Det är dags att plocka undan materialet för dagen. Klockan börjar bli mycket och det är snart eftermiddagssammanslagning på en av de andra avdelningarna. För att uppmuntra barnen att vara delaktiga i omhändertagandet av både material och miljö vill vi gärna att barnen är med och tar undan materialet.

Vi vill ju att det ser inbjudande ut nästa dag, vi vill inte att materialet kommer bort eller förstörs. Vi vill att det ska bli lätt att hitta materialets alla delar i morgon när vi är tillbaka på avdelningen. Helt enkelt – ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet med en stor touch av relationellt perspektiv. Vi tar hand om sakerna – tillsammans!
Men vilka ord använder vi när vi vill att barnen ska vara med och exempelvis sätta tillbaka materialet på sin plats?
Säger vi ”hjälpa till” eller säger vi ”hjälpas åt”?
Man kan kanske tycka att det är oviktigt vilken av fraserna man använder sig av. Men för mig är de två fraserna ganska olika och signalerar också olika saker.
Jag tänker såhär:
Att hjälpa till – Den som ber någon annan att hjälpa till har ansvaret för att det som ska göras blir gjort och den som hjälper till gör något utöver det som förväntas av hen.
Att hjälps åt – Vi har ett gemensamt ansvar för det som ska göras och vi bidrar på det vis vi kan utifrån ålder och/eller förmåga.
Jag tror att många gånger då vi ber barnen att ”hjälpa till” menar vi egentligen att vi vill att vi alla ska ”hjälpas åt” med det som ska göras. Själv upplever jag att beroende på vad jag väljer att säga påverkar det hur barnen tar sig an uppgiften.
”Kom, vi hjälps åt att plocka undan här”
Denna fras brukar göra att barnen i större utsträckning faktiskt tar del i att ta hand om materialet eftersom orden signalerar att det är något vi ska göra tillsammans. Här vilar ansvaret på oss alla, vi är alla del i att få uppgiften gjord. Den frasen visar också att vi pedagoger ser barnen som en självklar del i sammanhanget. Att vi ser barnen som viktiga, uppskattade, kapabla och behövda. Vi gör sakerna tillsammans.
”Kom och hjälp till att plocka undan här.” Denna fras upplever jag gör att barnen gör just det jag ber dem om. Det vill säga hjälpa mig att klara av något som jag ansvarar för. Här vilar ansvaret på mig, att jag ska få uppgiften gjord. (och då blir det ju också lite dumt att bli irriterad på att barnen inte deltar eftersom jag indirekt sagt till dem att ansvaret är mitt och att de, om de hjälper till, gör något utöver vad som förväntas av dem)
I vissa fall frågar jag om barnen kan hjälpa till och menar också just det. Men då förstår jag, då jag ber dem att hjälpa till, att hela ansvaret är mitt och att barnen, om de hjälper till, bidrar med något utöver det som förväntas av dem. När jag frågar om de vill ”hjälpa till” är jag också beredd och ok med att barnen kan komma att säga nej.
Fundera på:
Använder du ibland ”hjälpa till” när du menar ”hjälpas åt”?
Har du märkt att de olika fraserna ger olika resultat?
Berätta gärna vad du tror om saken!
Upptäck mer från Tankar om Förskola
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.