Hur ska vi prioritera när tiden inte räcker till?

För ett antal år sedan stötte jag på en prioriteringslista för grundskollärare i Lunds Kommun. Listan i artikeln verkar inte funka, men den finns här. Prioriteringslistan är en mall för hur lärare ska prioritera bland sina arbetsuppgifter vid de tillfällen tiden inte räcker till. Den består av fyra olika nivåer där nivån längst ner beskriver vad som ska prioriteras bort först när tiden inte räcker till.

Detta var precis när jag hade fått facklig tid för Lärarförbundet i Malmö och den här listan gjorde mig eld och lågor. Vore det inte toppen om det fanns något liknande i förskolan?

På grund av anledningar rann det ut i sanden, men den har stått på min To-Do-listan i telefonen sedan dess. Nyligen väcktes tanken till liv igen.

Listan för grundskollärarna i Lund går inte att överföra direkt till förskollärare i förskolan. Arbetsuppgifterna skiljer sig på tok för mycket, och undervisningsbegreppet ser lite annorlunda ut i förskolan. Men vissa saker borde vara samma för alla lärare; vilken skolform du än undervisar i.

Tillsynsansvaret

En diskussion vi hade när vi diskuterade prioriteringslisten var huruvida tillsynsansvaret skulle stå högst upp på listan eller inte. Behöver det stå med över huvud taget? Det är trots allt så att tillsynsansvaret är starkare, och måste prioriteras högre, ju yngre barnen är. Och det är ju faktiskt rimligt. Det är skillnad mellan ett barn i årskurs nio och ett barn som är ett år gammalt.

Därför har jag bestämt mig för att tillsynsansvaret får stå utanför min lista. Tillsynsansvaret kommer vi aldrig komma undan och kan aldrig prioriteras bort. Vad vi än gör i förskolan så finns tillsynsansvaret där. Och finns det oro hos arbetstagarna att de inte kan tillgodose tillsynsansvaret är ju frågan om man ens kan bedriva förskoleverksamhet över huvud taget.

Så hur skulle en prioriteringslista för förskollärare se ut?

Utan tvekan är det väl ändå att att undervisningen, och det särskilda ansvaret för undervisningen, borde stå högst upp på listan. För att en lärare ska kallas lärare borde ju dennes huvuduppdrag vara att undervisa. Och för att undervisa måste läraren både kunna förbereda och utvärdera sin undervisning.

Undervisningen i sig delar vi gärna upp i förskolan i planerad undervisning och spontan undervisning. Jag sätter personligen inte olika värdering mellan dessa. Båda har en naturlig och lika viktig roll i förskolan. Kanske kan man säga det som så att den spontana undervisningen är den som fångar upp barnen där dom är och den planera undervisningen som tar dem till nästa steg? Kanske?

Alltså borde undervisningen ha en given plats i den översta boxen för förskollärare i förskolan.

Undervisningsrelaterade uppgifter

Vad skulle det begreppet kunna betyda i förskolan? ”Undervisningsrelatedade uppgifter”. Det första jag tänker på är givetvis tid för för- och efterarbete. Planerad undervisning kräver ju, åtminstone i större utsträckning än den spontana, just planering. Det vore ju tokigt att kalla det för ”planerad undervisning” annars.

Trots att planeringstid för förskollärare är långt ifrån given för alla förskollärare i Sverige så är det ändå märkligt varför denna viktiga del av att vara förskollärare ibland saknas helt. Just i Malmö Stad finns ett lokalt kollektivavtal som reglerar detta, men jag skulle vilja höra motiveringen i de kommuner där denna tid saknas helt.

I min värld har Tid för för- och efterarbete en given plats tillsammans med undervisning i den översta boxen. Det ena förutsätter det andra när det kommer till den planerade undervisningen.

Men allt annat då?

Alma har tidigare skrivit om kringuppgifter och den tid detta tar från undervisningsuppdraget i förskolan. Dessa borde vara det första som ska prioriteras bort för att kunna bedriva undervisning. Egentligen borde kanske inte vissa av dessa arbetsuppgifter ens ligga på den pedagogiska personalen i förskolan över huvud taget.

Olika möten och utvecklingsgrupper med fokus på utveckling av verksamheten och undervisningen bör komma högt upp, men borde prioriterad lägre än att planera och bedriva sin egen undervisning. Detsamma gäller olika form av kompetensutveckling.

Att förbereda och hålla i utvecklingssamtal är ett lagkrav så det kan vi aldrig komma ifrån. Men det är ändå en uppgift som borde vara under översta boxen och en lång bit över kringuppgifterna Alma skriver om.

Att ”vikariera” och hjälpa andra avdelningar där det saknas personal står även det över kringuppgifterna, men borde egentligen lösas på andra sätt och borde således vara en ikke-fråga.

En sak är säker

Och det är att jag absolut inte sitter på svaren kring detta. Men jag har en väldigt stor tro på att en samsyn kring detta med våra arbetsgivare skulle gynna både utbildningen i stort och arbetsmiljön för professionen. Men diskussionen måste starta någonstans, och nu tänker jag att det är upp till oss alla att driva den!

Hur skulle din prioriteringslista se ut?