Av Agnes KnutssonAnknytningsteori, Poststrukturell teori, Sociokulturell teori, namnen är många på de olika sett att förstå och lära ut till barn. I skrivande stund har jag gått min första vecka på kurs 1 av VFU (verksamhetsförlagd utbildning) och många tankar har hunnit väckas. Dock har en sak fastnat extra mycket, en sak som jag inte kunnat sluta tänka på. En fråga jag, och fler har ställt, men inte riktigt fått ett svar på. Vilken pedagogisk teori använder förskolor, och varför är det så svårt att svara på?
Universitet vs verklighet
Det är (i min åsikt) i princip omöjligt att skapa en utbildning som helt kommer skildra en hundraprocentigt korrekt bild av det yrke man lär ut. Jag tror att, om vi hade varit helt ärliga med hur förskollärarjobbet ser ut för många idag, hade ingen sökt till denna linje och vi skulle bli utan yrkesutövare. Detta är för mig helt självklart, man måste alltid minnas att utbildningar ofta blir att plocka russin ur kakan. Att utföra en undervisning för en grupp studenter kommer inte vara (förhoppningsvis) lika stökigt som för en grupp 4-åringar. Du kommer inte behöva byta blöjor, ta hand om nerkissade och leriga kläder förens du står där, nyexaminerad och ställd.
Faktum är att den pedagogiska delen av förskolläraryrket är vad man fokuserar på. Det är fokuset i läroplanen, det blir fokuset hos oss.
Nu skulle ni kunna tro att det därmed är självklart att jag, och alla andra studenter, har stenkoll på pedagogiska teorier. Men ja, när man blivit matad med minst 10 under det senaste halvåret är det svårt att kunna sätta ord på vad man ska göra. Jag har ett hum om den senaste forskningen och hur man KAN göra, men en student behöver handledning och hjälp. Varför är det då så, att många förskolor har svårt att förklara hur de arbetar med pedagogiska teorier/termer?
Det blir inte så lätt!
Självklart vet jag att jag just nu drar, om inte alla, många över samma kam. Självklart finns det förskolor och handledare med fullständig koll på deras teorier, och som direkt kan besvara frågor om deras arbetssätt. Jag har en väldigt bra handledare, som läser på och har inställningen ’vi lär oss tillsammans och testar’, något som passar bra för mig. Men ju fler jag har pratat med, desto luddigare känns begreppet ’pedagogiska teorier’.
Och om det är så att det är så viktigt, varför är det en så liten grej på landets förskolor? Varför är det så svårt att få ett rimligt svar? Och varför lär vi oss alla dessa teorier, om det ändå inte är någon som använder dem?
Några teorier skulle kunna vara att förskollärarlinjen (speciellt i Malmö, där just jag pluggar) förändrats och förändras mycket. Det är inte samma sak att vara förskollärare idag som för 10 år sedan. Med det ökade fokuset på undervisning och pedagogik i barns lärande blir utbildningen annorlunda. Kanske finns det här en skillnad mellan elev och färdig förskollärare.
Det skulle också kunna vara så att kompetensutvecklingen mest troligtvis går 100% snabbare på ett universitet än på en förskola. Eller ja, det gör det ju. Kompetensutveckling är det ENDA vi studenter gör, yrkesverksamma ska göra det samtidigt som alla de andra uppgifter som de ska klara av. Men, kan det finnas någon mer anledning?
Därför vill jag nu höra från er!
Vilka teorier använder ni på erat jobb, och varför tror ni att det blir en så stor klyfta mellan universitet och förskoleverksamhet?
Hur ser kompetensutvecklingen ut på din förskola?
Jag är osäker på ditt antagande om att yrket har förändrats.
”Några teorier skulle kunna vara att förskollärarlinjen (speciellt i Malmö, där just jag pluggar) förändrats och förändras mycket. Det är inte samma sak att vara förskollärare idag som för 10 år sedan.”
Jag tog examen i Malmö 76-78 och jobbade på förskollärarutbildningen 2001-2020, och borde kunna göra jämförelser både över hur verksamheten och utbildningen förändrats över tid.
Min första reaktion är att yrkets kärna INTE har förändrats, trots all retorik om undervisning, läroplan, teorier, dokumentation osv så är det fortfarande pedagogernas förmåga att skapa relationer och trygghet som är avgörande för verksamhetens kvalitet. Genom åren har det kommit och gått olika idéer (digitalisering, dokumentation, ansvarspedagogik osv), och varje tid har verkligen kämpat för att övertyga sig själv om hur mycket bättre allt ska bli och hur dåligt allt var förr. Många studenter tycks berusade av läroplansångor och talar föraktfullt om en tid då ”allt bara var omsorg”, lyckligt omedvetna om hur mycket bättre lokaler, utbildningsnivå, personaltäthet och gruppstorlek var då.
Så ur ett teoretiskt perspektiv ifrågasätter jag alltså förskolan som teoristyrd organisation. Om den i stället beskrivs som en ateoretisk institution, där pedagogernas handlingar bestäms av barnens behov och pedagogernas erfarenher, blir det lättare att förstå verksamhetens tröghet – att entusiastiska chefers nya idéer möter stort motstånd. Och att teorierna från utbildningen inte med självklarhet går att implementera och omsätta till pedagogik.
Jag ber om ursäkt för att mitt svar inte helt svarar på dina frågor!
PS Lycka till med studierna!
Jag tänker att det är en grund att luta sig emot och att kunna förstå barns olika utvecklingsnivåer och lärande. Inte så att vi uttryckligen säger; ” här kan vi koppla Ebbas beteende till Vygotskijs tankar om lärandet”, eller ” här har vi ett typiskt händelse utifrån det sensomotoriska stadiet som vi kan se utifrån Piagets teori om mental utveckling” osv, Utan mer att vi har ett hum om barns utveckling, att det finns olika stadier, att man kan lära och utvecklas på olika sätt osv. Mao grundkunskap kring hur människan fungerar och kan påverkas av händelser, sin omgivning mm som vi behöver ha koll på för att kunna bemöta och stötta barnen i dess fortsatta utveckling. Så tänker jag..
Jag menar naturligtvis inte att teorier är dåligt. Som lärare använde jag ofta den här sammanställningen för att beskriva mångfalden av pedagogiska teorier.
https://images.app.goo.gl/vwT1hiRTERgRCGLeA
Problemet är att teorier (istället för att vara redskap för förståelse) blir ideologiserade. Ett exempel är teorin om ”det kompetenta barnet”, som ibland kunde användas för att sänka personaltäthet eftersom barnen är så kompetenta…
Mitt största problem med teoribesattheten är nog annars att det fiinns en risk för hybris – tanken på att verkligen FÖRSTÅ en annan människa är ju så lockande. Det finns ju något frestande med alla de här orden som förför och riskerar att förskjuta fokus från det som jag menar är yrkets kärna – hantverket.
Förutom att se varje barn och bygga grupper var ju den gamla utbildningen en hanverksutbildning som betonade olika ämnen som basen för yrkesidentiteten. Bild, rörelse, musik, slöjd, drama, dans, svenska, berättande var självklara delar av utbildningen. Jag har sett hantverket försvinna och är inte stolt.