Av Ann Kronberg Larsson– om att anpassa förskolans verksamhet efter barnens tidsperspektiv
Vuxna tänker och upplever tid annorlunda än barn
Tiden i förskolan är naturlig och självklar. Den finns där och ramar in vår vardag. Vi vet vad vi ska göra utifrån vår planering. Och vi vet när det är frukost, lunch, och mellanmål. Vi vet även när våra planerade lektioner ska äga rum. Och vi har en planerad undervisning som styr dagarnas innehåll. Klocktiden styr vår vardag och bildar en tidsram för vår undervisning.
Tiden på klockan är cirkelformad och tar aldrig slut utan den börjar om igen. Tiden rör sig framåt som en rörelse i en riktning och styr vår upplevda känsla av när vi ska göra vad i undervisningen. När det är ont om personal och vi måste ändra vår planerade undervisning uppstår en känsla av tidsbrist. För att dagen ska fungera blir det mer ansvar som läggs på få vuxna. Då vi ska hinna med alla moment under dagen, ökar känslan av stress tempot bland personalen. Känslan av att hinna med den planerade undervisningen en black om foten när den inte fungerar.
Hur uppfattar vi tid?
Ofta tänker vi inte på att vår upplevelse av tidsbrist också ger barnen en upplevelse av tidsbrist. Yngre barn har i allmänhet svårt att förhålla sig till tid. Och barn i behov av särskilt stöd har svårt att förstå den abstrakta tiden på klockan. Analoga visare på urtavlan kan vara svåra att urskilja. De kan även ha svårt att förstå vad minuter och halvtimme är. De försöker istället förstå vad vuxna vill att de ska göra. Även om många kanske vet och har sett en klocka har de mycket svårare att relatera till varför vi har den. De kanske vill lära sig klockan för att mamma och pappa har en, eller för att de hör oss vuxna prata om tid.
Barn är ”här och nu” i mycket större utsträckning än vi vuxna som arbetar i förskolan. Därför är deras upplevelse av tid annorlunda. De vill ofta göra färdigt det de håller på med. De förhåller sig till tiden utifrån det de fått erfarenhet av. Barn som inte kan klockan vet att klockan är viktig, men de hör oss vuxna tala om klockan. Barn frågar när det är mat? Vi svarar ofta om tio minuter, snart eller om en stund?
Många barn är mer i nuet.
De känner i kroppen när det är matdags. De känner att de vill sova eller leka. Men de känner inte när de ska avsluta leken. Istället är det deras erfarenhet av tid i kroppen som styr dem. De vill utforska det de ser i sin närhet just nu, hur länge de ska göra det är inte lika viktigt. De vet att de ska gå hem på eftermiddagen men inte när.
På vintern kan de kanske koppla till att de ska gå hem när det blir mörkt. Eller att det börjar närma sig hemgång när pedagogerna börjar gå hem. Och då börjar de fråga efter när mamma och pappa kommer. När de är lite äldre börjar de förstå att klockan är viktig, men det blir ändå annorlunda eftersom det blir den levda erfarenheten av tid hela tiden präglar deras upplevelse av tid. Barn är många timmar i förskolan. Pedagogernas sätt att tala om tid och förhålla sig till tid, bildar barns erfarenheter av tid. De erfarenheterna styr upplevelsen av tid som de känner i kroppen.
Tidstjuvar
I mötet mellan olika perspektiv på tid uppstår det onödiga tidstjuvar när vuxnas upplevelse av tid krockar med barnets här- och nu-perspektiv. Vi är så inriktade på det som ska ske under dagen, så vi glömmer att kolla att barnet förstår vad vi talar om, när vi planerar undervisningen utifrån vår känsla av klocktid. Ibland kan tiden försvinna när man gör något roligt med barnen. Vi kan uppleva att tiden går snabbt när vi målar eller bygger tillsammans. Men det räcker att vi kastar en blick på klockan så är vi tillbaka i vuxentiden. Vi vuxna vet vad som är nästa moment under dagen. När den ska börja och vilka tidpunkt. Men vi behöver ge barnen tid att förstå när nästa moment ska äga rum.
Enkelt förklarat är alla situationer där vi känner att tiden styr oss, något som skapar tidspress i oss, och därmed ökar vår iver att få med oss barnen i klocktiden. Har vi inte barnen med oss – utan lägger tid på att styra barnen efter klockan, så bildas en tidstjuv. Den gemensamma känslan av stress skapar då negativa mönster i barngruppen både hos barn och vuxna.
Läroplanen
Läroplan för förskolan fastslår att barn i förskolan ska få utveckla förståelse för rum, tid och form och grundläggande egenskaper hos mängder, mönster, antal, ordning, tal, mätning och förändring, samt resonera matematiskt om detta.
Det är viktigt att vi tar oss tid till att fundera över hur vi synliggör en mer positiv upplevelse av klocktid. Hur kan vi ge barn en positiv känsla av tid? Hur kan de sätta känslan av tid som de har i kroppen i ett sammanhang. Ett linjärt veckoschema förstärkt med konkreta föremål kan vara lättare att hantera än schemabilder och klocktid för småbarn. Kan vi planera in lektioner som håller på en längre tid på veckoschemat. Kan vi visa att tid både kan vara kort och lång. Kanske kan vi visualisera tid genom att planera överraskningar som vi kan sätta upp på ett veckoschema, som fredagsdisco eller veckans skogsutflykt.
Så hur breddar vi barns känsla av tid i en positiv riktning?
