Otryggheten i vardagen

När hösten kom – Central koherens

Hösten är här, löven har fallit från träden. Svart ishalka ligger över skolgården.

En sexårig tjej vill ut till klätterställningen på rasten. Hon springer rakt upp på klätterställningen. Plötsligt glider foten iväg från henne, av från klätterställningen. Hon ramlar på den hårda svarta isen på marken. Flickan uppfattar inte att det är halt. Hon känner att foten gör ont men haltar iväg till klassrummet. Foten gör ont i flera dagar. Efter en vecka vill hon linda en halsduk runt den. När foten väl undersöks är det sprickor i foten på ovansidan och hon får bandage och kryckor av läkaren.

Utgår från detaljer

Många barn med autism eller adhd utgår från detaljer när de lär sig hantera vardagen. Detaljer kan handla om hur saker är placerade i miljön. Detaljseende ute kan vara att veta hur det känns när man klättrar på klätterställningen. Och hur asfalten brukar kännas när man landar på den. Det är den kända lilla vanliga detaljen som gör att gården upplevs lika varje dag. De flesta av oss observerar is automatiskt i huvudet, och vet hur vi ska gå när det är halt för att inte ramla. Men om du utgår från detaljer kan det vara svårt att hinna bearbeta hur is känns under fötterna och vad du kan göra för att du inte ska halka lika lätt. Vi kallar begreppet att skapa sammanhang för central koherens.

Central koherens är att kunna se helheten och sålla bort detaljerna. I förskolan och skolans vardag kan det handla om att man vet hur helheten i miljön ser ut och upplevs. Men barnet utgår från detaljerna för att kunna lokalisera sig i miljön. Rutiner är tryggheten, och när spelreglerna för en känd aktivitet ändras skapas kaos för barnet som inte hinner bearbeta vad som händer i situationen. Ett pressat tidstempo som en kort rast eller förändring i miljön räcker alltså för att skapa stor otrygghet och frustration barnen.

Känslan av tillhörighet – Kasam

De flesta av oss säger att struktur i vardagen, schema och rutiner skapar trygghet i vardagen. Men om det är de små kända detaljerna som är avgörande för upplevelsen av igenkänning. Då är också detaljer som tas med till förskola och skola viktiga symboler för att skapa lugn. Vi kallar begreppet att känna sammanhang för KASAM. Känslan av sammanhang avgör hur ett barn klarar av att hantera stress och hur den mår. Ett gosedjur att ta med sig till förskolan gör att det känns som att man är hemma, fast du är i förskolan. Att känd personal finns på plats för barnen gör barnen trygga. Helt enkelt skapar allt det vanliga varje dag en trygg upplevelse av förskolan.

Att gå samma promenad varje dag gör att promenadvägen känd för barnen. De lär sig hitta och vet hur det ser ut längs promenaden. Alla små sammanhang vi kan skapa runt ett barn, skapar lugn och igenkänning. Kompisar i gruppen och känslan av delaktighet är viktig för alla barn och elever. En egen krok i korridoren kan skapa mycket trygghet för barnet. Att man får känna tillhörighet i gruppen och det lilla sammanhanget i undervisningen är viktigt för alla barn. Ingen vill vara otrygg i sin vardag.

Årstidsväxlingar

För att underlätta årstidsväxlingar för barnen har jag under många års tid arbetat med att försöka förklara och skapa upplevelse av olika väder. När jag arbetade i förskolan pratade vi om vilka kläder vi behövde på gården på morgonsamlingen. Vi hade regelbundna trygghetsvandringar och vi pratade om reflexer under de mörka månaderna av året. Mycket av de tankarna har jag tagit med mig i min undervisning som speciallärare.

Varje dag får eleverna titta på sitt foto och lyssna på sitt namn. Vi går igenom vilka vuxna som är i skolan. På samlingen pratar jag med mina elever om vilket väder det är. Sedan lyssnar vi på sånger om vädret. Vi pratar om ifall det är varmt/kallt ute och vi pratar om vilken årstid det är. Vi använder ord och bilder samtidigt när vi pratar om vädret. Jag har flera gånger reflekterat över att det skapar förståelse för vad man ska ha på sig på gården på rasten. Det är lättare att förstå att det är dags att ta på sig vantar och mössa när vi ska på promenad om man blir förberedd innan. Känslan och behovet av tillhörighet är grundläggande för alla barn, även om verktygen vi använder för kommunikation kan skifta.

Händer, fötter och ögon

Min erfarenhet är att förändringar vara svårt att hantera, särskilt när de går snabbt och man inte kan generalisera dem lika enkelt som alla andra. Ishalka och lövhögar utomhus kan vara spännande för en del barn men de kan också skapa en helt ny värld över natt. Samma sak sker när den första snön faller och marken blir vit. För barn med synskador eller autism, är det svårt att orientera sig i närmiljön då omgivningen snabbt förändras. Om man orienterar sig i en miljö efter kända riktmärken, som att man känner igen gungorna eller klätterställningen. Är sakerna på gården är viktiga för att man ska känna igen sig på gården. Om man inte ser känner man på underlaget på marken med fötterna.

Central koherens handlar om att kunna se helhet och sålla bort detaljerna. Om detaljerna är viktiga pusselbitar för att kunna orientera sig i närmiljön som en styrka. När alla saker står på samma ställe på gården skapar det lugn och säkerhet. Om barnen får undersöka det som finns på marken varje dag, skapar det lugn i barnen. Vi behöver tillåta barnen att använda händer, fötter och ögon för att undersöka gården och närmiljön. Att vi pratar om att marken och miljön är förändrad underlättar förståelsen av att gården eller närmiljön ser annorlunda ut.

Närmiljön

Vi använder mycket naturmaterial som vi plockar på våra promenader i undervisningen. Eleverna undersöker kastanjer och vi känner på nypon och rönnbär som vi plockar från marken och träden. Materialen använder vi på bildlektionen och som rastaktivitet. Det är spännande att bygga torn med kastanjer eller ösa med ekollon i olika burkar. Vi sorterar naturmaterial i lådor och hinkar. Att undersöka olika formers egenskaper fördjupar kunskaperna om hur vikt och volym upplevs. Eleverna får möjlighet att generalisera kunskap om till exempel volym, kubik och konstruktion mellan olika miljöer. Förskolegården erbjuder ett liknande utforskande om vi ger barnen möjlighet att undersöka marken som finns på där.

Diskutera trygghet

Några frågor som jag tycker är viktiga att diskutera är.

• Vilka aktiviteter på gården tror ni medför trygghet för barnen?
• Vilka rutiner är viktiga för barnen innan utevistelsen?
• Vilka symboler ger barn känsla av tillhörighet i er grupp?