Nytt år – nya möjligheter!

Jag heter Maria Thilander och arbetar som förskollärare i Malmö. Jag arbetar på en stor förskola med 9-avdelningar. Dessutom är jag förtroendevald för Sveriges lärare, vilket innebär att jag är borta från förskolan tre dagar i veckan.

Under en podd-inspelning av podcasten Tankar om förskola sa Johan Eckman något som fick mig att börja tänka. Han sa något i still med ”att när jag väl är på förskolan har jag väldigt lite som drar i mig och kan ge barnen min fulla uppmärksamhet”.

Min första tanke var, ja men det är ju självklart att det är så det ska vara. Min andra tanke var; när gav jag min barngrupp min fulla uppmärksamhet under en hel dag senast? Det var alldeles för längesedan! Här någonstans börjar det dåliga samvetet bubbla och jag börjar grubbla. Hur kunde det bli såhär?

Viktigt och måste

Under hösten har jag haft väldigt mycket som har dragit i mig. ”Viktiga” möten och samtal utanför barngruppen. När jag har varit på avdelning och med barnen så har tankarna ändå varit på alla ”måsten”, och inget av dessa måsten har egentligen handlat om min tid med barnen. När vi väl har haft färre barn och avdelningen varit bra bemannad, så har jag ”passat på att gå undan” för att sätta mig vid datorn, och beta av några viktiga ”måsten”.

Så nu, i sann januarianda tänker jag att det är dags att det sker en förändring! 2025 ska bli året när jag prioriterar min tid med barnen!

Hur vill jag vara när jag är på förskolan? 

Jag vill vara den där trygga inlyssnande, lugna och lite busiga förskolläraren. Här kommer en liten reflektion över vad jag vill göra och vad jag behöver förändra för att nå dit.

Jag behöver lägga min tid på att skapa goda trygga relationer. Det bli ju ännu viktigare nu när jag inte är på förskolan så ofta. Jag behöver lyssna och intressera mig för barnens världar. Jag behöver leka mer. Starta lekar, hoppa in i lekar och framför allt, stanna kvar i lekar! Inte svara i telefon eller kolla mailen. I leken och i närvaron hoppas jag att det finns utrymme för lite bus.

När tiden är knapp, måste jag påminna mig själv om att ta tillvara på alla de där ”oplanerade” mellan-stunderna. Som hallen tillexempel, en plats som lätt kan bli en stressig transportsträcka för hinna ut på gården eller in till den viktiga mattesamlingen. Det kan ske så mycket relationsbyggande i hallen om man tar det lite lugnt. Tänk att få vara delaktig i att ett barn lyckas knäppa jackan själv för första gången. Är inte det att skapa förutsättningar för att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga? Så vet jag inte vad som är det.

Jag behöver bli bättre på att säga nej. Eller i alla fall säga jag hinner inte det just nu. Jag kan inte medverka i alla olika utvecklingsgrupper så som värdegrundsgrupp, hållbarhetsgrupp eller utegrupp i år. Även om jag brinner för vissa ämnen och vill ta del av litteratur och forskningsartiklar för att utveckla det kollegiala arbetet på förskolan, så räcker min tid inte till.

Jag har gjort mitt val, i år är det fullt fokus på min tid med barnen!