Makt i förskolan – del 3

Förskollärarens vardag och professionella ansvar

Nästan varje dag vittnar förskollärare om att arbetet i förskolan är tufft. Stora barngrupper och ständigt lite personal gör dagarna tuffa. Arbetsdagarna är ansträngande på grund av många barn och den otillräckliga personalstyrkan..Stressen förvärras av att det inte finns någon ersättare när kollegor är sjuka eller lediga. Samtidigt har vi förskollärarna stor makt i vår profession.

Vi ska vara ledare och arbeta aktivt med barns delaktighet. Delaktigheten är grunden i vårt uppdrag. Vi ska forma undervisningen utifrån barnens önskemål, intresse och behov. Vår makt påverkar barns möjlighet till upplevelse av delaktighet. Vår roll som förskollärare ger oss en maktposition som direkt påverkar barns möjlighet att känna sig delaktiga. I vårt arbete använder vi oss själva som verktyg för att skapa struktur och ordning i gruppen. Vår medvetenhet om hur vår makt påverkar barnen är avgörande för att de ska uppleva verklig delaktighet i vardagen.

Barnens perspektiv och vuxnas ledarskap

Barn frågar ofta vuxna om lov innan de handlar. Det kan handla om allt från att flytta material mellan olika lokaler, till att vara i olika rum. Vuxna svarar ja, nej eller föreslår kompromisser. Den hierarkiska relationen mellan barn och vuxna resulterar i att barn ofta frågar om lov. Alla frågor påverkar vårt ledarskap och är en utmaning, då vuxna ofta tänker och svarar olika. För att kunna leda måste vi utmana våra tankar om makt. Vi behöver förstå hur arbetslagets olika svar påverkar barnen. Vi blir och är ledare genom vår profession. För att barn ska vilja följa oss måste vi gemensamt lyssna på dem.

Att leda i en gemensam kontext

Vi har ansvaret för att leda och vara människor tillsammans i en gemensam kontext. Vi behöver vara medvetna om att vi leder och hela tiden försöka ta in hur barnen tänker, tycker och önskar. Förskolan är barnens plats. Vårt ledarskap har stor makt att korrigera eller ge tillåtelse att delta i olika aktiviteter.
Normer och förväntningar

Det går inte komma ifrån att normer styr oss i vårt ledarskap. Det handlar om normer för hur vi anser hur barn bör uppföra sig. Det handlar också om normer för gemensamma regler i arbetslaget. Ibland kan vi känna att vi behöver säga nej, för att andra tycker det. Det förväntas av oss.

Att skapa en tillåtande miljö

Tänk om vi istället kunde se saker från barnens synvinkel och skapa mer öppna samtal? Istället för att bara säga nej, kan vi förklara vad vi önskar att barnen gör. Till exempel, säg ’gå i korridoren’ istället för ’spring inte’. Genom att använda ett mer positivt språk kan vi bygga starkare och mer tillitsfulla relationer.” Genom att byta perspektiv och lyssna på barnens behov kan vi skapa en mer tillåtande miljö. Istället för att fokusera på förbud, kan vi beskriva önskade handlingar. Detta skapar en känsla av samarbete och ökar tilliten.

Positiv förstärkning och stärkande av självkänsla

Vi kan stärka barnens självkänsla genom att lyfta fram deras namn i positiva sammanhang. Genom att aktivt arbeta med vårt språkbruk och fokusera på det positiva, blir vi vuxna viktiga förebilder. När barn gör fel kan vi styra dem rätt genom att erbjuda alternativa aktiviteter. Att skuldbelägga barn är sällan effektivt, eftersom de ofta saknar förmågan att själva hitta lösningar.
En del barn har svårt att göra egna val och att stanna kvar i en aktivitet. Genom att lära in strategier, kan vi hjälpa barnen i övergången till nästa aktivitet. Positiv förstärkning gör att barn kan lyckas vara kvar i aktiviteten.

Barnens välbefinnande

Barn behöver få leka och delta i socialt samspel. Vi ser att de mår bra när de är delaktiga i våra pedagogiska aktiviteter. Välbefinnande omfattar allt barnen gör i förskolans vardag. Äldre förskolebarn kan uttrycka känslor, forma trygga relationer och umgås med kamrater. Barn är olika och utvecklas på olika sätt när det gäller känslor och hur de är med andra. Barn behöver få utrymme att utvecklas socioemotionellt i sin egen takt. Och det är vi förskollärare som har ansvar för att upprätthålla balansen i alla relationella möten i förskolan. Barn som får vara delaktiga och uttrycka egna åsikter om vad som är roligt i förskolan, blir trygga och kan utveckla en god tillit till sin egen förmåga.

Du kan läsa del 1 och del 2 genom att följa respektive länk (Red.)