Tänk att detta är mitt jobb! Wow!

Ta rubriken för vad den är – ett uttryck för den där känslan när man liksom kommer på sig själv med att ha så himla roligt på jobbet att man nästan glömmer bort att det är ens jobb. För man har så roligt! För det känns så meningsfullt och enkelt och ja, ROLIGT!

När jag sitter tillsammans med barnen i en station så brukar jag då och då berätta för barnen hur mycket jag trivs här på förskolan tillsammans med dem. ”Tänk att detta är mitt jobb! Tänk att jag får vara här med er varje dag och leka och prata och skratta och ha roligt. Och tänk att detta är mitt jobb! Wow!”

Sen lutar jag mig lite närmre och nästan viskar som om det är en hemlighet. ”Jag tror det kan vara så att jag har världens bästa jobb. Jag tror faktiskt det.”. Så ler vi tillsammans och fortsätter bygga det där magnatiles-slottet som plastdjuren ska bo i medan vi diskuterar om det skulle vara planerad fisk (vårt skojord för panerad fisk) eller om det var veg-gryta med ris till lunch idag.

Jag tycker att arbetet i förskola, i barngrupp, är meningsfullt och roligt varje dag. Jag vet, nästan lite provocerande.

Även då det är svårt och klurigt så tycker jag ändå att jobbet är meningsfullt. Jag vet, ganska provocerande. Jag blir liksom genuint glad bara över att vara tillsammans med ungarna. Att prata med dem, vara i kontakt med dem, stötta och hjälpa, skratta och leka, lära och leda.

Det är som en stark inneboende kraft av nyfikenhet, glädje, lust och ledarskap och ansvarskänsla som på något vis genomsyrar min upplevelse och som bidrar till känslan av att jobbet är meningsfullt.

Men hur kommer det sig att jag förmår att känna så?

Borde jag inte tycka att allt är svårt och omöjligt i dagens förskola?

Att vi har för dåliga förutsättningar. Hur kan jag ha två bollar i luften och se att förskolan förvisso brottas med svårigheter samtidigt som jag också kan se allt det fina som också finns där i barngrupp, där på jobbet. Det finns så mycket fint och ibland i sådan stor mängd att jag stundvis nästan glömmer bort att jag är på jobbet eftersom det är så väldigt roligt, meningsfullt och givande just där och just då. Då vi liksom hamnar i flow. Då vi tappar all känsla av tid och rum och bara finns och är och gör här och nu – tillsammans.

Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi, menar att en känsla av sammanhang är avgörande för hälsan. Han valde att studera hälsofaktorer istället för sjukdomsfaktorer och undrade varför vissa personer klarade sig bra då de gått genom svårigheter medan andra inte gjorde det. Detta kan man läsa mer om i hans bok Hälsans Mysterium.

Men för att hålla det kort:

Antonovsky menar att de som klarade sig bra genom svårigheter hade med sig friskfaktorer eller hälsofaktorer som tillsammans bildar det som han kallar för Kasam (känsla av sammanhang).
Kasam består av tre delar som samspelar:

Begriplighet – förståelsen för omvärlden, kunna begripa vad som sker och en möjlighet att förutse vad som skulle kunna hända.

Hanterbarhet – upplevelsen av att ha möjlighet och medel för att kunna förstå, begripa och hantera olika händelser. Att du upplever att du har möjlighet att påverka situationen du är i.

Meningsfullhet – Meningsfullhet innebär att du upplever att saker i livet är intressanta att ägna sig åt och att det som finns i ditt liv ger dig tillfredställelse och då du stöter på svåra saker vet du att det finns mening bortom det svåra vilket ger en känsla av att det är värt att fortsätta kämpa framåt.

Den som tar ansvar kan påverka

Detta tillsammans med Bernhard Weiners tankar om ansvarsprincipen (den som tar ansvar kan påverka) tror jag är en förklaring till varför jag, trots hur förskolans förutsättningar ser ut, kan känna meningsfullhet och en stor känsla av sammanhang när jag arbetar.

• Tydliga och mjuka rutiner hjälper till att skapa begriplighet för både barn och vuxna. Vi kan förutse vår dag och förstår bättre vad som förväntas av oss.
  
• Att ta ansvar för och förstå hur det sociala och emotionella klimat jag bidrar med påverkar verksamheten samt ta ansvar för hur jag beter mig och hur det beteendet påverkar andra hjälper till att skapa hanterbarhet. Tar jag ansvar så kan jag också påverka situationen jag är i.
  
• Jag tror på riktigt att det är ett viktigt jobb jag har. Att jag gör skillnad för de barn jag möter. Att jag försöker se barn med varma ögon, att jag försöker uppmuntra barnen, vara nyfiken på dem, skratta med dem, dela svårigheter, stötta och peppa – detta skapar meningsfullhet i yrket för mig.

Tillsammans skapar detta en känsla av sammanhang för mig – kasam.

Och att arbeta med en inneboende känsla av sammanhang gör något med en. Det ger mig möjlighet att kunna stanna upp, vara här och nu och hamna i flow tillsammans med barnen vilket också är relationsstärkande. En god spiral med andra ord. För ni vet ju hur jag tjatar om de där viktiga relationerna. Med goda relationer når vi liksom hur långt som helst.

Hur känner du inför begreppet kasam?

Och vad skapar en känsla av sammanhang i yrket för dig?