Förskollärarna och avtalsrörelsen

De senaste decennierna så har frågan om planeringstid, barngruppers storlek och löner varit de tre viktigaste för förskollärarna. Nu börjar lärarnas avtalsrörelse och många önskar att vi får ett avtal som gör att det vänder och förbättras. 

Det är precis dessa frågor som vårt fackförbund, Sveriges Lärare, lyfter som de viktigaste i avtalsrörelsen. Och det finns även med i yrkandet till arbetsgivaren. 

Vad är tjänsteplanering?

Så här skriver förbundet i yrkandet: 

”tjänsteplaneringen stärks och kompletteras med nationellt reglerat tak för mängden undervisning liksom faktorer som skapar balans mellan undervisning och individuellt undervisningsanknutet arbete för varje enskild lärare samt att innehållet i undervisningsanknutet arbete definieras partsgemensamt på centrala nivå.” 

Kan det här verkligen gälla förskollärarna? Det här är ju begrepp och formuleringar som vi inte använder i förskola. 

Min erfarenhet från tidigare avtalsrörelser är att det inte går att driva en central avtalsrörelse där man separerar alla olika lärargruppers behov. Därför måste formuleringarna i yrkandet vara ett gemensamt men möjligt att översätta till respektive lärargrupp. 

Tjänsteplanering tar hand om hur vårt schema ser ut och vilket innehåll vi har i schemat. Den ska reglera hur mycket tid som vi har till möten, planering, dokumentation, leda en samling, en läsvila, en rörelseaktivitet eller naturkunskap på en utedag. Förbundets yrkande handlar om att det måste bli tydligt i avtalet hur mycket undervisningsanknutet arbete jag har i förhållande till undervisning. Alltså arbete i planeringstid och tid i barngrupp på förskolespråk. 

Lön

När det gäller löner så står det i yrkandet att: 

”att lärares relativlöner kraftigt stärks under avtalsperioden gentemot arbetsmarknaden i övrigt”. 

Det betyder förenklat att om övriga arbetsmarknaden får en viss procent så ska lärarna få mer.

Barngruppers storlek

Man vill också i avtalsrörelsen få med arbetsgivarparten på att barngruppernas storlek måste minska. Och genom att sätta press på regering och riksdag få det i lagstiftning. Då det är svårt att reglera i ett kollektivavtal. 

Sorglig utveckling

För mig som arbetat som förskollärare i 32 år och varit förskoleförälder i 14 år så är det en sorglig resa jag varit med om när det gäller förutsättningar för oss att göra ett bra jobb sen de stora nedskärningarna började på 90-talet fram till idag. Vi har till viss del lyckats upprätthålla kvalitén för våra barn. Men det har varit på bekostnad av vår egen hälsa. Under senaste år har dessutom kvalitén i förskolan börjat försämras avsevärt. 

När förskolans första läroplan kom 1998 så sa de flesta förskollärarna att vi äntligen fick ett dokument som visar vad vi redan gör i förskolan. Nu säger vi att vi inte ens är nära att följa läroplanen för att förutsättningarna inte finns. Visst måste det vara helt rimligt att vi som förskollärare ska ha förutsättningar att följa läroplanen utan att bli sjuka av vårt arbete? Det tycker jag inte är för mycket begärt i en avtalsrörelse. 

In i kaklet

Min tolkning av fackets yrkande inför årets avtalsrörelse är att man fått med förskollärarnas viktigaste frågor i yrkandet. Hur mycket som går att få igenom återstår att se, men för mig är det självklart att vårt fackförbund måste köra in i kaklet för att försöka få som mycket som möjligt. Kan vi inte få det vi vill så har vi i alla fall visat att vi är förbannade och vet att det är helt nödvändigt att den negativa trenden för svensk förskola vänder. Och att vi kan få se förbättringar inom en snar framtid. 

Per Edberg, förskollärare Umeå