Kollektiva processer och estetiska processer

Kollektiva processer och estetiska processer: som arbetssätt för att uppnå hållbarhet och bidra till att bygga gemenskaper på demokratiska principer

För mig som förskollärare är det viktigt att vi arbetar för att bygga gemenskaper i förskolan, där alla barn kan hitta en plats utan att göra för stora kompromisser på sin egen person. Jag ser gemenskaper på olika sätt under olika tider under dagen. Det kan vara vid öppning, det kan vara ute hela förskolan på gården, på den egna avdelningen, i det egna arbetslaget eller i tvärgrupper i ateljén, i samma eller i olika åldrar. Det kan vara mellan barn och mellan barn och vuxna.

Det som är spännande är vad som sker i själva mötet, men ännu mer spännande är att se var mötena sker och varför. Vilka förutsättningar behövs för att vi ska se, upptäck och helst även uppskatta varandra? Jag har ett starkt engagemang för miljön och de förutsättningar vi skapar i den. Så fort jag föreläst, hållit en workshop eller som pedagogisk ledare eller kollega gått in i reflektioner och försökt hjälpa arbetslag i att stötta de i arbetet med miljön så tjatar jag om mötesplatserna.

Frågan jag alltid ställer är var har vi möjlighet att mötas och upptäcka något tillsammans? Där upplever jag ofta att jag blir missförstod eller feltolkad, jag menar inte mötet mellan två eller tre barn, utan var kan alla barn och pedagoger ha möjlighet att mötas? Vart finns det plats för många på en och samma gång eller vid olika tillfällen under dagen, där vi kan skapa något tillsammans? För mig är en stor del i demokrati- och värdegrundsarbetet att arbeta, uppleva och upptäcka tillsammans. Jag menar inte att det inte behöver finns platser att kanske få vara lite mer ifred, att komma undan, men som huvudsaklig regler tror jag på större mötesplatser på olika sätt där alla är välkomna.

Jag har bland annat arbetat som ateljépedagog, även i min roll som förskollärare så ligger de estetiska uttrycken mig extra varmt om hjärtat. För mig är ateljén en särskild viktig och central plats. Därför utgår mina exempel i denna text just utifrån ateljén, även om mina exempel går att applicera många olika miljöer i förskolan. I ateljén är det leken, lusten, fantasin och kreativiteten som måste komma först. Ateljén ska vara öppen och lättillgänglig, precis som bygg och konstruktion, rollek eller läsandet. Enligt mig kan man inte på riktigt arbeta med demokrati och värdegrundsfrågor utan att ha någon form av miljö där barn ges möjlighet att skapa tillsammans. Detta menar jag är ateljén.

För mig är inte värdegrundsarbete primärt kompissolar eller en värdgrundsvecka, utan möjligheten för barnen att göra sina röster hörda i vardagen. Min bestämda uppfattning är att de etiska uttrycken verkligen är vårt viktigaste verktyg för värdegrundsarbetet om bara barnen får möjlighet att äga de. Genom ett gemensamt utforskande av estetiska lärprocesser får de demokratiska principerna praktiseras i praktiken, genom förhandling, agens och nyfiket lyssnande.

I nästa inlägg kommer jag berätta mer om de förutsättningar vi i förskolan kan ge barnen för att öka deras tillgång och ägarskap av de estetiska uttrycken genom gemensamma mötesplatser.