade med demokratiska miner och riktigt trötta ögon. Mötet med banken om företagslån var redan nästa dag och detta skulle vara det sista finliret, men nu betydde det att de  var tvungna att se över hela pitchen en sista gång. 

En obekväm tystnad hängde kvar i luften över det kak-smuliga ekbordet efter Sannas kommentar. Till slut drog Else ett djupt andetag och tog till orda som den outtalade ledare hon var. 

”Okej, jag tror att vi behöver en testperson för att se om någon annan förstår”. Pinnstolen knarrade när hon lutade sig till höger och ropade mot köksdörren: ”ULF! Kan du komma hit?”.

”Va? Vadå då? Vad är det?” Svarade en trött gubbröst från lägenhetens vardagsrum. 

”Kom hit, du ska vara testkanin till vår ide” ropade Else.

”Jahapp, jaja,” svarade rösten följd av det stånkande ljudet från när en man i övre medelåldern tar sig ur en soffa.

Elses man Ulf kom ut i köket iklädd en blå morgonrock, läsglasögon och en spretig krona av glest hår. Hans puffiga ansikte skvallrade om att han hade slumrat i soffan med en bok över ansiktet. 

”God afton, vad kan jag stå till tjänst med” sa han i ett försök att vara lite lustig.

”Jo, du ska få låtsas vara bankman som godkänner företagslån. Vi ska berätta om vår ide för dig, så får du bestämma om vi får lån eller inte” sa Hanna.

”Okej” svarade Ulf.

”Du ska lyssna efter om du förstår vad vi ska göra och varför det är bra och hur det ska utföras. Och för fan Ulf, stäng morgonrocken ordentligt, du gör hela stället barnförbjudet” sa Else.

Ulf drog rocken tätare kring sig och knöt snöret runt livet, han lutade sig sittande mot diskbänken, tog ett grönt äpple ur fruktskålen och sa: ”Okej, kör på”.

Else, Hanna och Sanna tittade på varandra, Else vände laptopen mot Ulf, satte igång deras powerpoint-presentation och sedan tog Sanna till orda och inledde deras inövade manus med ett 

*klick*

”Varje gång vi blickar in i framtiden så ser vi visioner mot det bättre, avancerad teknik som löser många av våra problem och smarta lösningar som räddar planetens miljö. Detta ser vi när framtiden beskrivs, i alla fall på film. Men när den beskrivs av oss, utan en Hollywood-budget, hur låten den då? 

Många gånger är bilden dyster, framtidstron faller snabbt och ett skifte där många, till och med de som inte ens var med då, romantiserar att ”det var bättre förr. 

Vi vill med en enkel modell skapa ett företag som genom kunskap och glädje lägger den stabila grunden som ger framtiden tillbaka till de som kommer leva i den.

Vi är Framtidsbyggarna. 

*klick*

Elsa tog ordet. 

Vår modell är enkel, där helhetssyn och helikopterperspektiv letar sig i olika instanser genom organisation, grupp och individ. 

Ofta ses organisationer som en pyramid, men vi vill beskriva vår som ett cykelhjul där alla ekrar är kopplade till ett nav, nödvändiga och delaktiga för att skapa en stabil konstruktion som får hjulet att rulla. 

I navet sitter en chef som har övergripande ansvar, till sin hjälp har chefen ledare som leder allt från organisationen av det dagliga arbetet till vilken riktning hjulet ska rulla åt och  företagets långsiktiga och kortsiktiga mål. I ekrarna har vi medarbetare som når ut till hjulets ram. De skapar en stabilitet och är det viktigaste och yttersta stödet och kontakten för kunderna. Vad som levereras från navet kommer sändas och förvaltas genom ekrar och de kommer förmedla detta med yttersta kvalitet till kunderna. Signalerna från ekrarna åker sedan tillbaka till navet och visar vart hjulet ska riktas för att köra mot visionen, den ouppnåeliga slutdestinationen.

”Vänta, vänta, vänta. Men asså, vilka är kunderna? Vad är det ni säljer. Jag fattar inte” avbröt Ulf. 

”Ja men herre gud Ulf, om du bara har tålamod så kommer vi till det” suckade Else och rullade med ögonen. Ulf utstötte ett ”Mmhm”, plockade fram en folköl från kylskåpet, öppnade den och lutade sig igen mot diskbänken. Nu var det Sannas tur att prata, hon scrollade på sin iPad och såg redo ut. 

*klick*

Vi ser varje kund som en individ med sin egen lärs-til och sina egna personliga erfarenheter. Trots att våra medarbetare, alla ekrar, jobbar med kunderna som grupp ska deras intressen och behov tillgodoses utifrån varje enskild individ. Detta anpassas sedan till grupp och där i finner medarbetarna en väg för lekfullt, engagerande och delaktigt lärande. 

Hela dagen ska anpassas efter kundens energinivå samt ha tydliga rutiner som är lika för, men anpassade till, alla i hela gruppen. 

”Men, vad då. Så det ska vara anpassat till varje individuell kund men samtidigt till hela gruppen? Hur många kunder är det per grupp?” frågade Ulf.

”Ja precis, 22 kunder per grupp” svarar Sanna.

”Hur många medarbetare jobbar med gruppen då?” fortsatte Ulf.

”Ungefär 3, fast alla jobbar inte heltid. Och de måste täcka ungefär 12 timmar av dygnet” svarar Sanna.

Ulf såg på henne med rynkad panna. 

”Okej, men det kanske funkar. Kunderna har ju ändå valt att komma och vill lära sig det som erbjuds” funderade Ulf högt.

”Gud nej, det är deras representanter som skickar dem och kunderna vill verkligen bara göra vad de själva känner för. Medarbetarna ska komma på hur man övertygar dem att vara med på gruppundervisningen” svarade Sanna glatt.

”Öh. Okej.” Ulf tog en djup klunk Pripps blå.

”Fler frågor, eller vi kan fortsätta?” undrade en trött Hanna.

”Eh, nej. Kör på” svarade Ulf.

Nu var det Else som pratade igen. 

*klick*

Det viktigaste för oss på Framtidsbyggarna är nöjda kunder och bra arbetsmiljö. Därför har vi en utvärdering från både medarbetare och kunder en gång per år. Denna utvärdering visar kundernas upplevelse av vår verksamhet och den fylls i av kundernas representanter.

”Va? Vänta nu? Ska inte kunderna fylla i?” avbröt Ulf.

”Nej, de kan inte fylla i. Deras representanter ska berätta hur de har det” svarade Else.

”Så representanterna är med och ser vad som händer varje dag?” undrade Ulf.

”Nej, vi berättar det när kunderna hämtas, men det är ganska sällan de som jobbat med kunden under dagen är kvar när representanten kommer, det där med att många jobbar deltid på grund av att de har egna kunder hemma. Men de har ett kort planerat möte med dem en gång om året samt lägger ut en generell text på vår blogg en gång i veckan” sa Else lite irriterat.

”Okej, och så ska representanterna utvärdera verksamheten av det? Inte kunderna? Låter som en gissningslek” sa Ulf.

”Kunderna kan utvärdera med, de får de göra ibland. Men det är svårt, för kunderna kan ofta inte förklara så bra än. Äh, du är bara inte insatt” svarade Else surt.

”Hur som helst” sa hon och fortsatte.

Efter utvärderingen återkopplar vi till verksamheten och anpassar till den grad det är möjligt. 

*klick*

Hanna tog över

Nu undrar ni kanske vad detta kostar? 

Vi erbjuder utbildning av utbildad personal 12 timmar om dagen, fem dagar i veckan,  individanpassad utformning av undervisning och grupp-lärande samt frukost, lunch och mellanmål. Vi står även för allt undervisningsmaterial samt litteratur.

Tro det eller ej men detta är helt baserat på vad ni som representanter kan betala. Vi har ett maxtak för vad vår verksamhet får kosta för just dig. Så för maximalt 1400kr i månaden får ni tillgång till våra tjänster hela 60 timmar per vecka alla veckor i året. 

Välkomna till Framtidsbyggarna!

*klick*

Presentationen avslutades med en bild av företagets logga och alla tre tittade förväntansfullt på den folkölsdrickande Ulf som efter ett ögonblicks fundering sa ”Öh. Jag kan inte förstå hur detta kan gå ihop. Där är ju jättemånga kunder och ganska få medarbetare, öppet halva dygnet och nästan ingen ekonom för ni tar inte någon särskild avgift. Där måste väl finnas mer pengar?” 

Sanna, som var mest insatt i den ekonomiska biten, nickade ”Jo, det finns ju. Men den kommunen företaget verkar i bestämmer hur mycket som enheten ska få. Man får den där avgiften men sen är det olika” svarade hon. 

”Olika hur då? Där måste ju vara något system eller så?” sa Ulf.

”Nja, det är olika. Ibland finns det extra stödpengar per kund. Men de blir fler om det är svårt och färre om det går bra men är mer kvalitetskrävande” svarade Sanna.

”Va?” Sa Ulf

”Ja” Sa Sanna

”Blir det inte nästan omöjligt att hålla hög kvalitet i ett område där representanter kräver och förväntar sig hög kvalitet då?” undrade Ulf.

”Jo” svarade Sanna.

Nu bröt Hanna in: ”Okej, men fattade du vad vi presenterade?”

Klockan var nu över 21 och samtliga skruvade på sig i stolarna. 

”Tja, ja asså. Typ. Eller? Jag hör vad ni säger men det låter som en väldigt svår företagsmodell” svarade Ulf med lite oroad röst. Han tog en djup klunk och tömde ölburken. ”Var det något mer?” 

Else, Sanna och Hanna tittade på varandra

”Nej, gå du och sov i soffan igen” svarade Else.

”Jag låg faktiskt och läste den där Omgiven av idioter. Har ni läst den? Haha, man känner igen alla. Du är ju lätt en sån rödgrön Else, haha … Ehm … Jaha, om det inte var mer så önskar jag damerna en fortsatt trevlig kväll och lycka till på banken imorgon, det kommer gå hur bra som helst.” Ulf plockade ut en ny öl ur kylskåpet och lämnade rummet med det dämpade ljudet av en illa dold fjärt under morgonrocken.

I köket satt de tre kvinnorna och tittade på varandra. 

Halsbrännan av kaffe, kakor och nervositet till ljudet av regndroppar på fönsterruta fyllde rummets tystnad. 

”Är vi helt ute och cyklar?” undrade Hanna plötsligt.

Else stängde laptopen med ett smack och drog ett djupt anderag. 

”Imorgon är det fredag och då är det cykelfri dag, så det kan kvitta. Det kommer gå bra, vi kan svara på alla frågor de möjligtvis ställer och om de inte tycker att vi förtjänar deras hjälp går vi vidare till någon annan, kanske direkt till Staten eller kommuner, och försöker.” Sa Else bestämt

”Ja vi har gjort allt vi kan och det är en jättebra ide som är svår att utföra, och förklara kanske. Men vi kan och det går” sa Sanna. 

”Ni har rätt. Nu tar vi kväll så ses vi utanför banken en halvtimme innan mötet och snackar ihop det sista” svarade Hanna och i en kavalkad av raggdunkar och ”bra jobbat” lämnade de till slut lägenheten.

Epilog

Regnet hamrade mot Sannas paraply där hon navigerade mellan raderna av kedjehus. Vid en lekplats gungade en hästliknande träfigur  på sin stora röda metallfjäder, ett långsamt vattenfall av regnvatten som rann ned för rutschkanans räfflade stål. En snabb orostanke fladdrade förbi hennes medvetande ”Kommer det funka. Är det rätt mot kunderna? Är det rätt mot representanter? Medarbetare? Ledare? Chef? Jag tror det är det rätta att göra. Men håller vår modell?” Sedan gick hon vidare genom kvällen

Hem till sin väntande familj.