Hur pedagogiska är våra måltider, del 2

Mitt senaste inlägg handlade om frukosten som den första av tre måltider under en dag på förskolan. Jag skrev kring upplevelsen att frukosten har blivit mer stressig, med fler barn och mindre personal. Mötena som är lagda in under den tiden hjälper inte direkt att starta dagen lugnt.  Och hur står det till med övriga måltider?

Upplever vi dem lika stressiga eller organiserar vi för måltiderna för att de ska kunna vara trivsamma och relationsskapande, samt integrerade med den övriga pedagogiska verksamheten?

Förhållningssätt kring måltiderna

Äta med barn är något vi gör dag in och dag ut, rutinmässigt, mer eller mindre genomtänkt. Men, jag upplever att det ändå skapas en viss onödig stress över måltiderna. Det ska städas precis innan, vagnen ska in, maten ska serveras på bordet och barnen ska börja äta, allt ska helst hända samtidigt.  Frågan är bara varför har vi så bråttom?

Jag tänker att det är viktigt med smidiga övergångar från övriga aktiviteter till maten och tvärtom. Varför inte genom att varva ner med en kort samling eller reflektionsstund tillsammans. Om det är barn som till exempel dukar, presenterar maten och bjuder in till matbordet brukar det vara både lärorikt för barnen och ett igenkännande övergångsmoment. Att ha allt vi behöver på bordet är också något att tänka på, vi slipper resa oss upp och skapa oro bland barnen.

Den, för mig, viktigaste förutsättningen för måltiderna är att sitta i lugn och ro, kunna föra en dialog med barnen jag har vid bordet, utan att bli störda. Är det flera vuxna som sitter i samma rum blir det lätt ett samtal ovanför barnenshuvud och ljudnivån i rummet höjs automatisk. Under måltider bör man slippa svara i telefon eller göra andra ärenden. Framförhållning och förberedelse är en investering i en lugn och kvalitativ måltid som lämnar utrymme för ett bra pedagogiskt innehåll.

Barns delaktighet och inflytande i samband med måltider

Hur delaktiga är barnen under måltiderna och har de möjlighet att påverka och välja själva? Den här frågan är värd att tänka igenom inför varje termin för att synliggöra barens möjlighet att påverka. Hjälper barnen med dukningen eller gör personalen det? Sitter barnen på bestämda platser eller får de välja var de ska sitta? Sitter vi pedagoger alltid på samma platser? Ska alla börja äta samtidigt, helst med en matramsa? Sitter barnen kvar tills alla har ätit färdigt?

Tar barnen maten själva och får möjlighet att tänka på att det ska räcka till flera? Får de välja vad de ska äta eller ska de helst smaka på allt? Hur flexibla är vi med att erbjuda selektiv kost? Alla dem här och flera andra ställningstagande avslöjar hur vi tänker och vad har vi för syfte med måltiderna, förutom att bli mätta och orka med dagen. Här, tänker jag, finns inga mer eller mindre korrekta svar. Det viktigaste är att utgå utifrån den aktuella barngruppens sammanställning och behov och att göra medvetna val.

Mellanmålets möjligheter

Jag älskar mellanmål, som det sista måltid som på sitt sätt avrundar dagen. Stressen vi har upplevt under dagen har avtagit och nu kan vi slappna av och ha trevligt tillsammans. Till mellanmålet serveras oftast enkel kost och det gäller att skapa fram lite magin.  Det är läget att spetsa fram sin pedagogiska och didaktiska förmåga och att känna igen möjlighet till spontant undervisningstillfälle. Matbordet kan förvandlas till ett kemilaboratorium, experimentarium, sinnenas rum eller kreativ ateljé. 

Tänk vad en torr skiva formbröd kan locka fram barnens kreativitet med lite pålägg och grönsaker. Tänk att bjuda in en ”levande robot” och programmera den att göra en macka och utveckla barnens förmåga att följa och förstå instruktion. Och tänk att få en yoghurt som heter lättyoghurtjordgubbsmultron och försöka uttala det många gånger snabbt. Små lekfulla happenings som höjer (oftast det enkla) mellanmålet till en trivsam måltid.

Mycket mer än bara mat

Maten går alldeles utmärkt att krydda med matematik, språk, naturvetenskap, samtal kring värdegrund, kultur och mångfald, tom religion.  Som en bra pedagogisk måltid tänker jag på stunder vi delar med varandra, samlade vid maten, skapar hållbara relationer och samtalar om allt mellan himmel och jord. Det får gärna handla om från jord till bord, för att väcka barnens nyfikenhet vad maten kommer ifrån och hur den tillverkas. Möjligheterna är många och dem ligger serverade på bordet.

Smaklig pedagogisk måltid!