I januari-23 började jag på en ny arbetsplats. Tillsammans med tre nya kollegor som jag inte arbetat med tidigare och vi skulle starta upp en ny avdelning med 1-2-åringar. Möblerna var på plats i nyrenoverade lokaler, och vi hade en vecka på oss att förbereda inför att de nya barnen skulle börja. Var börjar man? Arbetslaget hade olika erfarenheter och arbetat olika länge inom yrket men vi alla var taggade på att dra igång.
Första mötet i arbetslaget
Första dagen lade vi mycket tid på att diskutera tillsammans. Vilken barnsyn har vi? Vi jämförde erfarenheter, vilken vision vi har, vad vi saknat på tidigare arbetsplatser och kom överens om hur just vi ville ha det. Vi ville ha en bra kommunikation där vi kände att det var en välkomnande atmosfär. Samt att känslan att vara hos oss skulle kännas bra för alla parter. Kommunikation var något jag tryckte på, att alla i arbetslaget skulle vara delaktiga och känna gemenskap. Vi skrattade mycket, skrev ut och laminerade in material och försökte få en både välkomnande och inspirerande miljö på avdelningen.
Rutiner
Rutiner i förskolan är viktigt för att få verksamheten att fungera. Men hur får man till rutiner i en verksamhet där både personal och barn är nya för varandra? Att skapa nya relationer tar tid och tålamod och vi pratade mycket om vad men även hur vi skulle göra. Att få barn som är nya i förskolan att till exempel vara med och även intresserade av samling är inte en självklarhet, men något vi ville få in i verksamheten. Vi började med att ha samling varje dag, ungefär samma tid där vi hade samma innehåll. Vi sjöng, åt frukt och en liten aktivitet. I början var det svårt att fånga barnens intresse men efter några veckor började rutinen sitta och barnen älskade det! När sångpåsen kom fram tjöt barnen av glädje, och visade stora känslor när vi var färdiga med den.
Måltider, vila och gruppindelning kan verka som enkla saker att få till. Men i en barngrupp där vi under en lång period hade inskolning och introducerade nya barn visade det sig inte att det inte var så enkelt. Barnen var små och att börja på en avdelning med helt blanka blad och inga äldre barn att se upp till var en utmaning. Vardagliga rutiner tog tid att få till och det fick det göra också.
Trygghet och glädje
Under vårterminen fokuserade vi på att få barngruppen trygg och att vi skulle ha roligt tillsammans. Vi introducerade bland annat ateljén där vi pysslade och skapade med barnen. Det viktigaste var just trygghet och för att få till det krävdes det att vi pedagoger var nära barnen i det dagliga arbetet. Även om vi från början hade få barn i barngruppen så fanns känslan av att inte räcka till hos oss alla. Vi hade inte lärt känna varandra ordentligt än. Barnen var nya, de var trötta och ledsna samtidigt, hungriga samtidigt och sökte tröst samtidigt. Därför låg fokus på närhet och trygghet (och gör fortfarande) istället för att dra igång med projekt, tema och aktiviteter.
Vi satt på golvet och var med och stöttade i leken och fanns nära barnen när de sökte trygghet i en famn. Vi delade senare in oss i mindre grupper och arbetade två och två. Och så fort tillfälle gavs diskuterade vi hur vi upplevde arbetet gick. Vi ändrade om platser i matsalen, hur vilan skulle se ut och var flexibla när utmaningar uppstod allt eftersom vi lärde känna varandra. Några barn behövde vila på förmiddagen för att sedan orka äta lunch och vila igen. Vi provade olika lösningar för att bemöta barnens behov. Det viktiga för oss var att det fungerade för alla parter och efter en period landade både vi som arbetslag men även barngruppen. När hösten sedan kom hade vi en fungerande verksamhet där de nya barnen som började redan hade förebilder att se upp till.
Ett år senare
Nu har vi arbetat tillsammans i ett år och arbetat ihop oss som arbetslag även om det alltid är en pågående process. Barngruppen har ändrats. Några barn har flyttat på sig till det område de tillhör och nya har tillkommit och fortsätter att tillkomma. Vi har under hösten börjat arbeta med temat Tofsingarna med fokus på hållbar utveckling, specifikt miljö och arbetar två och två i mindre grupper för att bemöta barnens behov.
Framgångsfaktorer för oss har varit att diskutera mycket och ta del av varandras åsikter och kompetenser. Vad fungerar bra eller mindre bra? Vad ska vi prova härnäst? Vi är ett arbetslag som bidrar lika mycket men på olika sätt, och ingen behöver göra allt. Vi har växt och lärt oss av barnen, och är konstant i en fas där vi förändrar verksamheten med att lägga till rutiner eller ändra det som finns för att få en fungerande vardag för barngruppen som är just nu. Ingen dag är den andre lik.
[…] När jag tog examen började jag arbeta måndagen efter med en kollega som också var nyexaminerad. Vi skulle starta upp en tillfällig avdelning och skola in 12 stycken 1-2 åringar. Vi hade ingen erfarenhet av just inskolning och kastades rakt in i kaoset. Men nu i efterhand var det också väldigt nyttigt. Det var vi som skulle leda utbildningen och skapa en verksamhet för barnen vi hade. Samtidigt hade vi inte arbetserfarenhet av just det! Denna period är något jag ofta tänker tillbaka på och haft nytta av genom åren. […]