Tankar efter den tredje terminen

Nu drar det sig mot jul och det är dags för välförtjänt vila. Eller ja, så nära vila vi studenter kan komma under julledigheten. Alltid finns det någon tenta som ska skrivas i början på nästa år, men hey, i år är den åtminstone muntligt!

Skämt åsido har det här varit en väldigt speciell termin för mig. På grund av personliga händelser har jag inte haft den ork som krävs för att klara heltidsstudier. Med det sagt har det gått i mål. Men med lite mer mental och fysisk belastning än vad som hade varit idealt.

Didaktik och framtidshopp?

Under hösten har vi fått dyka ner i didaktiken och undervisningsteoriernas underbara värld, något som kommer slutföras till våren. Vi har fått grundläggande idéer om olika teorier, och har fått testa hur det faktiskt känns att använda dem. Kul som det har varit, har jag känt mig minst sagt förvirrad. Jag förstår självklart att, när jag väl kommer ut, så kommer jag inte behöva använda en ny teori varje månad. Tack och lov!

Men inget har innan fått mig att känna mig så osäker i min förmåga att lära ut och skapa meningsfulla stunder. Säkert finns det en anledning och en tanke bakom det, att du behöver få massa information och vara lite förvirrad tills du hittar det undervisningssätt som funkar för just dig, men ändå kan jag inte låta bli att känna mig trött. Ska jag verkligen känna mig mindre kunnig i slutet på termin tre än vad jag gjorde i början på termin ett?

Självklart går det inte att undvika att prata om elefanten i rummet. Hösten har kantats utav nedskärningar i personalstyrkor, minskade barnkullar och nyexade som inte får jobb. Allt sånt trevligt som kan få en att må minst sagt dåligt. Det är kanske inte konstigt att motivationen trynar, när ens framtid ser mindre och mindre, ja, typ existerande ut. Att det äntligen förskolans problem äntligen tas upp och försöker förstärkas av politiker kan kännas som en föga tröst när man vet hur illa det ser ut där ute och hur saker och ting snabbt kan bli inaktuella.

Men jag tror ändå att det kommer bli bra.

Jag är i dessa tider stolt över att vara del av detta bloggsällskap, att få lov att dela mina tankar och åsikter samt att få se hur det ändå går. För det gör det ju, eller hur? Trots att vi behöver fightas, och börja sätta riktiga gränser, så går det till sist. Och jag tror att vi kan få det bra i förskolan.

Så min enda hälsning in i julledigheten lyder såhär: ta hand om er, och gör lagom mycket. Och ni förskollärare och all personal på förskolorna där ute, vi studenter är med er. Vi vill samma sak, och vi kommer dit till sist.

God jul och ett gott nytt förskoleår!