Får vi lov att landa mjukt?

En rivstart

Flera veckor in i det nya läsåret och semestern är ett minne blott. Nästan varje år, trots strävan efter en lugn och mjukstart, känns det som en rivstart istället. Vår verklighet, i all sin prakt, börjar med första stunden vi kliver på arbetsplatsen. Vi har nästan hela barngrupper, mail börjar droppa in, nya dokument ska läsas, nya metoder ska introduceras och schemat ska justeras. Oplanerade moment uppstår och ibland tänker jag att vi är mitt inne i leken ”Många bollar i luften ”. Undrar bara vem tappar den första bollen. För det går alldeles för fort och vi är inte riktigt beredda. Det är liksom både rörigt i hjärnan och trögt i kroppen. Det hade varit skönt att införa någon form av inskolning efter semester, med succesiv ökning av arbetstimmar.  Med bibehållen heltidslön, självklart.

En lugn start för alla

En lugn start är givetvis inte viktig bara för oss. Den är lika viktig för nya barn som ska introduceras till förskolan och yngre som flyttar till äldre barns avdelningar. Hinner vi introducera och välkomna alla barn på ett sätt vi önskar? Finns det trygga vuxna i barnens närhet under hela dagen redan de första veckor?  Prioriterar vi bort reflektionerna och mötena under timmarna vi har flest barn? Lägger vi tid på att skapa hållbara relationer utan avbrott för ”allt annat”? Planerar vi bredare samarbete med andra avdelningar, tom andra förskolor eller väljer att landa ordentligt i sitt sammanhang? Förskolans verksamhet sker på flera plan och allt ska falla på plats, helst samtidigt. Nya arbetslag, nya barn och nya vårdnadshavare, vi kör i flera filer parallellt, som på tyska Autobahn.  

Lite önsketänkande

En bra start på terminen, precis som en start på dagen, påverkar oss i längden. Jag önskar att vi hade blivit bättre på att prioritera lugn, ro och långsamhet. Att vi kunde stänga ut den hetsiga vardagen utanför förskolans dörrar. Tänk dig förskolan som en lugn och harmonisk oas där alla kliver in, som på en spaavdelning. Att pedagogiken får vara den långsamma pedagogiken. Jag önskar att vi inte hade behövt diskutera barnens behov av vila och återhämtningen. Jag önskar att vi tänker en stressfri förskola där klockan bestämmer inte dagen. Där barnen slipper höra ”Vi har inte tid nu”. Jag vill se en struktur där barn ska ingå i mindre sammanhang, där alla ska få komma till tals och bli hörda och sedda.  

För en stressfri förskola

Detta borde inte vara så svårt att få till att fungera, tänker någon. Nej, det är det inte om alla är på samma bana och har samma förhållningssätt. Om vi bara tänker små barngrupper, behaglig ljudnivå och lagom med intryck i dem flesta situationer. Långsamma och långa processer med barn, utan prestationsångest och krav som en del av stressfri förskola. Om vi går ut i naturen istället för att projicera den på väggen. Om vi skapar avskilda platser där barnen själva kan gå undan att ta en ”paus”.

Vi kan inte bara göra tillsammans, vi måste må bra tillsammans också. Jag tror att dessa små förändringar i tankesättet kan ge kännbara resultat, under förutsättningen att det är väl förankrade med organisationen. Och känner vi oss osäkra, finns en hel del litteratur och forskning som stöd i arbetet mot en stressfri förskola.