APT på dagen – för en god arbetsmiljö

APT. Denna grogrund för tystnadskultur. Det pratas, kritiseras och (kanske rentav) ”gnälls” dagligen på våra arbetsplatser och i våra personalrum. Men ändå – sen när vi väl sitter där på ett APT – så blir det knäpptyst.

Det var längesedan jag själv var med på ett APT, det ska jag öppet erkänna! Den största anledningen för detta är att de allt som oftast förläggs dagtid de dagar jag inte är på förskolan. Man skulle kunna säga att APT ligger utanför min arbetstid. Men i Malmö stads samverkansavtal står att läsa att:

Alla som har sitt huvudsakliga arbete förlagt till arbetsplatsen ska delta.

Det gör mig personligt ingenting att inte kunna vara med på APT. Den utan tvekan största delen av min tjänst gör jag trots allt på Sveriges Lärare Malmö. Men låt oss fortsätta resonemanget med att ”alla ska delta”.

APT på dagtid

När men förlägger ett APT på dagtid så säger det kanske sig självt att inte alla kan delta. Inte samtidigt i alla fall. Här gör arbetsgivaren, enligt mig, en extensiv tolkning av samverkansavtalet. Vad betyder det egentligen att alla ska delta?

För mig betyder det att alla ska kunna delta i samma diskussioner och få exakt samma information. Men blir verkligen diskussionerna samma när vi delar upp i flera möten? Hur kan man då säkerställa att alla får exakt samma information och får ta del av exakt samma diskussioner? Och vad skulle hända om de i en grupp till lyckas diskutera sig fram till ett slags beslut? Måste de då köra en APT-runda till för att summera? Jag får inte till det…

Fördelen med att ha APT på dagen är ju såklart också att ”det blir färre kvällar”. Något som jag tror de flesta upplever som något positivt! Både medarbetare och rektorer. Tänk dig till exempel att du öppnat förskolan klockan sex och behöver stanna kvar på förskolan till klockan 18/19 på kvällen. Jag förstår hela den tanken. Det är ingen rolig arbetsdag!

APT på dagen – gott för arbetsmiljön?

Utifrån bland annat det hör jag ofta argumentet att: färre kvällar är bra för arbetsmiljön. Den tanken förstår jag också. För den enskilda dagen blir det stor skillnad, som i exemplet ovan! Men det finns också något jag ställer mig frågande till i det resonemanget. Och det handlar egentligen om hur väl vi använder våra APTer till att prata om vår arbetsmiljö.

Min tanke är att om medarbetare och chefer använder sitt APT till att diskutera arbetsmiljö så kommer det göra skillnad alla de andra dagarna också!

Ni vet – den tiden då vi sliter med för stora barngrupper och dåliga förutsättningar för att reda ut våra respektive uppdrag. Skulle vi inte kunna hitta ett konstruktivt sätt att i lugn och ro, ungefär var fjärde vecka, ta en stund på att diskutera detta med våra chefer? Låt oss säga mellan 17-18:30 (är det kväll när det ryms inom förskolans vanliga öppettider?). Skulle den där enstaka kvällen gör att vår arbetsmiljö långsamt förbättrades kanske det inte vore så tungt att stanna kvar en liten bit in på kvällen på och då?

Avslutning

Liksom med regeringens utspel om de digitala verktygens vara eller icke vara i läroplanen funderar jag på om inte detta bara är ett uttalande som likt en rökridå används för att hävda att ”vi gör något gott för arbetsmiljön”. Rycka ur folk ur verksamheten i omgångar en hel dag – är det verkligen något bra för verksamheten/utbildningen den dagen?

Jag menar att många av de arbetsmiljöfrågor som hänskjuts till andra forum, eller ställs till oss som har fackliga uppdrag, borde gå att lösa på ett APT. Om APTer hade använts till att prata om rätt saker; och på tider där alla kan delta. Samtidigt.