Är boken den enda och bästa formen av läsning?

Högläsning och barns delaktighet

De senaste veckorna har vi läst böcker om bondgården. Vi har läst flera böcker om bondgården i lättlästa varianter. Eleverna fick vara med och välja bok och fastnade för en bok som heter Mjölkmysteriet. Den beskriver hur mjölken försvinner då en ny kalv är på väg att födas. Historien är en spännande skildring och det finns både relevanta fakta och humoristiska inslag i historien. Det är tydliga bilder i boken och den är lätt att ta till sig.

• Vi har läst den flera gånger på olika sätt i undervisningen.
• Vi har en tematisk undervisning som innebär att vi också arbetar med djur på olika sätt på våra lektioner i bild.
• Vi har även läst böcker om bondgården som finns på Polylino.

Jag upptäckte att det fanns fler böcker som barnen tycker om på temat bondgården, Av samma författare som skrivit mjölkmysteriet. Ett smidigt sätt att öka barnens möjlighet att få tillgång till fler böcker av samma författare. Där finns fler favoriter som tilltalar barnen på temat bondgård.

Vuxnas bokval vs. barns Intressen

Jag har länge följt debatten om läsning i förskola och skola. Allt fler forskare menar att högläsning är viktigt för att utveckla barns språkförmåga. Men menar att det är vanligast med spontan högläsning i förskolan. Frågan kring planering av högläsningen är intressant. Då de lyfter fram att förskollärarna behöver planera högläsningen mer, för att det ska bli en del av undervisningen. Jag menar att det finns en intressant skillnad på att låta barnen vara delaktiga i valet av böcker. Och hur vuxna förhåller sig till olika texter i förskolan. Som vuxna väljer vi gärna bilderböcker eller sagor som vi själva har en relation till. Enligt forskningen väljer vi färre fakta-böcker och vardagsberättelser. Jag undrar om det stämmer?

Gör vi skillnad på läsning av olika texter. Är boken den enda och bästa formen av läsning. Att högläsning är viktigt för barn vet de flesta av oss som arbetar i förskola och skola. Vi arbetar för att barn ska få en naturlig relation till böcker. Vi är många som gärna vill lyfta fram läsningen i undervisningen. Jag har lärt mig att vardagsberättelserna i böckerna som barnen ofta väljer fångar deras intresse.

Läsa för barn i behov av särskilt stöd

När jag ska läsa för barn i behov av särskilt stöd väljer jag oftare böcker med vardagsnära texter eller faktaböcker, än vad jag väljer andra sorters texter. Då handlingen i berättelsen är lättare att ta till sig för ovana lyssnare. Särskilt när barnen har svårt att göra sig egna inre bilder under läsningen. Bilder i bilderböckerna med jordnära humoristiska eller spännande motiv fångar intresset och gör att läsarna blir nyfikna. Bilder med tydliga motiv och klara färger är viktiga för läsningen. Särskilt när handlingen är lätt att ta till sig. Klassiska böcker är ofta svårare att lyssna på för den ovana läsaren, särskilt när koncentrationen är kort.

Forskningen visar också att barn som lever i en text rika miljöer kan utveckla dubbelt så stort ordförråd som andra barn. När barn får vara delaktiga i samtal och dialoger om texten, före under och efter läsningen, blir det lättare för barn att förstå innehållet.

Är boken den enda och bästa formen av läsning?

Min erfarenhet är att när barn lär sig hur inköpslistor, tidningar, recept och faktaböcker ska användas. Ökar förståelsen för sakprosatexter. För att barn ska förstå hur texter används, behöver de finnas tillgängliga på många olika sätt i förskolans och skolans miljö. Genom åren har jag mött många barn som haft svårt att förstå texter, när de inte tidigare har fått möta texter. Texter handlar i detta avseende också om att förstå varför vi skriver meddelande eller skyltat i olika sammanhang. Genom att lyfta fram de enkla texterna, skyltarna och den mer allmänna läsningen ökar vi nyfikenheten på bokstäver och språklig medvetenhet. I debatten som förts om läsning saknar jag diskussionen om sammanhangen kring läsning.

Jag menar att vi behöver se sammanhanget mellan texter, böcker och i förlängningen bokstäver, ord och språkutveckling, för att barnen ska kunna bättre tillgodogöra sig både sakprosa och skönlitteratur. Vi har ett ansvar för att på ett positivt lyfta fram sambanden mellan olika texter för att väcka en ökad läslust. I förlängningen också hjälpa äldre förskolebarn och skolbarn knäcka läskoden. Det kan vara bra att fundera på hur olika områden i barns språkutveckling tillsammans kan skapa ökad läsglädje och språkförståelse. I debatten om läsning handlar mycket om att barn ska knäcka läskoden. Äldre förskolebarn ska lära sig ljuda. Men jag saknar fokuset på hur vi kan bygga sammanhang mellan språkutveckling och förståelsen för texter.

Att projicera berättelser på väggen som stöd för väcka intresset i barngruppen. En berättelse på Polylino eller ur.se kan vara ett komplement till boken.
Framför allt för att barnen kan välja egen sittställning under berättelsen. Jag brukar använda konkreta föremål eller bilder från boken, för att få till en dialog om berättelsen.

Högläsningens betydelse och sambandet mellan språkutveckling och textförståelse

Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språkutveckling i svenska. Barnen ska erbjudas stimulerande lärmiljöer som skapar intresse för sakprosa och andra texter. De ska få lyssna till högläsning och ges möjlighet till delaktighet genom att samtala om texter och bilder.
När barn lyssnar på högläsning lär de sig saker om livet. De förstår efterhand hur böcker ska läsas. De lär sig lyssna till andra och så småningom läsa själva. I gemensamt samspel utvecklas den vardagliga användningen av språket. Högläsningen blir en naturlig del av barns vardagliga förståelse för språk.. I vissa fall kan det vara bra att använda andra uttrycksformer eller att projicera bilder på väggen som stöd för att inkludera och väcka intresse hos barnen.

Vill vi öka barns nyfikenhet på läsning, behöver vi visa vad barnen kan lära sig av läsningen. När texterna blir naturliga inslag i vardagen tillsammans med läsningen, kan vi läsa fler svårare och längre berättelser.

Sitta still

Ibland har vi en föreställning om att det ska vara tyst och stilla när vi läser. Men barn är inte stilla. Barn vill se bilder och barn vill kommentera bilderna i boken. Vi som förskollärare eller lärare behöver utmana oss själva lite, när det gäller bilden av hur högläsning i grupp ska gå till. Barn lyssnar på olika sätt och de visar engagemang på olika sätt.

Att utveckla fantasi och förståelse genom läsning

Läsning handlar också om hur barn kan skapa sig ett sammanhang kring berättandet. Att lära barn lyssna till texter utan bilder är lika viktigt som att de ska få tillgång till bilderna i boken. Genom att låta barnen få träna på att skapa egna bilder, kan vi väcka deras fantasi. Med öppna frågor kan vi skapa magi som hjälper fantasin på traven. Många barn tycker om att skapa egna bilder om berättelser, det ger extra krydda till läsningen. Nyligen fick jag en fin berättelse om barn som tolkade svartvita bilder som gamla bilder. En spännande tanke är att läsa böcker med svartvita bilder och låta barnen själva föreställa sig dem i färg samtidigt som man berättar.

Balansen mellan vuxnas favoriter och barns val

Jag lyssnar på podden om högläsningen och reflekterar över att högläsningen behöver utgå både från vuxnas egna favoritböcker och barnens egna val. Det är lätt att tänka att vi behöver välja böcker som ska lära barn något. Men istället behöver vi kanske fundera på vad vi vill att barn ska få ut av läsningen. Och vad de vill läsa om. Böcker förändras i takt på att språket förändras. Många av oss vuxna tycker kanske om att läsa egna favoritböcker. Men när vi sätter dem i barns perspektiv kan de vara svåra att förstå om barn inte har erfarenhet av handlingen.

I inledningen tog jag upp böcker om bondgården. Många av oss vuxna kan relatera till Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren som en klassiker. Men frågan är om barnen kan det? Varför är vissa klassiska sagor är lättare att ta till sig än andra. Förstår barnen de svåra orden i lilla gumman, eller prinsessan på ärten. Oavsett vilka böcker vi väljer tror jag det är viktigt att diskutera hur böcker, texter och sagor kan synliggöras i förskolan. Planeringen av högläsningen är alltid viktigt oavsett vilken form vi pratar om.