I vårt uppdrag…

I uppdraget som förskollärare ska det undervisas och läras ut, dokumenteras och analyseras. Uppföljning, utvärdering och utveckling ingår också i uppdraget. Utbildningen ska planeras och genomföras samtidigt som miljön ska stödja barnens utveckling, lek och lärande precis som det står i läroplanen. Undervisning som är den röda tråden genom dagen, innebär att vi ska följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Vi har ett ansvar i att kritisk granska och förbättra förskolans kvalitet och barnens möjligheter till förutsättningar för (återigen) lärande och utveckling, vilket innebär att vi ska ha djupa kunskaper om ämnen, omsorg, didaktik, samverkan med föräldrar med mera. I uppdraget ingår även omsorg och att främja barnens hälsa. Det ska bokas in utvecklingssamtal och lära-känna-samtal, och innan dess ska barnens utveckling och intressen dokumenteras. Vi ska ta del av forskning och delta på möten.

Vårt uppdrag och ansvarsområde är ganska stora och det är mycket som ska hinnas med på en termin men även varje dag. Men hur ser det verkligen ut på en dag? Hinner vi undervisa, analysera och dokumentera varje dag? Hinner vi öppna upp datorn och kolla mejlen, ta del av forskning eller andra dokument? Ibland känns det som jag behöver mer tid och ibland blir det bara stressigt. Ibland ska allt hända på en och samma gång.

Mycket händer samtidigt

Barnen lämnas på förskolan, några springer ivrigt in och ska berätta allt som hänt. Jag lyssnar på deras prat samtidigt som jag behöver höra vad föräldrarna har att säga. I samma veva tar jag emot ett gråtande barn som inte vill lämna sin förälders trygga famn. En konversation avslutas samtidigt som jag ska påbörja en ny med ny information från nästa föräldrar. Ett barn inne på avdelningen ropar efter mig och ytterligare ett barn blir lämnad. Och sen är dagen igång.

Målarfärg och penslar ligger framme på bordet och alla 1-2-åringarna står förväntansfulla runt bordet och vill måla. Två barn försöker klättra upp i samma stol och är inte eniga om vem som ska vinna. Ett barn tjatar om vilken färg han vill måla med. Ett annat barn vill upp i min famn för att kunna se bättre. Men jag är inte färdig med att plocka fram allt, förkläden och papper ska hämtas. Och sen är aktiviteten igång.

Mössa, vantar och overaller ska på för nu är det dags att få frisk luft och utforska utemiljön. Ett barn ska ha hjälp på pottan och ett annat ska ha ny blöja. Någon behöver hjälp med en dragkedja och någon behöver stöttning på med stövlarna. Någon hittar inte sin vante och någon har inte lust att klä på sig. Jag har ett barn i famnen samtidigt som jag ska leta vantar, för visst är det konstigt att dessa små vantar alltid får fötter och vandrar iväg? Och sen ska vi ut när alla är påklädda.

Så fortsätter det…

Borden är dukade med glas, tallrikar och bestick. Maten har inte kommit än men barnen är hungriga och gnälliga, och flera vill ha hjälp upp i stolarna. När äntligen maten står på borden ska det delas ut på allas tallrikar, några barn ska matas, några ska dela maten själva, någon ska ha hjälp att hålla dricksglaset, och någon tappade sin gaffel. Jag skulle behöva fler händer.

Pussel och spel plockas fram på bordet, leksaker hälls ut på golvet. Det gäller att multitaska – dela ut pussel till några barn och ta fram spel till någon annan. En 2-åring vill se vad vi gör och klättrar upp i min famn. På golvet börjar två barn bråka över samma legobit trots att det ligger en exakt lika dan precis bredvid dem. Pusselbitarna passar inte och lite stöttning behövs, samtidigt som spelbitarna åker på golvet. Någon vill ha papper och pennor, och självklart plockas det fram. Men barnen ska städa upp leksakerna på golvet först och det behövs ”påpushning”. Och aktiviteterna fortsätter.

Jag sitter på golvet med ett gråtande barn i famnen, tårarna rinner ner för hennes kind och skriket är ganska högt. Samtidigt ska jag hindra tre barn från att springa fram och tillbaka innan någon krockar. Lite längre bort ser jag en 1-åring försöka klättra upp i en bygelstol och kommer nästan hela vägen upp.

När arbetsdagen är slut känner jag mig lite som Alfons Åbergs pappa när han somnar utmattad på golvet med nallen i handen. Runt på golvet ligger handduk, ficklampa, tandborste, potta, bok och lakan. Allt som skulle hinnas med och allt som ska göras. Jag har bara två händer och ganska ofta skulle jag behöva fler.

Check på den

Stressen ligger ibland lite för högt när allt händer samtidigt och det känns som allt bara blir rörigt under dagen och uppdraget blev inte som planerat. Eller till och med bortglömd. Men blev det verkligen det? Det blev lite samtal med föräldrar, visserligen i hallen men ändå några ord växlades, så lite samverkan blev det. Check på den. Undervisning blev det när vi målade, spelade spel och barnen delade maten själva. Check på den. Omsorgsbiten fick vi också med när vi tröstar och vårdar. Ja, men se där, det blir check på den också. Men det finns ju en dag imorgon också och förhoppningsvis hinner jag lite mer då.

Avslutning

Det låter nästan som om jag vore själv på min avdelning med ett helt fotbollslag med 1-3åringar men så är inte fallet. Men förskolläraruppdraget ligger på mig och det är mitt ansvar. Det är ganska mycket som vi ska utföra på en dag och ett stort ansvar som ligger på våra axlar. Mycket av det görs automatiskt, mycket av det hinns inte med och en del stress uppstår när det som ligger i vårt uppdrag inte blir gjort eller att planerna måste snabbt ändras om.

Ibland hinner vi inte med allt för det är så mycket annat som kommer i vägen eller hindrar oss. Andra små händelser som måste också få vår uppmärksamhet och som sker kontinuerligt under en dag.