Av Maria Sjöström-FyhrKlockan på förskolan börjar närma sig frukostdags. Vi plockar fram bröd, smör och mjölk. Pålägg och några skurna grönsaker ligger fint på ett fat. En skål med havregrynsgröt ställer vi mitt på bordet. Allt dukar vi fram. Några tvååringar klättrar upp själva på sina stolar medans de yngre barnen får hjälp upp. Alla lika ivriga att få mat i magen. När alla sitter vid bordet, så hör jag bredvid mig, ”Atchoo”. Som i en tecknad TV-serie kan jag nästan se hur dessa monsterbaciller flyger rakt över maten som är framdukat på bordet. Dessa små hemska baciller som hamnar på den orörda maten och bara förökar sig på allt som står på bordet. Och själv vill jag fly från bordet som Snövit, djuren och dvärgarna flyr rummet när Prosit får en nysattack.
Hur många gånger?
Hur många gånger på en dag har vi inte torkat samma lilla näsa? Eller försökt undvika en hostning rakt i ansiktet? Eller hur många gånger tröstar vi inte ett gråtande barn där både tårar och snor hamnar på våra kläder? Det är inte lätt för en 1-2åring att hindra bacillerna från att flyga rakt ut vid en nysning. Eller veta hur viktigt det är att hosta i armvecket. Det är ju inte så enkelt för en 3-4åring heller. Inte heller är det lätt att själv torka sin lilla nos när det rinner ur den. Och vi vet att det är lättare för barnen att torka snoret på sina händer eller på tröjärmen, än att hämta en näsduk. Och vart hamnar bacillerna sen?
- Vi tvättar händerna och spritar allt från skötbord till stolar.
- Vi följer de basala hygienrutinerna och försöker ha god handhygien.
- Vi lär barnen att tvätta händerna och att det är viktigt att tvålen ska löddra.
Det får ju inte gå till överdrift att vi vuxna själva använder oändligt mycket handsprit, för lite skit måste vi få i oss. Men även där finns det ju gränser för hur mycket baciller vi ska ta emot. Det är inte så mysigt att få en nysning rakt i ansiktet när man hjälper ett barn dra upp en dragkedja. Nej, bacillskräck kan man inte ha i en barngrupp och det funkar ju inte heller att hålla avstånd till barnen i verksamheten.
Ansvaret som personal
Som pedagog är vi ju inte utbildade inom sjukvården. Många gånger känns det som att en del vårdnadshavare vill att vi ska ha väldigt mycket kunskap kring symtom. Vi får ofta höra från föräldrarna att deras barn klättrar på väggarna när han eller hon varit hemma någon dag eller två med en förkylning eller liknande, men tempot är ganska högt i en barngrupp. Det är svårt att få samma vila eller återhämtning på förskolan som det är hemma.
Och givetvis är det inte lätt för vårdnadshavarna att göra en bedömning tidigt på morgonen när det är bråttom iväg för att lämna barn på förskolan och sen vidare till sina jobb, och barnet kanske har haft en dålig natt, men det är heller inte roligt att gång på gång ringa hem ett barn. Oftast är det lättare att skicka hem ett febrigt barn än ett barn som inte orkar med tempot på förskolan och bara sitter eller ligger i soffan. Att tillgodose varje barns välbefinnande och välmående är vårt största ansvar som pedagoger. Vi vill ju deras bästa.
Restriktioner igen?
Var det bättre när vi hade Covid-19-restriktionerna? När barnen stannade hemma när näsan rann? Eller när de hostade konstant? Givetvis ska vi inte vara så rädda för minsta symtom, att vi skickar hem ett barn vid en enstaka hostning eller ens vid en lätt rinnsnuva. Men för att skydda oss som personal, för vi vet att det inte alltid är lätt att få tag på vikarier, och framförallt att inte sprida förkylningarna och bacillerna vidare.
Alla visste vad som gällde i Covid-19-tiderna för att inte sprida någon smitta. Restriktionerna ändrades ju hela tiden då men i det stora hela. Barn som var sjuka skulle vara hemma tills de var symptomfria plus ytterligare två dagar. Men vi får inte glömma, att vistas på förskolan är inte samma som en dag hemma! Därför behövs några extra dagar för lite extra återhämtning. Tempot är högre, synintrycken är fler och dagen är mer uppstyrd av aktiviteter och tider att passa på förskolan. Är vårdnadshavarna medvetna om det så de förstår vikten av att hålla sina barn hemma bara lite till?
Några sista ord
Jag menar inte att vi ska sitta vid frukostbordet på förskolan med visir, munskydd eller handskar när barnen hostar och nyser. För hur skulle det se ut? Men står det klart och tydligt vilka restriktioner eller regler som gäller så skulle ingen ifrågasätta det. Självklart skulle några eller många argumentera emot det men då har vi något att hänvisa till och något som vi alla måste följa.
Lindriga symtom, som hosta eller snuva, utgör inget hinder för att vara på förskolan om allmäntillståndet i övrigt är gott men barnet ska också orka delta i allt vi har att erbjuda.
Det sägs att det är allmäntillståndet som avgör om barnet är redo att återvända till förskolan men man bör komma ihåg att tempot är mycket högre i förskolan än vad det är hemma.
