Av Lina KarlströmI slutet av mars var jag på Matematikbiennalen 2024 som detta året var i Örebro, på Örebro universitet. På Matematikbiennalen samlas lärare från förskolan upp till gymnasiet för att prata matematik tillsammans, lära och fortbilda varandra. Man kan säga att det är som en stor konferens. Jag var där och ställde ut vår Matteaffär som en så kallad idéutställning – det vill säga att jag presenterar mitt material i en liten monter och så kan folk komma dit och prata med mig, titta och klämma på materialet och fråga hur vi arbetar med matematik hos oss. Jätteroligt!
Förutom att ställa ut eget material eller föreläsa så kan man också boka in sig på diverse föreläsningar och workshops som handlar om matematik. Jag valde att boka in mig på pass som hade anknytning till förskolan. Jag upplevde att förskolan var lite underrepresenterad på Matematikbiennalen i år (kanske just DU som läser söker dit nästa gång?) men det fanns ett par pass som vände sig till förskola och en hel del som vände sig till förskoleklass.
Den gemensamma nämnaren på passen jag gick på var att fokus ligger på att försöka stötta lärandet i främst två områden.
- Taluppfattning – det vill säga att exempelvis förstå att antalet fem hör samman med både ordet ”fem” och symbolen 5. Samt att fem är i relation till andra tal. 3 och 2 blir tillsammans 5 precis som att en pinne plus fyra pinnar tillsammans också blir fem. Och att om vi har sex spadar och tar bort en har vi fem kvar. Eller att fyra kommer före fem och sex kommer efter fem.
- Att förklara hur de kom fram till den slutsats som de kom fram till i sin matematiska lösning. Exempelvis att ett barn berättar att hen vet att 2 + 3 blir 5. För att kunna se att barnet har förstått att 2 + 3 faktiskt blir 5 uppmuntrar man barnet att berätta hur hen vet det, kanske genom att visa genom att rita upp två gula prickar och sen tre blå prickar och räkna samman dessa eller att hämta två saker och sedan lägga till tre saker för att visa att de tillsammans blir fem.
Hur kan då vi i förskolan tillsammans med barnen använda sånt som vi redan gör i verksamheten för att uppmuntra dessa två samt andra matematiska förmågor?
Vi kan benämna former, antal, höjd, längd och bredd när barnen konstruerar, leker och skapar. Vi kan mäta och använda olika måttenheter som barnen själv väljer ut för att ta reda på hur långt något exempelvis är. Är det långt som tre pennor eller lika långt som fyra av mina fotsteg? När vi samlar barnen i led benämner vi kanske begrepp som först, sist och i mitten. Vi kan prata om flest och färst. Vem hittar flest pinnar och vem hittar färst? Vi använder lägesord som i, på, bakom, framför, bredvid. Eller ha formjakt! Vilka former kan vi hitta, vad heter de och hur kan de höra ihop?
Vi kan till exempel uppmärksamma mönster när barnen pärlar, när de ritar, när vi är ute i naturen eller på promenad. Vi kan prova att göra mönster som vi tillsammans kan upprepa. ”Jag lägger först en sten, sen ett blad, sen en sten, sen ett blad, sen en sten. Vad tycker du att vi ska lägga efter stenen för att fortsätta med just detta mönster? Berätta hur du tänker.”
Vi kan använda oss av takt i musik för att räkna.
Vi kan uppmärksamma det mönster som vår egen-koreograferade dans till bästa låten består av och sen kan vi tolka vårt dans-mönster i ett annat material.
”Först hoppade vi två gånger (aa), sen klappade vi två gånger (bb). Sen hoppade vi två gånger (aa), sen klappade vi två gånger (bb). Det mönstret kan man kalla aabb (alltså två likadana, följt av två andra likadana och sen upprepas detta). Ska vi prova att göra ett aabb-mönster i pärlor eller ska vi kanske testa att rita det? Kan vi kanske göra ett aabb-mönster till en annan låt, med andra rörelser fast med samma mönster?”
Vi kan spela brädspel tillsammans med barnen där de får använda tärning och spelpjäs som de flyttar i rätt riktning, lika många steg som tärningen visar.
”Ja, tärningen visar fem, då ska du flytta fem steg på spelplanen. En, två, tre, fyra, fem.”
En annan kul matematisk lek man kan göra är ”Lina ångrar sig”. Men byt gärna ut Lina till det som just DU heter.
Den går till såhär:
Plocka fram 10 föremål. Jag har använt kastanjer eller grenbitar. Att börja med 10 föremål av samma sort kan vara lättare än 10 olika men prova er fram.
Barnen som vill vara med sätter sig på led framför mig. Barnet som sitter först får veta att jag vill ha fem saker. Barnet tar då fem saker och lägger framför mig, jag säger tack och barnet sätter sig sedan sist i ledet. Nästa barns tur. Jag säger: ”Näää.. fast nu ångrade jag mig… Nu vill jag bara ha två saker” säger jag samtidigt om jag visar två fingrar och barnet får nu fundera på hur hen ska göra för att de där fem sakerna ska bli två. Barnet kanske räknar sakerna igen och ser att det finns fem. För många. Barnet räknar då kanske två av föremålen och tar därefter bort de andra tre. Klart! Nu finns det två!
Jag bekräftar genom att säga ”Ja, där fanns fem. Du tog bort tre och nu är det två kvar. Nu är jag nöjd! Tack!”
Barnet sätter sig sist i ledet och det är nästa barns tur. Jag säger: ”Men…nääää, nu ångrade jag mig igen! Nu vill jag ha fyra saker!” och barnen fnissar och tycker att det ju är helt knäppt att jag bara ångrar mig hela tiden men försöker ordna så att jag återigen ska bli nöjd med antalet saker. Och så här fortsätter det tills vi känner att leken är slut. Och medan vi har roligt, leker och tramsar tillsammans så uppmuntras samtidigt barnens matematiska färdigheter.
Sist men inte minst vill jag uppmuntra er att använda fraserna ”Berätta mer!” och ”Berätta hur du tänker.”
Det kan vara bland de bästa fraser vi har i förskolan. Genom att be barnen berätta mer och att berätta hur de tänker stöttar vi inte bara deras matematiska förmågor till problemlösning, utan skapar också samtal, kan ge bättre riktat stöd eftersom vi förstår barnen bättre. Vi uppmuntrar också deras språkliga förmågor, och skapar djupare relation eftersom vi lär känna varandra bättre.
Hur tänker du kring matematik i förskolan, vad har just du för bra knep för att uppmärksamma och stötta barnens matematiska tänkande?
