Prisas de som prisas skall!

I Malmö Stad finns det något som kallas ”Malmö Pedagogpris”. Priset delas ut i de tre skolförvaltningarna (dock inte på kulturskolan av någon anledning). På Malmö stads hemsidan kan man läsa om syftet med priset:

• att uppmärksamma och visa uppskattning för det arbete som lärare gör för barns, ungas och studerandes lärande,
• att uppmärksamma och inspirera till pedagogisk utveckling, samt
• att lyfta och sprida goda exempel/förebilder

Malmö.se

So far – so good.

Nu är nomineringen öppen och jag tyckte det var dags att skriva nått.

Det dagliga slitet

Vem som helst har möjlighet att nominera! Faktum är att fyra av de som skriver på bloggen har varit nominerade, och en av dem har till och med vunnit!

Jag har egentligen inget problem med att lyfta goda insatser och hylla de som sliter! Men jag skulle ändå vilja jämföra pedagogpriset med regeringens ganska smaklösa rökridå om digitala verktyg i förskolan (som ni bland annat kan läsa mer om i Helenas inlägg). Det blir inte bättre på det stora hela bara för att man låtsas att allt är bra och riktar fokuset på det istället för alla problem.

Visst kan väl en morot som ett vunnet pedagogpris kännas bra. Men varför ska det ens behövas?

Det handlar såklart om förutsättningar

Vi har i väldigt runda slängar 1000 förskollärare i Malmö stad. Dessa är utspridda på ungefär 200 förskolor. Alla dessa förskolor har olika förutsättningar för att personalen ska kunna göra ett gott arbete. Men vissa upplever till och med att de fråntas sitt mandat att bedriva den undervisning de har från både skollag och läroplan. Var finns deras förutsättningar att ens bli på agendan för ett pris? Har det tagits ifrån dom?

För som det mesta kokas detta ner till vilka förutsättningar du har för att utföra det arbete som krävs för att arbeta i förskolan. Samt, såklart, vem som ser ditt arbete. Samtidigt som förvaltningarna stoltserar med alla nomineringar skärs det i budget och fruktstunderna reduceras ner till ”en åttondels frukt per barn och dag”. Och barnantalet förväntas sjunka – och således kommer det säkert skäras ner ännu mer med det.

Hylla de som hyllas ska! Men se i så fall till att förutsättningarna att göra det arbete som krävs för att ens vara i närheten för att få en nominering.

Viljan att göra ett gott arbete finns nog ändå där någonstans hos de flesta. Men inte alla har förutsättningar att göra det.

Hur gör vi förskolan till en bättre plats för alla?

Ps. Ni som arbetar i Malmö stad kanske har sett att jag dyker upp då och då på bild i samband med Malmö Pedagogpris? Det var ett betalt ”modelljobb” jag gjorde för ungefär tio år sedan.