Hur kan barnen hitta pulsen i musik?

Hej, Anton här igen. 

För att fortsätta spåret med musik (som ni kan läsa här) tänkte jag gå in mer i detalj hur jag arbetar för att belysa musikens olika grundelement. Först ut är puls!

Puls är det svåraste att definiera, det svåraste att hitta och det svåraste att följa. Om man inte vet var man letar efter. Men! När man väl hittat det är det omöjligt att inte följa det och allt som ”faller utanför” pulsen känns avigt och irriterande. I folkmun kan man förenkla det med att ”klappa takten”. Och alla har väl varit med om den som inte lyssnar in hur snabbt de andra klappar? Det kliar i mig bara jag skriver om det. 

Pulsen ligger som ett taktfast slag i en låt, oftast tydligt i till exempel disco: Dunk dunk dunk dunk. Baskaggen. Dunket man hör när man är på väg in i den dunkla industrilokalen; ljudet som gör att det skakar flera kvarter bort. DET är pulsen. 

För att ett rockband ska kunna följa pulsen är det oftast trummisen som får sätta tempot efter pulsens slag på klassiskt manér med trumpinnarna. Hela arenan står redo, ljuset dimmas ner. Det enda man ser är trummisens händer längst bak som reser sig mot taket. Man vet att det är dags. Då kommer ljudet från trumpinnarna: ”Bam bam bam bam” följt av ljudet från sångaren: ”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”. DET är pulsen

På detta vis jobbar vi ju såklart vanligtvis inte med förskolans musikundervisning. Vårdnadshavare vill helst inte lämna sina barn till en rökfylld industrilokal med högtalare upp till taket. Men det finns lite andra sätt att arbeta med fenomenet puls med barn.

Tillåt mig skriva en lista.

1. Låt barnen känna pulsen med hela kroppen. Lägg tyngden i att visa när första rörelsen ska ske i en dans. Om man till exempel ska klappa händer kan man överdriva rörelserna (tänk; krokodilgap) så att barnen SER att det är dags att börja klappa. 
2. Förenkla rörelserna i en dans. Förtydliga varje slag med en endaste rörelse. Om gruppen ska gå långsamt, gå ett steg per slag för att verkligen förtydliga att vi ska följa pulsen (gå i takt).
3. Repetera, repetera, repetera. Det kan bli tröttsamt för dig som pedagog att gå in för samma dans 100 gånger, visa den tydligt och förklara att vi ska göra allting samtidigt och tillsammans. Men välj 1-2 danser/sånger där det är pulsen som är syftet. De andra sångerna kan de få röra sig lite mer fritt. Men om det finns några enstaka danser där man alltid ”måste” hålla sig till de musikaliska reglerna kommer barnen så småningom lära sig lyssna in låten och känna in pulsen. 
4. Håll dig till ”manus”. När jag har en sång eller dans där jag tänkt ut ett eget syfte, till exempel då puls, spelar jag eller dansar den sången EXAKT likadant varje gång jag framför den. Det gör att de barnen som behöver fler tillfällen för att lära sig dansen också till slut hänger med. Utmaningen för mig blir såklart att hålla intresset uppe för de barn som lärde sig den efter 2-3 gånger. Men då kan man testa att styra över ledarrollen till de barnen som kan och att de får leda dansen. Då utmanar man hela barngruppen men ser till att även den behöver lite mer tid också känner en lust av att fortsätta utveckla sina dance skillz.  

Avslutning

Jag hoppas det här kan ge lite tips om hur man kan utveckla musikstunderna. Musikens puls är lättast att nå om man får känna det med hela kroppen. Det är det som gör att vi inte kan sluta stampa med foten är digga med huvudet när favoritdängan spelas på radion. Om du sysslar mycket med musik på avdelningen men kanske inte vet hur du ska ta det vidare. Lägg till småsaker. Någon dag kan musikstundens enda syfte att alla ska starta låten/dansen exakt samtidigt. Idag ska ALLA ställa sig upp, förändra musikstunden för det där barnet som aldrig vill stå upp. Kanske hittar man nya vägar för att det ska bli inspirerande för alla? 

När barnen får grepp om pulsen i musiken är det också den som gör att musikundervisningen kan gå från att ”vi sjunger lite på avdelningen” till att bli en gemensam aktivitet där alla barn är med på sina egna villkor. 

Tack för ordet.