Är ens fem timmar nog?

I början av mars presenterade Bo Jansson sin utredning kallad ”Utredningen om minskad administration och om reglering av förskollärares och lärares tid.” Han lovade en tid innan utredningen var färdig att han skulle presentera ett förslag på reglerad tid för förskollärares planeringstid, och han höll vad han lovade! Om detta sen kommer omsättas i någon slags praktik, det vet vi såklart inte (det är ju val nästa år). Men vi kan ju hålla tummarna!

Vad var det han kom fram till då?

Jo, för lärare i förskolan (och i fritidshemmet) ska detta regleras till minst fem timmar i veckan. Och det låter ju bra om man gör tolkningen att det är tid för individuell planering/uppföljning av undervisningen. Läser man texten lite mer noga (och nej, jag har inte läst hela den 750 sidor långa texten jättenoga) kan man dock utläsa att dessa timmar kanske inte är kopplade till den individuella tiden:

(…) I den tiden, som ska vara förlagd utanför barngruppen, ingår dels tid för planering och uppföljning av undervisningen, enskilt och tillsammans med kollegor, både i arbetslaget och eventuellt på andra avdelningar, dels tid för relevant dokumentation kopplad till undervisningen. (…)

Om jag under presskonferensen tänkte att de fem timmarna var individuell planering så börjar jag nu bli mer osäker. För vissa förskollärare i landet kommer såklart även detta göra jättestor skillnad. Vissa har trots allt svårt att få till någon tid över huvud taget till planering och uppföljning av undervisningen.

För de förskollärare som arbetar i Malmö Stad, där det finns kollektivavtal kring planeringstiden, så skulle detta innebära en försämring. I Malmö Stad har du som förskollärare 4,26 timmar planeringstid över vecka. I timmar och minuter blir detta 4h och 17min. Dessa ska sen fördelas på arbetslags och individuellt. Säg att du har en timmes planering med arbetslaget i veckan – då återstår alltså 3h och 17min individuell planering.

Läser man utredningens förslag på lagförändring i ämnet så är det dock inte lika preciserat vad som är tänkt att ingå. Men om utredningen ligger som förarbete till en eventuell lagparagraf kommer det bli väldigt svårt att låsa timmarna till individuell tid.

”Ja, men han säger ju minst”

Ja. Jo. Det gör han ju faktiskt… Men ett minst blir väldigt lätt ett max. Hur många arbetsgivare ger till exempel mer i lönehöjning än det som centralt kommit överens om? Inte så många kanske. Minst betyder ofta även max – och det var därför lärarfacken hade så stor framgång historiskt med att inte sätta en procentsiffra i sina avtal. Lärare i alla skolformer var en grupp som prioriterades och vi fick ofta mer procentuellt än industrins satta ”märke”.

Så vad ska vi då hoppas på?

Personligen tänker ju jag att det är bättre att ha någon slags formulering i lagen än ingen alls. Kanske är det bättre med fem timmars lagreglering än ingen lagreglering? För vi är nog alla överens om att det inte räcker. Således kommer Sveriges Lärare med stor sannolikhet fortsätta driva frågan i många avtalsrörelser framöver.

Vad tycker du? Räcker fem timmar? Är det bättre med lag som vi inte är 100% nöjda med än ingen lag alls?