Det är meningsfullt att ha roligt på jobbet

Jag älskar när människor är engagerade i saker och tycker grejer är roliga och meningsfulla att göra. Och speciellt älskar jag när dessa engagerade människor väljer att stanna kvar på golvet och använda sina kunskaper där. Tillsammans med barnen och tillsammans med kollegor.

Fy fan vad inspirerande det är med kollegor som tar de kunskaper som de lärt sig utanför lärarutbildningen med sig in i förskolans utbildning och skapar MAGI. Finns inget bättre ord att beskriva det med än MAGI.

Och jag bara hoppas att vi alla känner en sådan kollega.

Exempelvis som den där kollegan som är fenomenal på att läsa böcker. Där man ser att barnen är helt hänförda och bara vill höra en till. Och en till. OCH EN TILL! Där barnen sveps med i en underbar värld av läsning, ord och språk. Och där man ser hur kollegan också har ROLIGT. Där man verkligen kan se att detta är meningsfullt för både barn och vuxen.

Eller kollegan som kan hur mycket som helst om odling och ivrigt tar med sig barnen och sår fröer vid helt rätt tidpunkt och sedan omsorgsfullt tar hand om odlingen tillsammans med barnen. Så att barnen ser och lär sig hur vi kan göra för att något ska vilja gro och växa. Där man ser på kollegan att hen verkligen har ROLIGT när hen gör det. Där man verkligen kan se att det är meningsfullt för både barn och vuxen.

Eller kollegan som är fågelskådare och med det vet hur mycket som helst om hur många fåglar som helst och smittar hela barngruppen med sin entusiasm av att äntligen ha sett en svart stork eller vitryggig hackspett. Där barnen tillsammans med kollegan ger sig iväg med kikare för att hitta fåglar och lär sig om naturen de möter, vilka fåglar som finns var och varför, där livliga samtal om ekosystemet sker. Där man ser att kollegan verkligen har ROLIGT! Och där det verkligen syns att detta är meningsfullt för både barn och vuxen.

För visst måste även vi få ha roligt på jobbet och få vara engagerade?

Och här leker jag med tanken om att uppdelningen av profession och person ibland kan bli för hård. För att jag ska kunna vara en genuin person, som skapar riktiga band tillsammans med barnen behöver jag ta med mig bitar av mig själv in i yrket. Jag. är. ingen. robot.

Våra egna intressen, silade genom värdegrund, läroplaner, styrdokument och lagar, tror jag kan öka arbetsglädjen men också hjälpa till att skapa djup barnens utbildning.

För vem älskar inte att vara tillsammans med en vuxen som visar genuin glädje, nyfikenhet och engagemang kring något? Som visar att saker är viktiga, intressanta och roliga?
Genom våra egna intressen skapar vi trots allt expertis på området. Vi är motiverade och utvecklas genom att använda vår kunskap.

Så fundera på följande:

• Vad tycker du är roligt?
• Vad är du bra på?
• Vad för specialkunskaper har du som är förenliga med arbetet i förskola?
• Är du bra på musik? Drama? Målar du? Skriver du? Älskar du litteratur? Odlar du? Dansar du? Är du bra på akrobatik? Gillar du matematik? Eller formgivning? Eller kanske vet du namnen på hundra träd? Eller kan jonglera? Kanske kan du trolla som Joe Labero?

Och fråga dina kollegor vad de är bra på!

Nyttja det tillsammans med barnen!

Bjud på dina kunskaper, låt barnen se ditt engagemang kring det specifika ämnet för jag tror fasen det blir så mycket roligare även för oss då. Speciellt i en tid av stress och press kan just detta skapa en bubbla av arbetsglädje och känsla av sammanhang, om så bara i det lilla.

Och jag tror också att vi blir ännu bättre på att bygga relationer med barnen om vi faktiskt har roligt tillsammans. Gör saker som både barn och vuxna känner är meningsfulla.

Kort sagt:
VÅGA HA ROLIGT!

Vad tror du?

Ligger det nåt i tanken att våra egna intressen och ”specialkunskaper” kan vara till nytta i barnens utbildning?